Avvikande åsikt anmäld

Måndagen den 11 deltog jag i ett seminarium på ABF arrangerat av Amnesty. Planeringen för övningen inleddes redan tidigt på hösten, varför rubriken var den hoppfulla: Efter Guantanamo. Under tiden hade dock Obama kommit på andra tankar...

Kvällen inleds med ett vittnesmål av tidigare Guantánamofången Adil Hakim och hans advokat Sten de Geer.

Därefter leder Ulf B Andersson, redaktör Amnesty Press, samtalet mellan:

* Per Gudmundson, Svenska Dagbladet
* Jens Holm (V), tidigare EU-parlamentariker och ledamot av EU-parlamentets s.k CIA-utskott
* Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist vid Amnesty
* Per Wirtén, chefredaktör Arena
* Mark Klamberg (FP), ordf Folkpartiet Östermalm och doktorand i folkrätt

Det var en rolig kväll. Min position var lätt avvikande. Dels för att jag kritiserade Amnesty för att göra sig själv irrelevanta. Men främst för att jag hävdade att det inte är någon universell mänsklig rättighet att få uppehållstillstånd i Sverige och för att jag menade att Sverige inte bör ta emot några frisläppta Gitmofångar.

Det var också spännande att höra uiguren Adil Hakim berätta om sin tid i talibanernas Afghanistan. I synnerhet när han berättade att han fått både vapenträning och utbildning om livet i fält (tälta och så). Nej, någon terrorist är det givet att han inte är. Han verkar otroligt fridsam – verkligen! Men nog gissar jag att talibanerna såg honom och hans folkgrupp som en lojal beståndsdel i emiratet.

Min huvudinsats var annars den programpunkt där jag och den alltid lika trevlige Per Wirtén diskuterade hur pressen klarat tiden efter 11 september 2001. Wirtén menade att pressen blivit sämre, medan jag hävdade att pressen långsamt, och först på senare år, blivit bättre, och nu faktiskt kan skriva om terror och islam utan att beskriva alla gärningsmän som oskyldiga offer, och törs problematisera den religiösa ideologin på ett sätt som var omöjligt i decenniets inledning, då det mesta gick ut på att "förklara" att religionen inte har med saken att göra.