IB-chefens barnbarn: Guillou ljuger

Niklas Elmér, dotterson till IB-chefen Birger Elmér, menar i Expressen att Jan Guillou ljuger.

Kort efter att Jan Guillous kontakter med KGB blev offentliga i förra veckan fick han frågan huruvida han berättat om sina relationer för någon – ingen, knappt ens hans närmaste vänner, kände ju till uppgifterna. ”Förre IB-chefen Birger Elmér, som jag långt senare i livet hade en förvånansvärt varm vänskapsrelation till /…/ hade lika roligt som jag själv åt den här historien”, skriver Jan Guillou, när han på egen hand adresserar avslöjandet i Aftonbladet:

”Med en gammal spionchef, vid calvadosen efter en god middag, är det här alltså bara en rolig historia.”

Att svenska medier inte ifrågasätter Jan Guillous version av händelseförloppet i båda dessa fall är talande – under snart 40 år har han och kollegan Peter Bratt oemotsagda bedrivit förtäckt opinion i reportage- och krönikeform om ”IB-affären” – men icke desto mindre häpnadsväckande.

Det är naturligtvis inte någon självklarhet att Birger Elmér skulle avslöja detaljer från sitt yrkesliv för Jan Guillou, tvärtom. Deras relation var av det hövliga slaget, ett utslag av Jan Guillous bekräftelsebehov, inte en vänskap som förpliktade till någon närhet.

Vad det gäller Guillous uppriktighet i fråga om sina kontakter med främmande makt är det oväsentligt huruvida han tagit upp frågan ”vid calvadosen efter en god middag” i samtal med Elmér, helt enkelt eftersom hans kontakter med KGB var kända för svensk underrättelsetjänst under den här tiden.

Påståendet att denna information skulle ha framkallat skratt, ett försök att bagatellisera relationerna till KGB, är därutöver ett patetiskt försök att undvika kritiska frågor och framställa sig själv som oskyldig i allmänhetens ögon.