I debatt om demokratins chanser i Arabvärlden

En våg av kravaller drar genom Arabvärlden, och jag har därmed hamnat i en debatt om chanserna till en demokratisk utveckling i regionen.

Det började med att jag skulle vara med i SVT:s Debatt i torsdags, och i samband med detta skrev en artikel på SVT:s debattsajt. "Mordet på USA:s ambassadör visar hur avlägsen demokrati är i arabvärlden", blev rubriken. Min tes var enkel.

"Den arabiska våren har omgetts av ett rosigt skimmer. Men regionen har fortfarande långt kvar till en allmän förståelse för demokratiska värden."

I tv-programmet Debatt diskuterade jag också saken en smula.

I lördags blev jag kritiserad av en Nedim Kirlic på Newsmill, under rubriken "Folket mördade inte USA-ambassadören i Libyen".

"Per Gudmundson skrev att han anser att det är att framsteg att diktaturer har fallit och de flesta skulle hålla med. Men varför låter han ändå detta fåtal som verkar vara någon sorts extremister representera hela folkets åsikter? Han generaliserar grovt när han tar för givet att demokratin är avlägsen i 'arabvärlden' på grund av att en grupp extremister attackerade USA-konsulatet, eller att liknande och protester också har inträffat i Egypten."

Idag replikerar jag på Newsmill. Rubriken har blivit "Naivt förneka svagt demokratistöd i arabvärlden".

Ett utdrag:

"Självfallet är de radikala elementen bakom kravallerna inte representativa för befolkningarna i regionen. Men frågan är om det spelar någon större roll, när det gäller chanserna till demokratisk utveckling där. 

Något som verkligen spelar roll är dock religionen och att de tongivande institutionerna saknar förståelse för demokratiska fundamenta såsom yttrandefrihet. Ta bara al-Azhar-universitetets syn på yttrandefrihet, uttryckt så sent som i vintras. Där står det klart att angrepp på religionen inte tolereras. Eller ta Kairo-deklarationen om de mänskliga rättigheterna – där rättigheterna underställs den islamiska lagen sharia. 

Muslimer i allmänhet – mannen på gatan – må ha en helt annan syn på saken. Jag antar att de flesta vill leva i frihet. Det brukar människor vilja. Men såvitt man vet är befolkningarnas syn på demokrati dock splittrad. I Pews mätningar säger majoriteten av de svarande att de vill ha demokrati – men ungefär samma andel säger att de vill att religionen ska spela en stor roll i politiken, och inte sällan att lagstiftningen strikt ska följa koranen. Motsättningen häremellan (i synnerhet som prästerskapen och institutionerna alltså tar avstånd från demokratiska grunder såsom yttrandefrihet) tycks helt enkelt inte vara uppenbar för befolkningen. 

Denna grundläggande oförståelse för hur demokrati fungerar är naturligtvis en förutsättning för att de radikala ska kunna få en klangbotten för sitt budskap, och mänskliga sköldar till sina terrorattacker och 'demonstrationer'."