Förrymd terrorist gripen i Sverige, sökte asyl
När algeriern Said Arif först mötte rättvisan i Frankrike kallades han för "en av de mest erfarna jihadister som vårt land har mött de senaste åren". 2007 dömdes Arif, som tränats både i Afghanistan och av den tjetjenska gerillan, till 10 års fängelse för terroristbrott. Han kunde knytas till två olika terroristkomplotter i Frankrike – med planer att bomba julmarknaden i Strasbourg och ryska intressen i Paris – och påstods dessutom smuggla jihadkrigare till Irak.
I mitten av februari tillkännagavs att Said Arif hade försvunnit. Den 22 januari , enligt franska medier, var sista gången han hade inställt sig för kontroll, därefter fanns inte ett spår. Och bilder från hotellets övervakningskamera visade Arif med en stor resväska...
Den 2 maj dömdes därför Said Arif, i sin frånvaro, till 18 månaders fängelse för att ha struntat i sin anmälningsplikt och alltså rymt från husarresten.
Efter ett internationellt polissamarbete kunde Said Arif dock gripas den 21 maj. Han befann sig då i Sverige. Här hade han, enligt franska medieuppgifter, sökt asyl. Arif återbördades till Frankrike, där han bestred sitt nya straff, varför han ånyo ställdes inför rätta och den 27 juni fick sitt straff sänkt till sex månader.
Om detta har svensk press inte knystat, trots att det rimligen borde finnas ett nyhetsvärde i att en terrorist på rymmen dyker upp i Sverige.
Att Said Arif sökte sig till Sverige förvånar heller ingen som är bekant med ärendet. Här har han två barn med en svensk konvertit som kallas Um Anas. Hon heter egentligen Anna Sundberg och sitter i styrelsen för den så kallade MR-organisationen Charta 2008 där hon lobbar för en mjukare terroristlagstiftning.
I början av februari berättade jag, för första gången för en svensk läsekrets, historien om Said Arif, och avslöjade bandet till den svenska så kallade MR-aktivisten Um Anas. Jag förutspådde också att Said Arif skulle söka sig till Sverige, även om jag missbedömde hur lång tid han hade kvar av sitt fängelsestraff. Att han redan var på väg hit anade jag inte när jag skrev.
Den fråga jag ställde då, om huruvida Sverige bör ta emot en av Frankrikes "mest erfarna jihadister", är dock fortfarande aktuell. Tvivelsutan har han familjeband som räcker för att få uppehållstillstånd på anknytningsskäl. Personligen har jag svårt att se varför Sverige ska hysa fler terrorister än absolut nödvändigt, i synnerhet om det har visat sig att de är rymningsbenägna. Och rimligen borde väl brottsligheten – han har ju avvikit från arresten – ligga honom i fatet.
Om nu ansökan är inlämnad till svenska myndigheter, som fransk press säger, får vi väl tids nog veta (om än inte via svenska nyhetsförmedlare).
I väntan på besked kan man ju roa sig med att fundera på var Said Arif gömde sig i Sverige, vilka som kände till hans närvaro, och huruvida någon i Sverige har hjälpt denne dömde terrorist att hålla sig undan rättvisan.
