Gardells hyllningar till Qaradawi ord för ord

Terrorismforskaren Magnus Ranstorp ifrågasatte rättmätigt religionsprofessor Mattias Gardells demokratiska trovärdighet på SvDs debattplats Brännpunkt.

Är då Gardell en omdömesgill och trovärdig källa när han uttalar sig om islam, radikalisering eller andra forskare på området? Han har i sin bok Bin Ladin i våra hjärtan omfamnat den kände predikanten – och även senare erkänd som Hamas andlige ledare – Yusuf al-Qaradawi som en företrädare för wasatteya – ”den islamiska mittfåran”. Gardell kallar detta ”folkhemsislamism” som sägs motsvara ”ett slags socialdemokrati, om än med moralkonservativa inslag”.

Smakprov på Qaradawis ståndpunkter finns i följande tv-klipp från i år, där Qaradawi förklarar att Hitler var Allahs utsände i kampen mot judarna.

Qaradawi:

"Genom historien har Allah skickat folk att straffa dem för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde - även om de överdrev på den punkten - lyckades han sätta dem på plats."

"Detta var deras gudomliga bestraffning. Ske Allahs vilja blir det de rättroendes hand som får göra jobbet nästa gång."

Tydligare kan vissa positioner inte uttryckas utan Zyklon B.

I boken Bin Ladin i våra hjärtan (Leopard förlag 2005) ger Mattias Gardell Qaradawi följande omdömen.

Sidan 11, i kapitlet Inledning:

"För Yusuf al-Qaradawi, en ledande ideologikonstruktör i den islamistiska mittfåran, är varje muslim som tar uppenbarelsen på allvar skyldig att engagera sig politiskt: 'Alla muslimer är [av gud] ålagda att kämpa mot sociala orättvisor.' Enligt Qaradawi är islams regelverk inte begränsat till individuella moralfrågor, som förbud mot otrohet eller alkohol, utan innefattar tydliga principer för samhällets organisering. Gud har förbjudit praktiker som riggade val, politiska fångar och kränkningar av människans av gud givna fri- och rättigheter och påbjudit människan att tillsammans fatta gemensamma beslut och solidariskt sörja för varandras välgång."

Sidan 157 f, i kapitlet Vägval Egypten, med underrubriken Folkhemsislamism:

"Inflytelserika islamiska tänkare som Yusuf al-Qaradawi, Fahmi Huwaidy, Muhammad Salim el-Awa och Rachid Ghannouch har länge predikat islamdemokrati och Det muslimska brödraskapet har utvecklat en demokratisk plattform. Den islamiska mittfåran (wasatteyya) förordar flerpartidemokrati, fria val och begränsade mandatperioder. 'Visst kan det invändas att man inte kan lita på att ett islamiskt parti inte avskaffar demokratin om det kommer till makten', sade Bashry. 'Med undantag för Turkiet har det ännu inte hänt att ett islamiskt parti kommit till makten på demokratisk väg. Det är således oprövat, men jag anser att man måste utgå från att de islamiska demokraterna menar vad de säger och tillåta dem delta i de demokratiska valen. Hur skulle ett samhälle annars kunna vara demokratiskt?' William Baker betonar betydelsen av Yusuf Qaradawis fatwor om demokrati och pluralism för denna utveckling. Qaradawi är en av Egyptens mer välkända islamistideologer som genom sitt tv-program al-sharia wa-al-haya ('Sharia och livet') i satellitkanalen al-Jazeera också nått internationell ryktbarhet. 'När vi talar om sheikh Qaradawi talar vi om en publik på hundratals miljoner muslimer runt om i världen, en person som verkligen skapar allmänna opinioner', underströk den palestinske forskaren Azzam Tamimi. 'Om sheikh Qaradawi förkunnar en fatwa kommer den att ge utslag på hundratals orter runt om i världen.' För Qaradawi är det en religiös 'plikt för den [islamiska rörelsen] att bekämpa totalitära och diktatoriska regimer, politisk despotism och varje system som berövar folket dess rättigheter'. Varje muslim är ålagd att bidra till kampen för en islamisk stat med sharia som konstitution, men Qaradawi betonar att den inte kan etableras i ett trollslag, endast gradvis, över tid. Mål och medel måste stå i samklang med varandra, varför såväl den islamiska rörelsen som den kommande islamiska staten måste vara på sin vakt mot 'extremister' som tror sig besitta den enda sanna tolkningen av islam. Liksom många andra islamister värjer sig Qaradawi för att identifiera islam med demokrati då den ena är av gud och den andra av människor, men slår - efter en hänvisning till det unika i islam - fast att 'de verktyg och garantier som skapas i en demokrati är så nära de politiska principer som fördes till jorden av islam som någonsin tänkas kan'.

Enligt William Baker har wasatteyyamiljön i Egypten på motsvarande sätt utvecklat en politisk teori, som anger att den styrelseform som i samtiden bäst motsvarar de islamiska idealen bygger på maktdifferentiering mellan exekutiva myndigheter och rättsväsendet, parlamentarisk flerpartidemokrati och en konstitution som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter för alla, oberoende av klass, kön och religion. Wasatteyyamiljöns ideologer betonar i större utsträckning än den första generationen islamister att arabvärlden, med Muhammad al-Ghazali formulering, 'inte längre har råd att ignorera hälften av sin befolkning'. Qaradawi har återkommande tagit avstånd från talibanernas kvinnosyn som ickeislamisk, och Akef underströk i en intervju för al-Jazeera att Det muslimska brödraskapet är fullt viulliga att stödja en kvinnlig presidentkandidat.

Qaradawis inställning till islam och demokrati går igen hos Det muslimska brödraskapet som den ena av fyra punkter som rör politisk pluralism, social rättvisa, antiimperialism och ickevåld som metod för politisk förändring."

