Små nöjda tjut på dalmål

I nya numret av Fokus går Elsa Westerstad ambitiöst igenom frågan om borgerlig-slash-moderat kulturpolitik. Undertecknad figurerar i texten.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, sitter och småsurar framför datorn. Han är förkyld, hemma, uttråkad. Men när han får frågan vad en borgerlig kulturpolitik står för, vaknar han till och ger ifrån sig små nöjda tjut på dalmål i telefonluren. Hu, hu.

– De så kallade nya moderaterna, de som rör sig mot mitten och leder kulturdepartementet, är ju något helt annat än den idealistiska eller utopiska bilden av en moderat politik. Så menar du vad en borgerlig kulturpolitik är för något eller vad den bör vara?

Gudmundsons fråga är i sig intressant och talande för de olika strömningar som finns inom den moderata idévärlden. Det går det en tydlig skottlinje mellan nyliberalerna (eller libertarianerna) – personer som ofta har någon form av koppling till tankesmedjan Timbro – och de värdekonservativa »nya moderaterna« som vill värna traditionerna och kulturinstitutionerna.

/.../

Per Gudmundson på Svenska Dagbladet tror inte att det kommer att märkas någon skillnad alls mellan den gamla och nya kulturpolitiken. Med ett undantag.

– Socialdemokratisk kulturpolitik går ut på att inte bara komplettera kapitalismen – utan att motverka den. Det finns ju en skrivelse om det där, säger han och syftar på det kulturpolitiska målet från 1974 där det står att kulturell mångfald ska »motverka kommersialismens negativa verkningar«.

/.../

Per Gudmundson är inte lika säker på att regeringen har några visioner om kulturpolitiken.

– Hela projektet med alliansen och de nya moderaterna har ju varit att sitta ganska still i båten. Att sedan vänstern går i taket och tror att det är någon »borgerlig kulturrevolution« på gång, det är ju deras ensak. Men det finns ingenting som tyder på detta.