Svettigt för s

En rolig egenhet med miljöpartiet, som de flesta tycks ha förträngt men som en vän och kollega påminde mig om i helgen, är ju att de tidsbegränsar sina ämbetsperioder. Vilket ju blir problematiskt för den som vill bygga varaktiga relationer med partiet. Om detta skriver jag i dagens SvD.

I stadgan står det ordagrant att ”Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.”

Det är bara att räkna. Följden är rimligen att språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, som valdes 2002, tvingas lämna sina partiledande funktioner på kongressen våren 2011 – mindre än ett år efter valet. Varje socialdemokrat borde börja svettas vid blotta tanken. De enda garanterna för miljöpartiets normalisering, de två personer med vilka samarbetsavtalen är utarbetade – de försvinner. Vad som kommer därefter kan man bara ana.

Samarbetet med s har ju inte varit okontroversiellt. Tvärtom klagar medlemmarna på att mp blivit toppstyrt. Birger Schlaug, språkrör i två omgångar och kanske den som främst personifierar de gröna, har kritiserat samarbetet hårt. Han och andra eldsjälar ”tror på den gröna visionen om ett samhälle som skiljer sig bra mycket från socialdemokraternas ännu betongtunga centraliserade och materialistiska vision”. (Expressen 21/11)

Partiet vill, kort och gott, inte samma sak som de för tillfället sittande språkrören. Så vad får den som gör upp om ett långsiktigt samarbete med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand istället? Yvonne Ruwaida? László Gönczi?

Mp-ledningen skulle kunna fiffla med principerna, förstås. Men det är inte helt lätt. För stadgeändring krävs enkel majoritet på två kongresser i följd – en ändring skulle då tidigast kunna röstas igenom våren 2010. Men man kan anta att inget språkrör skulle vilja ha en debatt om förlängda ämbetsperioder, maktberusning och toppstyrning mitt i valrörelsen. ”Putin Eriksson” skulle bli en smaskig kvällstidningsrubrik. Alternativet är stadgeändring genom kvalificerad majoritet (två av tre röster) på en kongress. Så enigt har mp dock inte varit sedan säldöden. När det gäller själsdöden torde det vara uteslutet.

Då återstår möjligen för Eriksson och Wetterstrand att uppfinna ämbeten åt sig själva. Ugandas envåldshärskare Idi Amin utropade sig bland annat till President på livstid och Herre över alla djur på jorden och fiskar i haven, vilket kanske kunde passa även här.

Uppdatering:

Det här blev en story med förbluffande stort genomslag, efter att SvD.se plockat upp bollen. Ekot, Aftonbladet och TT hänger på. Att det är en trög nyhetsdag i övrigt hjälper förstås till. Törs man hoppas på ett tv-inslag ikväll också?