Reaktioner efter "Ge inga bidrag till hatet"

Mitt avslöjande från igår om att Ungdomsstyrelsens bidrag har gått till fundamentalistisk islamism, och hets mot judar och homosexuella, diskuteras ivrigt.

Demokratiminister Birgitta Ohlsson uttalar sig.

- Som demokratiminister verkar jag för att främja demokrati och bekämpa politisk och religiös extremism. Jag blir därför oerhört upprörd och besviken varje gång statliga medel går till organisationer som hyser antidemokratiska värderingar, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.

Ungdomsstyrelsen lovar att granska saken.

På Svenska dagbladets ledarplats den 13 juli skriver Per Gudmundsson att Sveriges Imam Förbund uttryckt sig olämpligt om bland andra homosexuella på sin hemsida. Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson säger: Ungdomsstyrelsen ser allvarligt på uppgifterna och vi ska självfallet säkerställa att de bidrag vi fördelar används på ett korrekt sätt.

Ungdomsstyrelsen har 2009 beviljat föreningen Sveriges Imam Förbund 416 000 kronor i projektbidrag för att utveckla nya arbetssätt och metoder för att motverka eller förebygga islamofobin i samhället. Medel har beviljats inom ramen för förordning (2008:62) om statsbidrag till verksamheter mot rasism och andra former av intolerans. Ungdomsstyrelsen kommer att följa upp hur bidraget har använts och att gällande regler har följts. Den sista juli ska organisationen redovisa hur de använt bidraget.

På Svenska dagbladets ledarplats den 13 juli skriver Per Gudmundsson att Sveriges Imam Förbund uttryckt sig olämpligt om bland andra homosexuella på sin hemsida.

– Ungdomsstyrelsen ser allvarligt på uppgifterna och vi ska självfallet säkerställa att de bidrag vi fördelar används på ett korrekt sätt, säger Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson.

Ungdomsstyrelsen utgår från att Sveriges Imam Förbund följer gällande projektplan och de regler för det statsbidrag de fått. Skulle det visa sig att föreningens verksamhet strider mot förordningen, demokratins idé eller mot innehållet i ansökan kan stödet krävas tillbaka.

Ungdomsstyrelsen svarar också Merit Wager, dock på ett sätt som antyder att SIF kommer att få behålla bidraget:

"1. Sveriges imam förbund fick det aktuella projektbidraget 2009 och redovisning av projektet kommer att lämnas inom kort, den 30 juli. Då fanns inte hemsidan. Det är också oklart om den hemsida som Gudmundsson refererar till har finansierats av medel ur projektet. Av de beviljade projektmedlen på 416.000 var endast 15.000 avsatta för att utveckla en hemsida, vilken hemsida det är är ännu oklart då redovisningen av det genomförda projektet lämnas in först om ett par veckor.

2. Det är oklart vilka som står bakom hemsidan muslim.se, som Gudmundsson refererar till. Men det är tydligt att han kopplar samman det som står på hemsidan med Sveriges Imam Förbund. Organisationen har av Ungdomsstyrelsen beviljats medel för att i huvudsak ordna en rad konferenser för att ”öka kunskapen hos både muslimer och icke muslimer om Islam som religion och om muslimer som utövare” som de uttrycker i sin ansökan. Ungdomsstyrelsen har inte mandat att granska det som står på en hemsida. Det hör till yttrandefrihet och var gränsen mellan yttrandefrihet och tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp går avgörs av JK."

RFSL välkomnar mitt avslöjande.

Vi välkomnar dessa granskningar. Det är självklart helt oacceptabelt att en organisation som SIF, som fått bidrag för att arbeta mot islamofobi, driver en hemsida (som presenteras av dem själva som en "professionell hemsida med saklig information om islam", och som ingår som en del i projektet "Vad är islam - ett projekt mot islamofobi") där det bland annat sägs att det islamiska straffet för den som haft analt samlag är att dödas och att inget värre straff kan skickas av Allah än det som skickas på dem som begått den avskyvärda synden homosexualitet. Detta är inte att arbeta mot islamofobi, en mycket viktig uppgift, detta är att hetsa mot homosexuella. Att kritisera den här typen av skrivningar är inte heller islamofobi, det är att arbeta mot homofobi. På samma sätt är det inte bristande respekt för människor med kristen tro att kritisera homofoba uttalanden eller regler som kan finnas inom kristna samfund, också det är att arbeta mot homofobi.

