Incommunicado

Tillbaks i Sverige. Tio dagar på Kuba. Jag lovar, helvetet på jorden. Jag är så lycklig att jag är hemma igen.

Sista kvällen gav jag bort det mesta jag hade. Folk är så galet fattiga under kommunistiskt styre. Det var inte meningen att min mobil skulle bli kvar på Kuba, dock. Men nu hittar jag den inte. Jag skulle i och för sig ändå inte svara i kväll...

De människor jag mött är ofattbart modiga. Jag skäms nästan för att påstå att jag är journalist, nu när jag vet vad riktiga journalister gör, med livet som insats.

Mitt ressällskap har varit helt fantastiskt. I vilket annat sammanhang som helst hade jag friat. Men Kuba är ganska deprimerande.

- Om du drack lite mindre och åt lite mer så skulle du leva längre, sade hon.

Exakt, tänkte jag.

Nu har jag tagit av mig halmhatten. Dusch. Nu, efter tjugo timmars resa, vill jag bara ligga ner.