Andreas Malm bad om ursäkt

En rolig sak hände strax före lunch. Andreas Malm ringde och bad om ursäkt för att han återgett ett av mina resonemang felaktigt (något jag påpekade i min recension av boken det gäller, Hatet mot muslimer). Det var hedervärt.

Resonemanget gällde eventuella förbud mot slöjor på offentliga platser, med anledning av en debatt som fördes i pressen 2004, och som den här bloggen kommenterade.

Malm (s.349):

Visserligen har skolverket, som vi sett, öppnat för lokala förbud av ansiktsslöjor, men mycket längre än så har slöjhatarna ännu inte nått i sina kriminaliseringsförsök. De representeras bland annat av Lisberth Lindeborg, som för övrigt inledde sin karriär som utvikningsbrud. I samband med Skolverkets dekret krävde hon i en artikel på DN Debatt ett totalförbud för slöjor i "offentliga yrken och institutioner". Argumenten var bland annat att det "fortfarande råder slöjtvång i Iran", att "slöjan är ett attribut för kvinnor som är förslavade, antingen de är medvetna om detta eller ej" och att slöjbruket är en politisk handling "eftersom islam inte gör någon åtskillnad mellan politik och religion". Hon fick medhåll av Per Gudmundsson, i dag ledarskribent på Svenska Dagbladet med "islamkritik" som specialitet. Han drog ned gylfen: "personligen kan jag ibland tycka att det är en skymf att överhuvudtaget skyla kvinnokroppen. Kanske var det så Lisbeth Lindeborg tänkte när hon vek ut sig i Mayfair."

Malm fick det alltså att framstå som att jag delar Lindeborgs åsikt om att slöjförbud bör införas. Men citatet kommer ur en text där jag pläderar för rakt motsatt sak.

"Det är viktigt att separera kyrka och stat. Men det leder inte automatiskt till slöjförbud. Tvärtom. Det betyder att staten inte ska lägga sig i vilken religion medborgarna väljer. Staten ska inte uppmana till den ena eller andra."

Jag gissar att det var mitt komiskt inriktade avslöjande om Lindeborgs förflutna som modell som förvirrade Malm. Lättlädda brudar har alltid varit problematiska för Hizbollah/Hamas-anhängare.