Återfall efter Guantanamo

Ekot rapporterar att "färre än väntat" och "bara ett fåtal av dem som släppts ur fångenskap från den amerikanska Guantanamobasen på Kuba, återvänder till terrorverksamhet". Detta med anledning av de senaste amerikanska beräkningarna om recidiv.

Enligt Ekot är det "omkring en av sex frisläppta" som återfaller.

Det är snudd på vilseledande journalistik.

För det första kan man ifrågasätta om "omkring en av sex", alltså cirka 15 procent, är att betrakta som lite. Det betyder ju ändå att nästan hundra exfångar återgått till terroristisk verksamhet.

För det andra är underrättelseverksamhet ett område där precisa beräkningar svårligen låter sig göras – ofta kan man inte få bekräftat exakt vad som varit i görningen, och vilka som varit inblandade.

Den enda svenska medborgare som suttit fången på Guantanamo är ett utmärkt exempel på svårigheterna att kategorisera de frisläppta. Den 28 augusti 2009 greps Mehdi Ghezali i Pakistan tillsammans med, bland andra, den i Danmark terroriståtalade svenske medborgaren Munir Awad. Ska man anse att Ghezali är ett exempel på återfall eller inte?

På grund av en mängd svårbedömda ärenden uppger The Office of the Director of National Intelligence inte bara de återfall som verkligen har kunnat bekräftas, man anger också hur många som misstänks ha återfallit.

Av 599 frisläppta är alltså 95 (15,9%) bekräftade återfall. Därtill ska läggas 72 (12%) misstänkta återfall.

Sammantaget ligger således den uppskattade återfallsfrekvensen på 27,9 procent, alltså mer än var fjärde frisläppt, vilket är en liten uppgång jämfört med återfallsberäkningarna för drygt ett år sedan. En återblick på de senaste amerikanska beräkningarna pekar tyvärr på en stadigt uppåtgående återfallsfrekvens.