Håll rågången!

År 2007 gick det ett litet skalv genom en kant av den svenska bloggosfären. Den antinazistiska tidskriften Expo publicerade en artikel som på omslaget kallades ”Islamofobins nya ansikte”, och en rad sajter pekades ut som beståndsdelar i en antimuslimsk miljö där öppen rasism frodades.

Expos artikel var ett eko av den brytning som hade skett i USA när Charles Johnson, legendarisk bloggare på Little Green Footballs, hade gjort upp med de element inom den amerikanska bloggosfären som inte kunde skilja mellan kritik och hat.

Det är inte säkert att Expos artikel då hade alla rätt. Man kan med rätta ifrågasätta, till exempel, varför Expo skulle hänga ut exempelvis redaktören Kurt Lundgren, och hans blogg Östra Ölands Fria Horisont, som islamofobisk. Felaktiga utpekanden riskerar enskilda liv och trovärdigheten i hela den antirasistiska kampen.

Men ansatsen, att kritiskt granska de miljöer där främlingsfientligheten kan gro, var rätt.

I skuggan av terrordåden i Norge är det uppenbart att självkritik är nödvändig. Det må vara självklart att gärningsmannens perverterade form av nationalism är helt obesläktad med den konservativa liberalism som firas varje 17:e maj, vilket beskrivits väl av såväl Johan Wennström på Newsmill och Johan Lundberg på Axess, men detta faktum motsäger inte att vi alla måste gräva där vi står för att hitta rötterna till våldet.

I ett par, möjligen allt för få, artiklar har jag belyst det nazistiska våldet. Varje gång har jag då mötts av en mejlskörd med överslätande kommentarer. Brevskrivarna har menat att ett onödigt, svidande, fokus har hamnat på vad som påståtts vara oskyldiga ungdomar och deras protester.

Varför, har man frågat, belysa nazistmarscher i Salem eller kängor på nationaldagen när det finns våld i invandrarghetton eller islamisk terror?

Svaret på den frågan fick vi i fredags. Det nazistiska våldet fortsätter att vara det mest dödliga i Skandinavien. Ryssland må vara ett hot, precis som den islamiska terrorismen, men när det kommer till rent fysiskt utdelade käftsmällar eller knivhugg just nu, så är det nazisterna som är farliga.

Uppenbarligen finns det fortfarande en vit fläck i medvetandet hos många beträffande detta. Nazivåldet ursäktas som pojkstreck, på ett sätt som påminner om hur exempelvis de serbiska krigsförbrytarna hyllas som hjältar av vissa landsmän.

Den svenska politiska högern gjorde den avgörande erfarenheten redan på 1930-talet. Då, grovt uttryckt, kuppades det moderata ungdomsförbundet av extremister. Moderpartiet fick kapa trossarna, och starta en rörelse på nytt: det som är dagens unga höger.

Sedan dess har rågången hållits. Stundtals har det varit suddigt: det har funnits högerungdomar som försvarat groteska förtryckare i Afrika, exempelvis, med argumentet att detta har hindrat kommunistisk expansion. Men i normalfallet har rågången hållits ren. Till skillnad från i vänsterblocket, där man allt för ofta försvarat kommunistisk diktatur, har högern haft oblodiga händer.

Vänstern har, som antytts, varit svajigare. Än idag kan man tyvärr få uppleva apologetiska föredrag om Nordkorea, Zimbabwe eller Kuba på studiecirklar i ABF:s regi.

Men det är ingen ursäkt för att slappt acceptera vad som borde brännmärkas som rasism inom högern.

Förra sommaren höll Sverigedemokraterna ett seminarium med Robert Spencer, en av världens mest onyanserade kritiker av islam. Jag ställde då frågan till honom (på knagglig engelska, ska erkännas) hur han såg på problemet med sitt samarbete med extremnationalistiska grupper som EDL – European Defence League. Jag fick en utskällning till svar som, sist jag kollade på YouTube, setts av mer än 20000 personer.

För Spencer, och alla andra som hånskrattade åt frågeställningen, överskuggade målen medlen.

Det är en inställning som är oacceptabel.

Frågan handlar inte om att skuldbelägga en viktig debatt eller om att lägga skugga över en hel sektor av landets intellektuella spektrum. Det viktiga är att fråga sig om man själv har gjort nog för att stävja det hat som kan leda till våld.

Vikten av en rensad rågång är tydlig efter attackerna på Norge.