Övervaka Agenda
Amerikanska ambassadtjänstemän övervakar skandinaver, berättar tidningarna. Nyhetsrapporteringen kommer som en följd av att norsk tv avslöjat en ganska omfattande informationsinhämtning i Norge, där USA till och med haft gamla pensionerade norska poliser anställda.
Det är bra att övervakningen kommer upp i ljuset. Det finns en helt berättigad oro för att staten kan bli medborgarens fiende. Genom öppen debatt och kritisk granskning hindras staten från att ta sig friheter på medborgarnas bekostnad.
Men vad händer om vi vänder på frågeställningen?
I februari 2006 stormades den svenska ambassaden i Damaskus av en mobb, som enligt uppgift var uppretad över publiceringen av en karikatyr av profeten Muhammed i svensk press. Den som känner till situationen i diktaturen Syrien blir med all rätt en smula misstänksam över det föregivna motivet till ambassadstormningen – Nerikes Allehanda säljer inte många lösnummer i Damaskus, och demonstrationer är inte lätta att genomföra utan statens medgivande. Ur ett svenskt perspektiv är det rimligt med en viss nyfikenhet på vem eller vilka som stod bakom upploppet. Var det verkligen fråga om förargade fromma muslimer, eller agerade mobben på uppdrag av någon som hade intresse av att skapa konflikt mellan Väst och Arabvärlden? Brändes ambassaden ner av provokatörer från en annan makts säkerhetstjänst?
Vi skulle troligen betrakta det som tjänstefel om våra ambassadtjänstemän inte försökte fotografera gärningsmännen och ta reda på vilka de var. Vi skulle heller inte tycka att det vore konstigt om våra ambassadtjänstemän gick ut på stan för att bevaka andra demonstrationer, för att se om samma personer förekom där. Vi skulle inte ens tycka att det vore konstigt om våra ambassadtjänstemän försökte kartlägga eventuella band till Sverige bland dessa övervakade individer.
Sverige är nu ett lilleput-land, som få har anledning att hota. För USA är situationen annorlunda. Det är svårt att förvånas över att deras övervakningsapparat är större.
Den amerikanska övervakningsapparaten kan vara ett allvarligt hot mot medborgarna, och det är bra att den debatteras. Men som exemplet med den svenska ambassaden i Damaskus visar, så är inte övervakningen dålig i sig. Tvärtom är den både önskvärd och helt naturlig.
Man kan förstås fråga sig varför Sverige skulle kunna vara intressant att hålla koll på för USA. Men vi lever i en globaliserad värld, och Sverige har föresatt sig att vara extra öppet och liberalt, varför Sverige används som fristad för allehanda skummisar. Inte många, men dock.
Om vi ska prata specifikt om hot mot ambassader, så kan det finnas skäl att minnas Gouled Hassan Dourad, som sitter fängslad på Guantanamo. Han var, enligt anklagelserna, del i den terroristcell som blev världsberömd genom bombdådet mot USA:s ambassad i Mombasa, Kenya. Han bodde i Sverige.
Men om vi pratar mer allmänt kan det finnas anledning att nämna Mohamed Moumou, andreman för al Qaida i Irak när han dog, som länge bodde i Brandbergen utanför Stockholm. Faktum är att hans gamla gäng, terrorgruppen GIA, förlade sin propagandaverksamhet i Sverige just på grund av att vårt rättsväsende ansågs mer tillåtande gentemot terrorister än andra europeiska (vilket även andra insett). Självklart var det rimligt, inte bara för svenska staten, att försöka hålla koll på honom.
I Sverige har vi en lätt överhettad ton i debatten om de olika säkerhetsorganens arbete. Men är det egentligen så kontroversiellt?
Om exempelvis en grupp nazister hade paramilitära träningsläger i skogen i syfte att förbereda en statskupp, skulle vi inte vilja att säkerhetsorganen hade koll? Man kan tycka att Legion Wasa var tomtar på mulleskola, visst, men ingen kan väl anse att det hade varit fel av staten att kontrollera huruvida så var fallet?
På samma sätt har staten övervakat kommunister – och det är väl där skon klämmer för många debattörer.
Ikväll deltar jag i SVT:s Agenda om frågan, tillsammans, tror jag, med Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap.
Uppdatering:
På plats visade det sig att det var med Jan Guillou jag skulle debattera. Roligt, trots att vi var överens om det mesta. Programmet lär hamna på SVT Play vad det lider.
