The monkey never dies

En av världens bästa filmer. Jag vet, eftersom jag har läst filmvetenskap på universitet. Bara på SvD:s ledarsida.

Man ser direkt att Frank ­Sinatras rollfigur Frankie Machine ska halka dit igen, trots att han blivit fri från heroinet under sin tid på kåken och att han nu vill starta en helt ny karriär som jazztrummis istället för pokerdealer.

Det är inte lätt att starta på nytt. Just som man tror att man kommit loss från kroken så vevas man in igen.

Det finns många historier på temat, men ska man bara se en är det Otto Premingers Mannen med den gyllene armen från 1955, efter­ Nelson Algrens roman. Sinatra var en bättre skådespelare än många kommer ihåg, så tittaren engageras och vill gärna att det ska gå bra och att han ska kunna bryta med det gamla gänget. Men kraven från den rullstolsbundna hustrun, en ekonomisk skuld till en gammal kompis, pressen inför provspelningen – allt drar Frankie tillbaka. Inte minst Elmer Bernsteins musik är fantastisk. Riffet som signalerar att langaren Louie snart kommer i bild skulle ge kalla kårar än idag om någon fick för sig att spela det på ett möte hos Anonyma narkomaner.