Har det gått pengar till Shabaab eller inte?

Dagens Nyheter har den bästa bevakningen i dag - de har en intressant intervju (ej på nätet vad jag kan se) med Omar Mohamed Ali. Han är en av de tre nu släppta somaliesvenskar som suttit fängslade under misstanke om att ha finansierat somalisk terrorism, och vad jag förstår den ende som framträder med namn. DN har dessutom en större pjäs med uttalanden från advokater och åklagare.

Intervjun ger inblickar. Dels i det värderingssystem som Omar Mohamed Ali lever i ("på samma sätt som i Guantánamo"), men framför allt i förundersökningen.

– Jag känner mig rättslös och tycker att de har missbrukat rättssystemet på samma sätt som i Guantánamo. Jag är jättearg. Visst ska jag kräva skadestånd, men jag kommer aldrig att få upprättelse, säger han.

Omar Mohamed Ali syftar på att polisens förundersökning med alla telefonavlyssningsprotokoll och förhör inte kommer att bli offentlig eftersom det inte blir något åtal. Han har därför inga bevis på det som hans advokat kallar för "en rättsskandal" och på alla förhör som Omar Mohamed Ali upplevde som parodiska:

– De hade inget att visa upp förutom telefonavlyssningar som tolkats fel av översättare. De försökte få det till att vi skulle ha skickat pengar till terrorstämplade al-Shabaab, eller att våra släktingar skulle ha tillhört dem, men det är helt fel.

Omar Mohamed Ali säger att han under ett av förhören även tvingades se en video som visade hur muslimska extremister halshögg en västerlänning.

– Det var otäckt. De försökte skrämma mig och få mig att bekänna.

Telefonavlyssningar som tolkats fel, och som inte lyckats bevisa uppsåt. Betyder det att pengar faktiskt skickats men att uppsåtet varit gott? Man kan bara beklaga att reportern Anders Munck inte skriver om huruvuda det förekommit några transaktioner till Somalia, och i så fall till vem. För han frågade väl, när han fått en intervju?

DN:s Staffan Kihlströms artikel på samma sida, med det juridiska perspektivet, är förutsägbar på alla punkter utom en. Åklagaren Ronnie Jacobsson betonar nämligen en aspekt i bevekelsegrunderna för nedläggningsbeslutet just här.

Åklagaren Ronnie Jacobsson på att det är kravet på direkt uppsåt, att visa att den misstänkte verkligen haft avsikten att begå brott, som gör det svårt att bevisa terroristbrott.

– Hade det enbart krävts likgiltighetsuppsåt hade det varit lättare.

Det antyder att åklagaren anser att själva grundfrågan - att pengar gått till jihad i Somalia - egentligen är avgjord men inte på ett juridiskt hållbart sätt. Genom uttalandet i SvD kompletteras bilden:

– Vi hade uppgifter som vi trodde skulle gå att leda i bevis, bland annat genom förhör. Men det tog stopp. Vi spårade pengarna till Dubai men vi har inget rättsligt avtal med dem så där kom vi inte längre, säger åklagare Ronnie Jacobsson.

Krångel med Dubai gör att man inte kan anse penningflödet juridiskt bevisat, varför bara ett erkännande av uppsåtet i förhör skulle kunna hjälpa. I Ekot låter det likadant.

– I första hand är det att vi inte har kunnat visa de penningströmmar som har gått ifrån insamlingar i Sverige och ner till Somalia. En del av detta är också att jag inte kunnat bevisa något direkt uppsåt till att finansiera terrorbrott i Somalia.

Vilken grund hade ni från början för att gripa männen?

– Man hade uppgifter om att det här pågick och det misstänktes att det skickades ner pengar för att finansiera terroristdåd i Somalia. Exakt vad vi hade för uppgifter vill jag inte gå in på. Jag la fram det här vid häktningsförhandlingen i Stockholms tingsrätt och de delade min uppfattning att män var på sannolika skäl misstänkta för de här brotten.

Men hur skulle ett uppsåt låta i det här fallet? Man kan med fog säga att det råder krig i Somalia. Alla parter begår krigsförbrytelser. Den ena parten, Shabaab, påstår sig vara en motståndsrörelse som försvarar landet mot ockupation. Den som motiverar sin penningtransaktion med att han stöder ett legitimt motstånd mot den etiopiska arméns trupper i Somalia, och vidare påstår sig tro att uppgifterna om Shabaabs terrorism är del av ockupationsmaktens propaganda, har han uppsåt? Kvittar det då om det är objektivt sant att Shabaab är en terroriströrelse som anser sig vara vapenbröder med al Qaida?

Reklam för al Qaida från Shabaabs officiella hemsida Kataaib.net

Ponera att åklagaren själv köper terroristernas egen historieskrivning: att Shabaab går att tolka i en kontext av motstånd mot en ockupationsmakt, och bara undantagsvis tillhör den globala jihadismen. Då kan ett erkännande av en penningtransaktion rakt in till en befälhavare i Shabaab undgå straff. Eller?

Uppdatering:

Den trevlige människorättskämpen Gustaf Fridolin had igår en intervju i TV4 med samme man, kanske ska tilläggas. Men där ställdes heller inte frågorna om det förekommit några transaktioner och till vilka i så fall.