Jihadister, men inte alltid beredda att ta till våld...

Föreståndaren för Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universietet, docent Leif Stenberg, skriver på bloggen Islamologi om den religiösa inriktningen på den källarmoske i Rosengård som kravallerna i förra veckan i någon mån handlade om (i ett slags replik på Pernilla Ouis beskrivning). Men hans nyansering ger inte heller den någon ro.

Slutsatsen att moskéer kan ”understödja odemokratisk verksamhet” ser jag som belagd i islamforskning sedan lång tid tillbaka, det vill säga att tolkningar av islam inte alltid leder till något gott är helt självklart. Med tanke på den högst begränsade vetenskapliga kunskap som finns om hur islam tolkats i Malmös moskéer ser jag det även som ett problem att bli alltför enkelspårig. Jag tror inte heller att hänvisningar som ibland görs till en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet som skrevs för några år sedan ger någon djupare kunskap. Inom islamologi vid Lunds universitet har vi gjort studiebesök i denna församling sedan första halvan av 1990-talet och studenter har skrivit uppsatser på högre nivåer om islam i Malmö, vilket ibland inkluderat olika radikala församlingar. Representanter för Abu Bakr-moskén har varit på besök vid öppna seminarier på Lunds universitet. I samband med ovan nämnda projekt omnämnt ovan, men även inom ramen för annan forskning, har moskén besökts av forskare under 2008. Bilden som framträder är inte lika entydig som Ouis beskrivning. Jag här inte säker på om hennes beskrivning baseras på forskning eller om det är mer allmänna utsagor som läggs på församlingen. Församlingen ger ett mer splittrat intryck än Ouis antyder och moskén har befolkats av olika etniska grupper. Ett tag på 1990-talet var den till exempel mer eller mindre utlånad till nyanlända bosnier. Dessa slängdes senare ut på grund av att de inte bad på rätt sätt. Av andra muslimer bedöms de som intoleranta salafiyya och de är inte välkomna hos Islamic Center. De kan nog betecknas som en form av jihadister där det ingår att se hanbalitraditionen som den enda rätta. Detta betyder inte att de aktiva inom församlingen är beredd att ta till våld i alla lägen.