Sidan 162, ibidem:

"Namnkunniga wasatteyyaideologer som Yusuf al-Qaradawi..."

Sidan 217 , i kapitlet Globalisering och politisk islam:

"En googling på Usama Bin Ladin i januari 2004 gav 2530000 träffar. Inga av våra bekanta från tidigare kapitel kommer ens i närheten av Bin Ladin. Qaradawi som kan räknas som en av de mer namnkunniga representanterna för den globaliserade islams mittfåra erhåller endast 80000 träffar."

Sidan 218 f, ibidem.

"Den innehållsrika och välskötta Islam Online, associerad till Yusuf al-Qaradawi är en av digitalislams mer välbesökta institutioner och ett viktigt verktyg för globaliseringen av wasatteyya-perspektivet. Förutom nedladdbara videopredikningar, cyber-TV, nyhetsbevakning, elektroniska hadithsamlingar, äktenskapsrådgivning, barnsidor, kunskapsbank, e-bibliotek, kan muslimer vända sig till Qaradawi för rådgivning genom att koppla upp sig på live fawa under utannonserade tider eller genom att sända fatwaförfrågan per e-post. Det finns också en gigantisk fatwabank där man kan söka efter ett auktoritativt uttalande på ett visst område (kunskap, sexualitet, hälsa etc.), en viss fråga (hur ser islam på demokrati? kan jag gå på en ickemuslimsk väns begravning? kan kvinnor ha ledarställning i islam? osv.) eller leta upp den mufti man har särskilt stort förtroende för bland det dryga hundratals muftis som medverkar i Islam Online."

Sidan 261, i kapitlet Det heliga utdrivningskriget:

"På flera orter etablerades flickskolor i hem och moskéer med de lokala talibanrepresentanternas goda minne. Svenska Afghanistankommittén rapporterade att de stödde 600 skolor vid vilka 30000 flickor utbildades. I vissa områden var det till och med fler kvinnliga studenter under talibanregimen än någonsin tidigare i landets historia. År 2001 förkunnade regeringsrepresentanter det islamiska emiratets avsikt att 'tillhandahålla likvärdiga utbildningsmöjligheter för alla afghaner oberoende av kön' i linje med 'islams påbud'. Huruvida regimen verkligen avsåg att i praktiken hörsamma 'islams påbud' om 'obligatorisk skolgång för män och kvinnor' får vi aldrig veta eftersom regimen föll ett halvår senare.

Innan de erövrade Kabul i september 1996 var talibanerna i stort sett obekanta med islamiska teoretiker som Mawdudi, Banna, Qutb, Ahmad, Qaradawi eller Ghannouchi. Inte heller var de insatta i Azzams, Zawahiris eller Halawis politiska tänkande. Men de skulle lära sig snabbt."

Sidan 289, i kapitlet Politisk islam i en ny världsordning:

"För Qaradawi är det 'hela ummas plikt att arbeta för att etablera en islamisk stat som tillämpar sharia och strävar efter att förena alla muslimer under islams fana'. När det kommer till detaljfrågor, som den tänkta panislamiska nationens statsuppbyggnad, svävar Qaradawi liksom andra tillskyndare vanligen på målet, vilket troligen sammanhänger med att visionen ännu står långt ifrån ett genomförande."

Sidan 290, ibidem.

"Yusuf al-Qaradawi, Rachid Ghannouchi, Muhammad Salim el-Awa, Fahmy Huwaidy och Said al-Hawa hävdar att muslimer och ickemuslimer skall vara fullvärdiga medborgare i den islamiska stat man vill etablera. I religiösa frågor skall ickemuslimer få sköta sina egna angelägenheter och undantas från islamisk lag - vilket exempelvis innebär att de får handla och konsumera alkohol och svinkött. I övrigt skall de som alla andra medborgare vara lika inför lagen, ha rösträtt, kunna kandidera till parlamentet, utses till ministrar och inneha alla officiella positioner med undantag från ämbeten av religiös natur - som kalif, imam och, enligt Qaradawi, president - då dessa poster ivolverar uppgiften att leda trosgemenskapen i bön vilket en ickemuslim inte kan göra."

Ordet folkhemsislamism förklarar Gardell på sidan 146.

"Begreppet wasatteyya ('den islamiska mittfåran') syftar på den folkhemsislamistiska miljö, som med rötter i Brödraskapet växte fram under 1980- och 1990-tal. Termen kommer från koranen 2:143, där gud säger till den islamiska gemenskapen att han gjort dem 'till ett mittens samfund', vilket tolkats som en maning att undvika extremer till förmån för en balanserad, förnuftig och väl avvägd hållning. I den inomideologiska diskussionen är wasatteyya en självbeteckning för dem som tar avstånd från 'extremer', såsom apolitisk islam, statsapologetisk islam och väpnad radikalislam. Termen används också för att framhålla islam som alternativ till kapitalism och kommunism, i linje med den kurs Banna och Qutb försökte utstaka, vilket i praktiken kom att utmynna i en politik som i all väsentlighet blev en slags socialdemokrati, om än med moralkonservativa inslag."

Det värsta är att Gardell på sätt och vis kan ha rätt, att Qaradawi verkligen är ett slags islams mittfåra. Men det, vill jag påstå, är i så fall prästerskapets islam, som väldigt lite har att göra med min kebabhandlare eller taxichaufför på hörnet. Qaradawi, och alla som tycker som han, är i våra dagar det yttersta hotet mot demokratin, och representerar motsatsen till folkstyre. För Gardell, som i kraft av sin syndikalism ju vill avskaffa den parlamentariska demokratin, är detta möjligen inget negativt. För kebabhandlaren, och för alla andra som riskerar att domineras av prästerliga dekret, är det dock ett reellt problem.