Planerad kris
En ny vända med språkrörens planerade avgång görs av mig idag på SvDs ledarsida.
Dagen före julafton berättade ledarsidan att miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson måste lämna sina partiledarsysslor mindre än ett år efter valet 2010. Det föreskriver nämligen partiets stadgar. Peter Eriksson menade då att detta var okontroversiellt och okomplicerat, och att avgångarna på inget sätt skulle skada den rödgröna koalitionen. Samarbetspartiernas företrädare Lars Ohly och Mona Sahlin sade i sin tur att beskedet om språkrörsbytet inte alls kom som någon nyhet.
Uppenbarligen tyckte resten av Sverige tvärtom. Avslöjandet toppade samma dag Dagens Eko kvart i fem, och följdes upp av Aftonbladet , Dagens Nyheter , Tidningarnas Telegrambyrå och en mängd tidningar runtom i landet. Statsvetare och politiska kommentatorer bekräftade att språkrörsbytet innebär ett problem för de rödgröna.
Företrädare för mp har de senaste dagarna försökt rädda vad som räddas kan. Men undanflykterna är ihåliga och otillräckliga.
Miljöpartisternas huvudsakliga försvarslinje går ut på påståendet att samarbetet med s och v är väl förankrat bland de gröna. Man menar att miljöpartiets unika interndemokratiska process garanterar att språkrören – även Wetterstrand och Eriksson – enbart är en förlängning av partiets samlade vilja och därför med lätthet kan ersättas utan att den förda politiken förändras.
Men det är ju väl känt att partiets vilja som den uttrycks på partikongresserna är notoriskt opålitlig, och ofta snarast stått i direkt motsats till partiledningens ambitioner. Miljöpartiets kongress ville så sent som år 2005 både förbjuda ränta och införa medborgarlön, för att bara ta ett tillfälle som exempel. Detta lyckades partiledningen dock avvärja. Med andra språkrör hade utfallet med all sannolikhet sett helt annorlunda ut. Utan Wetterstrand och Eriksson som ledare kan det rödgröna samarbetet omintetgöras av ett enda snurrigt beslut på en enda mp-kongress. Tvivelsutan finns det trätoämnen inom koalitionen som en mp-kongress skulle kunna vilja säga sitt om: Afghanistan, EU, energipolitik, försvarspolitik, friskolor, småföretagare och bilindustri torde vara några givna frågor.
