Dagens måste

Terroristdådet i Norge är ett nationellt trauma som kräver stor ödmjukhet inför frågeställningarna och självrannsakan på snart sagt alla nivåer. Man kommer att behöva fråga sig hur statsledningen har fungerat, hur polisväsendet har agerat, hur mediehusen, publicisterna och debattörerna har klarat debatten.

Den mänskliga frågan vid en tragedi som denna är om man själv kunde ha agerat annorlunda.

Ett terroristdåd är i grunden ett politiskt motiverat allvarligt brott. Politisk motivation är beroende av en ideologisk miljö, och denna ideologiska miljö måste granskas. Utredningen av ett terroristbrott handlar inte bara om att hitta vem som har levererat konstgödslet till sprängmedlen, utan också om att finna den ideologiska näringen.

Den norske terroristen Anders Behring Breivik har i sitt eget testamente uppgivit närmast ett smörgåsbord av ideologiskt och politiskt gods, allt från "kristendom", "liberalism" och "konservatism" till nostalgi efter ett idylliserat svunnet femtiotal, Mao och al-Qaida. Detta kan förstås sammantaget låta motsägelsefullt, men en nationell tragedi av dessa mått kan inte ge någon annan rimlig hållning än att försöka bena ut om dådet kunde ha förhindrats.

Den grundläggande föreställningen för gärningsmannen är islamofobi. Det visar hans eget testamente. Andra centrala motiv är kulturell identitet och idén om invandringen som en kolonisering. Debattörer, publicister och politiker som har behandlat dessa frågeställningar på olika sätt bör, även i denna svåra sorgeprocess, ha ödmjukheten att reflektera över huruvida terroristen, hur osannolikt det än kan verka, har påverkats av detta.

Glädjande nog ser jag starka tecken på en moraliskt mogen debatt i Norge, och har stora förhoppningar om att en sådan ska kunna växa fram i Sverige. En av Norges urbloggare, Bjørn Stærk, har skrivit dagens måste-läsning.