Bristen på karikatyrer

Häromdagen firade UD:s pressenhet 100 år, med ett seminarium som möjligen kommer att visas på SVT24, och i samband med det ställdes en intressant fråga. Är pressen ett lydigt redskap för politikerna? Saken berörs i min text på SvDs ledarsida idag.

Som alltid blir frågeställningen som tydligast i ljuset av andra världskriget. Då var Torgny Segerstedt illa sedd för att hans Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning rakryggat kritiserade Nazityskland. Mer lydiga delar av presskåren var noga med att inte uppröra vare sig Hitler eller Stalin, helt i linje med den svenska neutralitetstanken.

Frågan som naturligen infinner sig är om samma finlandisering av journalistiken går att skönja idag, då hotbilden ser helt annorlunda ut. Och är det bra eller dåligt?

Bristen på Muhammedkarikatyrer är väl ett slags svar.