Pellefantmannen

Det skulle bli så bra. Efter att bara ha rökt kubanska cigaretter i två veckor var jag otroligt osugen på att röka. Plötsligt blev det första maj, och flera olika kampanjer för rökavvänjning startade. Jag hoppade på. Det skulle ju bli så bra.

Smaker, dofter. Hälsa, kondition. Rena kläder. Ingen jävla stans sades att man långsamt skulle förvandlas till elefantmannen.

Först en veckas halsfluss. Ett köttsår i halsen som gjorde att jag inte ens kunde svälja min egen saliv, utan satt och dreglade som ett kolli. Och nu, när jag närmade mig slutet på penicillinkuren, sväller mina armar, händer, fingerleder upp. Stora blemmor på höfterna, i pannan, mellan skinkorna. Det kliar som fan.

Jag har snart inte rökt på en månad. Har knappast någonsin mått sämre.

Choose life.