Grannar

Skriver i SvD om den enda kontroll som kan avvärja terrorn i ett demokratiskt samhälle, den sociala kontrollen.

"På sjuttiotalet härjade den kommunistiska terrorn. På åttiotalet den nationalistiska. På nittiotalet anlades mordbränder i ekologins namn, medan det gångna decenniet har präglats av den islamistiska terrorismen. Ett helt spektrum av frågor och ideologier kan utnyttjas för storskaliga blodbad.

Nazister har åtalats för terrorbrott i Sverige så sent som 2005, när de försökte framkalla raskrig genom sabotage. Lyckligtvis gällde det mest pojkrumsfantasier den gången – men attentaten i Oslo visar hur suddig gränslinjen är mellan den politiske rättshaveristen och mördaren, och hur viktigt det är att inse att terrorn har många ansikten.

Det finns de som menar att våldsdåd kan härledas till ett påstått samhälleligt förtryck. Att aggressioner är en följd av utanförskap, fattigdom eller det mångkulturella samhället. Men man blir inte måltavla för terror på grund av vad man gjort, utan på grund av sin sårbarhet.

Den politiska extremismen slår till där den kan.

Vid våldsdåd är reflexen krav på bredare kontroll. Efter självmordsbombaren i Stockholm i vintras, till exempel, restes krav på att Säkerhetspolisen skulle scanna av hela Facebook (vilket Säpo pedagogiskt förklarade vore oförenligt med demokratin). Det problematiska är ju att detta öppna samhälle skulle gå förlorat i samma ögonblick som vi överlät åt säkerhetstjänsterna att kartlägga varje form av ideologisk extremism i befolkningen.

En vanlig dag ska man kunna parkera sin bil på Fredsgatan utanför Rosenbad utan att drabbas av misstanke, eller skicka iväg barnen på sommarläger utan fruktan. Det är det öppna samhälle vi vill ha.

Det som krävs är då social kontroll, öppen, medborgare emellan."

Sådan bedrivs exempelvis föredömligt av Expo, vars specialistkunskaper om extremistmiljöer är oundgänglig i dessa dagar.