Att arbeta mot homofobi och transfobi måste vara att arbeta för mänskliga rättigheter för alla, och så måste det också vara att arbeta mot islamofobi och andra former av rasism. Att ställa den ena gruppens rättigheter mot den andras är inte en framkomlig väg.

Vi har uppenbarligen inte ett fungerande system när det gång på gång upptäcks att organisationer som fått statligt stöd brister i respekt för alla människors mänskliga rättigheter och demokratiska grundvärderingar. Ungdomsstyrelsen och andra bidragsgivare måste fortsättningsvis bättre säkerställa att så inte sker.

Och Amanj Aziz, som stundtals varit talesman för den extrema föreningen TUFF och redaktör för vilande webbtidskriften Ummah Observer, uttalar sig.

"Bör muslimska föreningar fortsätta få bidrag?

Allt fler börjar ryckas med i det som sociologiprofessorn Tariq Modood kallar ”de islamofobiska vindarna” över Europa. Många har stått naiva och passiva inför utbredningen och normaliseringen av hatet mot muslimer och islam, och trott att snart kommer det att gå över.

Men islamofobi är i sin normstadgade form ett psykologiskt tillstånd som måste behandlas. Som analogi kan man ta det som min fru nämnde häromdagen; lider man av social fobi, då går man inte till attack på samhället, utan försöker ändra den psykologiskt rubbade människan att se livet genom andra perspektiv. Islamofobi är dock en särart, för att istället för att diskutera hur man kan hjälpa de som lider av det, attackerar man islam och säger att den måste ändra på sig. Till fördel för de som hatar och är rädda för muslimer och islam, alltså.

Karriärer och stora politikerlöner är baserade på detta tillstånd (dvs islamofobi). 96 000 kr per månad närmare bestämt- pengar som Sverigedemokraternas (SD) partiledare stoppar i sin egen ficka och spenderar på sitt liv, medan de som röstar på honom anser honom som ”en av oss”. Det är dock tragiskt att man som tänkande människa inte kan se hyckleriet mot passionerade och hängivna SD sympatisörer. För ett tag sen startade några ledande personer i SD den så kallade Anti-Islamiseringsfonden. Till den fonden betalar låginkomsttagare och medelinkomsttagare som tror på SDs retorik. Man undrar varför, då själva partiledningen kan finansiera fonden med sina egna extremhöga löner.

Men det är inte SD, enligt mig, som är huvudproblemet. Det är alla köksbordsrasister[1] som poppar upp och helt plötsligt är islamexperter. ”Men är man rasist för att man kritiserar islam?” Förvisso inte, om dina åsikter är baserade på fakta och inte vice versa. Och det är just det som är problemet; faktan som presenteras är baserad på de subjektiva åsikterna.

Ett fenomen som illustrerar det jag menar är yttrandefrihetskonceptet och debatten. När islam kritiseras, kallas det för yttrandefrihet, men när muslimer säger eller gör något, då drar man in alla möjliga bidrag till föreningarna. Yttrandefrihet är, som emeritus professorn i lingvistik Noam Chomsky säger, att stödja de åsikter man själv inte hyser. Eller som professorn i Juridik och Kommunikation, C Edwin Baker skriver i sin bok Human Liberty & Freedom of Speech, så ska man stödja alla åsikter – oavsett vad – för annars vinner de åsikter som marknadsförs och presenteras bäst och inte de åsikter som är närmast sanningen. Professor Baker skriver också att åsiktsfrihet har traditionellt setts som en marknad, där marknaden bestämmer genom tillgång och efterfrågan de åsikter som vinner majoritetens hjärtan. När åsikter förtrycks och förlöjligas, enbart för att man inte hyser de själv, då går man emot den princip man påstår sig att följa, nämligen yttrandefriheten. Därför bör muslimska föreningar fortsätta få bidrag.

Det är därför felaktigt när Per Gudmundson skriver på Svenska Dagbladet och på sin djupt islamfientliga blogg, att man ska dra in bidragen till de organisationer som inte håller sig inom ramen för vad han tycker är acceptabelt. Detta försöker han rättfärdiga med att skattebetalarnas pengar måste gå till sådant de håller med. Argumentet är djupt rasistiskt, eftersom den antar att föreningarna som får bidrag består av människor som inte arbetar, eftersom de är muslimer. Men fallet är självklart inte så, då personerna involverade i föreningarna är hårt arbetande och skattebetalande medborgare. Bör inte deras skatt också ge de rättigheten att uttrycka deras åsikter? Eller måste man betala för att åsikter man inte håller med marknadsförs?

