La historia me absolverá

Tidskriften Fokus noterar att min var en av få röster som bedömde Lukas Moodyssons Mammut i linje med den internationella recensentkåren.

Jag skrev ju på SvDs ledarsida att...

...dialogen är intetsägande och handlingen är obetydligt intressantare än i ett akvarium. Dryga två timmar fylls trots detta med detaljstudier av rollfigurernas emotionella tvivel, där intet lämnas till åskådaren. Karaktärernas känslomässiga utveckling kunde inte skildras mer övertydligt ens med PowerPoint. Och inte heller när Moodysson kör sitt favoritknep, att skruva upp popmusiken för en känslochock, tänder det till.

/.../

vi har en kulturskribents- och kritikerkår som, likt Nina Björk i DN (30/10-05), får magknip när de lämnar barnet på dagis, och därefter drar slutsatsen att det måste vara kapitalismens fel. För dem är Mammut trygg och dekorativ som en brasvideo.

Vilket fick DNs Helena Lindblad att känna sig trampad på tårna.

Francois Truffaut brukade spydigt säga att 'alla människor har två yrken, sitt eget och filmkritikers". Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson har verkligen tagit fasta på det när han regelmässigt levererar sina tvärsäkra kvalitetsomdömen om svenska filmer.

Nu ifrågasätter alltså Fokus, och filmskribenten Jon Asp, recensentkåren.

I ljuset av det iskalla mottagande som Berlin filmfestivals samlade kritikerkår häromveckan förlänade »Mammut«, reses – ännu en gång – frågan hur det är ställt med filmkritiken i Sverige? Vid svenska premiären för några veckor sedan var det nästan idel ädel ros från recensenterna, vilket fick SvD:s ledarskribent Per Gudmundson att brista ut i »reaktionär konsumtionskritik«. Till exempel gav Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan Lukas Moodyssons film det nästa högsta betyget, en fyra, om än med flera undfallande recensioner som innehöll långa handlingsreferat i stället för självständig analys.

DN:s filmredaktör Helena Lindblad skriver till exempel att »Moodysson bär med sig samma starka lojalitet med barnen som gått som en röd tråd genom hans filmer tidigare«

/.../

Man bör såklart inte stirra sig blind på siffror, men då dessa omdömen kan ha väsentlig betydelse för hur stor publik en film får, förtjänar de likväl att granskas.

I synnerhet när siffrorna, som i fallet med »Mammut« i Berlin, står i bjärt kontrast till en stor samling kvalificerade utländska röster. Allt från tysk morgonpress, där flera kritiker ser Sveriges nye Ingmar Bergman gå upp i rök, till mer tillgängliga Hollywood Reporter, som menar att filmens tunna story tycks bättre ämnad för en tidningsspalt eller blogg. På en fyrgradig skala i viktiga filmmagasinet Screen Daily ger åtta internationella kritiker »Mammut« det torftiga snittbetyget 0,9.

Det är också intressant att notera att när den svenska pressen rapporterar om det svala utländska bemötandet av filmen, så gör man det ofta halvhjärtat. Från undanskymd plats i DN:s kulturdel återger Betty Skawonius bistra tyska angrepp, men hävdar även – helt missvisande – att »engelska Screen är betydligt mer positiva och respektfulla«. I själva verket levererar just denna tidning en regelrätt sågning av Lukas Moodyssons konstnärliga förmåga.

Jon Asp är chefredaktör för sajten Ingmar Bergman Face to Face.