Socialdemokratins kris debatterad i Uppsala

Undertecknad deltog i ett tämligen roande panelsamtal på Utrikespolitiska föreningen i Uppsala i torsdags.

"Socialdemokratin har upplevt en stark tillbakagång i Europa. Från att ha varit statsbärande i många europeiska länder så blir det allt mindre vanligt med socialdemokratiska partier i regeringsställning. Denna trend har synts i Storbritannien där tidigare så framgångsrika Labour har backat och nu senast i Sverige där Socialdemokraterna har backat till en så låg nivå som partiet inte har upplevt sedan 1914. Vad beror detta fenomen på och vad är denna trend ett tecken på?

Välkomna den 16 december till detta panelsamtal tillika UF Uppsalas sista programpunkt för året 2010!

Medverkar gör: Stig-Björn Ljunggren, socialdemokratisk idédebattör och Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Moderator: Leif Lewin, Skytteansk professor emeritus i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet."

En konservativ högersosse och en radikal vänstermoderat modererade av en extremt luttrad statsvetarprofessor. Det blev rätt kul, även om vi ser dystra ut på bilderna.

Samma dag skrev jag på SvD:s ledarsida om just problemen inom S:

Vad vill S? Problemet fördjupas av att socialdemokratin inte längre har någon konkret ideologi. Det finns ingen ryggrad, ingen reflexmässig position, inget självklart utgångsläge som en talesman kan falla tillbaks på i tider av osäkerhet. Man kan vara för 80-procentiga ersättningsnivåer och bortre parenteser i försäkringssystemen lika väl som man kan vara emot dem. Man kan rösta för ”en skatt på rika”, men lika väl säga nej. Kärnkraft ja – kärnkraft nej.

Socialismen har dött som idé, samtidigt som alla andra partier har accepterat välfärdsstaten. Så socialdemokratins styrka har tidigare varit dess regeringsduglighet. Idéerna har fått stryka på foten till förmån för pragmatisk maktutövning. Men ett maktparti utan makt – vad är det?