Per Gudmundson fortsätter mala på muslimska hemsidor och föreningar och baserar det egentligen på irrationella antaganden om muslimer. Och sedan knyter han ihop påsen för att släppa ”bomben”: Alla de föreningar han kritiserar är extrema miljöer som inhyser starkt våldsbejakande personer. Och sedan skriver han namnet Anas Khalifa.

Detta är ingenting annat än det som på engelska kallas ”guilt by association”. Anas Khalifa påstås vara skyldig till våldsbejakande åsikter (fastän detta inte är sant) och därför är alla som känner honom skyldiga och lika ”terroristiga” som det som han påstås vara. Gudmundson är alltså på samma nivå som Fox News i USA, som är en amatörlik, känslomässig, åsiktsstark och fördomsfull kanal som förespråkar ultrakonservativa idéer om hur en stat ska styras. Ett amatörmässigt verktyg som journalister som inte egentligen vet vad de pratar om använder. Ett klassiskt akademiskt logiskt felslut.

Gudmundson kritiserar gärna muslimer som försöker ge andlig stöd till sina medmänniskor, och gör samtidigt en emotionell affär av det hela genom att säga att skattebetalarna står för extremisternas åsikter. Men Gudmundson kritiserar samtidigt inte Lars Vilks slöseri med skattemedel för sin så kallade konst, eller SDs alla livvakter som finansieras av skattemedel det också. Varför har inte muslimernas skattepengar rätt att användas för muslimska åsikter, men samma pengar kan användas emot islam?

De organisationer som Gudmundson kritiserar bör fortsätta få stöd från Sverige, som i egenskap av en demokrati ska tillgodose folket som betalar för statens befinnande – majoriteten så väl som minoriteten. Eller menar Gudmundson och likar att det inte får existera några minoriteter, för kan minoritetskulturer överleva om villkoret för föreningsbidrag är att majoritetskulturen måste genomsyra föreningarna?

NOT: [1] Köksbordsrasism är rasism som genom villfarelse (eng. deception) döljs i offentliga miljöer."

Och så, förstås, har över 2000 personer delat länken på Facebook, har det kommit över 1500 kommentarer på SvD.se, samt över 100 tweetade länkar och dryga tjoget bloggningar.

Uppdatering:

Även Sveriges Imam Förbund har utgett ett pressmeddelande.

"Sveriges Imam Förbund (SIF) i egenskap av en organisation som jobbar för ett bättre samhällsklimat välkomnar de senaste dagarnas uppmärksamhet. Trots att de flesta reaktionerna varit negativa, hoppas vi att slutresultatet blir positivt och konstruktivt för Sverige.

Journalisten Per Gudmundson ”avslöjade” under onsdagen 13 juni att SIF skulle stödja en viss slags åsikter. SIF har egentligen inget att kommentera om Gudmundsons ständiga besatthet och förföljelse av muslimer, förutom att SIF varken är antisemiter eller homofober.

SIF har haft en kontinuerlig och regelbunden kontakt med Ungdomsstyrelsen under projektåren, och alla parter har varit underrättade om SIFs verksamhet. Muslim.Se är ingen ”dold” agenda eller sida som SIF bedriver, utan har varit öppen för vem som helst att när som helst besöka. Att Gudmundson tycker att han ”avslöjat” något är att ta i för att verka seriös – trots att hans fakta baseras på hans personliga åsikter. Det är därför viktigt att urskilja självuppfyllande profetior och fakta.

Muslim.Se är en portal för muslimer, och materialet skrivs av flertalet personer. Allt på sidan är inte perfekt, men det behandlar det behov som muslimer kan behöva i sitt vardagliga liv, med en fokus på att även tillhandahålla information om islam för icke-muslimer i Sverige.

SIF har aldrig uppmanat till brott eller hotat någon. Det är helt enkelt den grundläggande rättigheten åsiktsfrihet som man har utnyttjat och inget annat. SIF anser därför att en stat som förespråkar yttrandefrihet och åsiktsfrihet inte kan förtrycka de åsikter majoritetssamhället inte hyser. Demokrati innebär inte en slags åsikter."

Sveriges Imam Förbund tycks ha missat att min artikel faktiskt påpekar att deras åsikter mycket väl håller sig inom religionsfrihetens ramar – det är rentav tillåtet att ha nazistiska sekter om man vill. Däremot strider åsikterna mot Ungdomsstyrelsens regler och uppdrag, faktiskt emot hela idén med Ungdomsstyrelsens bidragsverksamhet, och det är det mitt avslöjande går ut på.