Vad hände med den här bloggen, egentligen?

Kommer ni ihåg varför ni började läsa den här bloggen? Här fanns humor, raljans, knäppa infall och nördig politik. Allt det där får jag nuförtiden betalt för att istället leverera på SvDs ledarblogg.

Det är därför ledarbloggen idag börjar topplistan med YouTubiana (efter känd förebild). Den som inte sett Kim Il Sungs begravning har nu chansen.

Filmen börjar helt normalt, med högstämd musik och bilder på hur arvtagaren Kim Jong-Il tar farväl av sin och folkets väl balsamerade fader. Men när berättarrösten kommer in efter trettio sekunder - därefter ständigt med gråten i halsen - anar man att detta inte är vilken statsbegravning som helst. Efter en minut bryter vansinnet ut, och den längsta gråtorgie som någonsin regisserats vidtar. Flottisterna grinar. Infanteristerna bölar. Officerarna på staben kastar sig på knä och skriker ut sin sorg. Skolbarnen gråter. Hemmafruarna gråter. Vuxna män trycker sig mot tv-apparaterna och kysser de sista bilderna av den store ledaren.

Det bara fortsätter. Fabriksarbetarna primalskriker. Cykelbuden hulkar. Kvinnoförbundarna gråter, allt medan kondoleansböckerna fylls. I del två fortsätter korsklippningen av begravningsprocessionen med scener från runt om i Nordkorea där massorna gråter och knäfaller inför olika monument. Fem minuter in i tredje delen nås något slags klimax då en blind gråtande veteran kryper fram, utan sin käpp, för att kunna nedlägga sin blomsterkvast.

I framtiden kommer ännu fler knäppa klipp.