Streckkods- och diskohotet

Rasmus Fleischer är ett geni. Läs alltihop:

Under en första session på Historikermötet presenterade jag en artikel som inom kort kommer att ges ut i en forskningsantologi från Statens ljud- och bildarkiv: Kampen mot musikmekaniseringen och makten över högtalarna [pdf, 12 sidor]. Tyngdpunkten i den texten ligger på epoken 1975-85, och dess specifika farhågor om hur “tekniken” kunde göra mänskliga insatser onödiga. Intressant nog gällde detta även ett annat bidrag till samma session, Hotet från datan [doc] av umehistorikern Jonny Hjelm.

Medan jag undersökt hur Musikerförbundet försökte agera mot diskoteken, tittar han på hur Handelsanställdas förbund blåste till strid mot streckkoderna. Parallellerna är tydligare än vad man kan tro. Respektive förbunds farhågor tycks ha kulminerat exakt samtidigt, närmare bestämt på senvåren 1979.

Då larmade Handelsnytt: “10000 jobb hotas av EAN-koden”. Samtidigt berättade Claes Elfsberg i tv-rutan med allvarlig stämma att “köerna till Musikerförbundets arbetslöshetskassa blir längre och längre” – och att den nya diskotekstrenden var orsaken. För att stoppa “dansbandsdöden” krävde Musikerförbundet, enligt Rapport, inte bara en “särskild diskoteksavgift” utan även att myndigheterna skulle dra in rätten att servera alkohol för lokaler där det dansades utan dansband.