Debatt om svenska jihadresenärer

I veckan blev jag tillfrågad om att skriva en artikel för SVT:s debattsajt, med anledning av ett Sverigerelaterat terrorismfall i USA. Jag skrev en text om svenska jihadresenärer, som innehöll en del nyhetsstoff som jag hittills annars bara presenterat här på bloggen.

Min huvudpoäng är att Sverige borde kriminalisera terrorträning. Ett utdrag:

Säkerhetspolisen uppskattar att ”ungefär ett fyrtiotal personer de senaste fem åren” har rest från Sverige till olika konfliktzoner för att träna med eller strida för olika jihadiska grupper (SVT Agenda 25/3). Huvudsakligen har de rest till Somalia eller till gränslandet mellan Afghanistan och Pakistan. 

På senare tid har även den så kallade arabiska våren lockat till sig män från Sverige. Uppgifterna har hittills varit knapphändiga, men säkerhetspolisen uppger att ”ett fåtal” har rest till Syrien (SR Ekot 16/10). 

Nyhetsjournalisterna är tyvärr tämligen ointresserade av att beskriva dessa resenärer. De senaste exemplen har över huvud taget inte nämnts i svensk press. 

Från fronten i Syrien sprids sedan en vecka fotografier och meddelanden bland en begränsad men hängiven krets av islamistiska extremister i Sverige. Uppståndelsen rör två svenska män som uppges befinna sig i Damaskus. Bilderna visar vapenlager, militär träning, dödade motståndare och fallna ”martyrer”, alltså medkämpar till svenskarna. 

Den ena av dem har ett täcknamn som antyder att han härstammar från Filippinerna. Bakom pseudonymen döljer sig en man i 35-årsåldern – tidigare bosatt i Göteborgsområdet och aktiv inom kampsport. Han uppger sig vara utbildad vid det islamiska universitetet i Medina och behärska arabiska, engelska, svenska och tagalog. Han anger också att han har tränats hos den sydostasiatiska terroriströrelsen Lashkar-e-Taiba under våren 2001. På fotografierna går han helt klädd i svart, med täckt ansikte, bärande en automatkarbin. Hans pannband bär den islamiska trosbekännelsen. 

Den andre kallar sig ”Mujaheeden Fi Ash Sham”. Det är en man som anger al-Qaida-ideologen Anwar Al-Awlaki som förebild, och som nedtecknar teologiska resonemang utifrån de heliga skrifterna som förklaring till varför det är en religiös plikt att dra ut i jihad. Vem som döljer sig bakom pseudonymen går inte att utläsa. På fotografierna är hans ansikte insvept i en palestinasjal – även här med ett pannband med den islamiska trosbekännelsen – och han avbildas skjutklar med sin AK-47. 

Uppgifterna är naturligtvis svåra att bekräfta. Men tar vi männen på orden utifrån vad de meddelar i sociala medier kan vi konstatera att män ifrån Sverige deltar i strid, i detta nu, tillsammans med utländska terroriströrelser. Den 28 oktober skrev en av dem att ”vi ska på operation ikväll, gör duaa [be en bön, redaktionens anmärkning] att Allah ska ge oss seger o skydda oss”. 

I Sverige saknas det juridiska medel att hindra unga män från att resa till konfliktzoner och ansluta sig till terroristorganisationer. Det mest kraftfulla verktyget säkerhetspolisen har att tillgå är frivilliga samtal, med vilka man muntligen försöker övertyga jihadisterna att det är bäst att stanna hemma. 

Det är inte kriminaliserat att vara medlem i en terroristorganisation, och det är inte olagligt att delta i träningsläger. I svensk rätt anses det knappt ens graverande att ha deltagit i vapenträning hos en terroristorganisation. I mars förra året friade hovrätten för västra Sverige två män som stod åtalade för stämpling till terroristbrott, trots att rätten kunde konstatera att männen hade tränat med al-Shabaab.

Samtidigt gjorde extremistjägarna på Expo en nyhetsartikel baserad delvis på mina avslöjanden. Expo har dessutom hittat några nazistiska ljushuvuden som ville strida för Assad, vilket ju är logiskt men galet.

Svenskar strider i Syrien, berättar Expo.

"Svenska våldsbejakande islamister har rest till Syrien för att delta i inbördeskriget där och strida mot Assad-regimen. Enligt uppgifter till Expo Idag har även högerextremister planerat att resa till landet för att delta i striderna. SÄPO bedömer att de som deltagit i strider och återvänder till Sverige kan utgöra ett ökat hot. 

Konflikten i Syrien har lockat till sig stridande från Al-qaida inspirerade grupper. En del av de av som åkt för att kriga mot Assad-regimen kommer från Sverige. 

– Det handlar om enstaka våldsfrämjande islamister som till viss del tillskriver sig en Al-Qaida-ideologi. De har åkt till Syrien i syfte att ansluta sig till likasinnade grupper som utför attentat, framförallt mot civila mål, säger Jonathan Peste, säkerhetspolisens chefsanalytiker i kontraterrorism. 

Peste poängterar att det är viktigt att inte blanda ihop de enstaka våldsfrämjande islamisterna som åkt till Syrien med människor generellt som åker till Syrien. Han säger att det finns väldigt många olika legitima anledningar att åka dit, till exempel att man är orolig för sin släkt. 

Per Gudmundsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, har på sin blogg identifierat två militanta jihadister som på Facebook uppger att de rest till Syrien för att delta i strider mot regimen. "

Även journalisten Lena Breitner, som sitter på stora faktakunskaper om bland annat 1970-talets vänsterextremism, inspirerades att skriva ett fylligt inlägg om svenskars terrorismresor fordom.

Ett utdrag:

"Jag har i ett tidigare inlägg berättat hur en skånsk man intervjuades av Sydsvenskans Erik Magnusson om hur han gick med i KPML(r), skickades på träningsläger till de forna östländerna och, som han själv uppgav, hjärntvättades. Mannen beskriver hur han sedan blev ledare för “Kommandogrupp R” i Malmö och hur de senare begår ett attentat mot den orientaliska mattaffären Arhan i Malmö. Om r-arna säger den skånske mannen att man “välkomnade flera internationella terrorister till Malmö. Det kom folk från den tyska Baader-Meinhof-rörelsen, palestinska gerillakrigare från PFLP och ledande funktionärer från IRA i Nordirland. Några höll tal på hemliga partisammankomster. Andra hölls gömda i pålitliga bostadskollektiv.” 

Intervjun med den skånske mannen görs med anledning av att det på 90-talet pågick en debatt kring så kallad “åsiktsregistrering”. Den skånske mannen hävdar att det var rätt av Säpo att hålla koll på r-arna. 

”Vi var farliga. Vi ansåg att varje terrordåd, varje mord och varje våldshandling var acceptabel om det ledde till en socialistisk revolution”, säger mannen, som senare av två r:are avvisas som en person som redan 25 år tidigare var känd för sin “livliga fantasi”. 

Vidare kan man läsa i olika böcker om hur skandinaver deltar i terrororganisationen PFLP:s träningsläger."