Trains and boats and planes

Arctic Seas "försvinnande" och helikopterrånarnas framfart är illavarslande. Just båtar och flygfarkoster är ju vad vi föresagt oss att hålla extra koll på. Om detta skriver jag på SvDs ledarsida.

Den elfte september 2001, när fyra passagerarflygplan omvandlades till massförstörelsevapen, och tretusen människor miste livet, inleddes en ny säkerhetspolitisk epok. Den gamla hotbilden kompletterades med en ny, betydligt mer nyckfull. Över hela världen uppmärksammades bräckligheten i de säkerhetsarrangemang som ytterst byggts för annan ordning. Samordningen mellan samhällets olika delar sågs över för en effektivare krisberedskap. Förmågan att kontrollera luftrummet sattes förstås i fokus på ett annat sätt än tidigare, men debatten har inte uteslutande handlat om flygfarkoster.

Förrförra sommaren angjorde exempelvis den ståtliga amerikanska jagaren USS Cole Stockholms hamn. Den pryds av sjutton stjärnor. En för varje man ur besättningen som omkom då USS Cole, den 12 oktober 2000, rammades av en liten motorbåt, bemannad av självmordsbombare.

Om de gångna månaderna ses som mätare av den svenska krisberedskapen finns det anledning till viss oro.

Den 30 juli ”försvann” lastfartyget Arctic Sea ute på Östersjön, i vad som kan ha varit en hemlig operation för att stoppa vapensmuggling. Fartyget, som alltså kunde vara fyllt med missiler, hade kapats på svenskt territorialvatten sex dagar tidigare.

Från UD hördes då, i den allmänna förvirringen, viss irritation över att man inte fått ta del av polisens information i ärendet. En kapning på svenskt vatten var ett brott, och förundersökningssekretess sades hindra information till Carl Bildt. Låt vara att det gällde en potentiell säkerhetspolitisk kris i vårt närområde, regler är regler...

När det i fredags visade sig att två Jas Gripen kunde målfölja helikopterrånarnas färd blev det ingen insats, därför att det ansågs vara en polisiär fråga.

Rubriken anspelar förstås på Burt Bacharachs ord om saken:

The trains and boats and planes
Took you away, away from me

Bokföringsbrott

I dag och i morgon pågår i Sthlm:s tingsrätt (mål nr B23273-07) huvudförhandling mot Yassin Ali Mohamed.

Yassin är åtalad bl a för grovt bokföringsbrott i den ideella föreningen Salam Haj & Umra avseende betalningsöverföringar till Somalia. Yassin har varit misstänkt för att ha fört över pengar till terroriströrelsen Shabaab i Somalia. Den förundersökningen lades ned i september 2008. Nu aktuell rättegång rör samma pengaöverföringar – ur en bokförings- och skatterättslig synvinkel.

Dagens citat

Jag är otroligt nöjd med en mening i min kortkorta sågning av Örjan Svedbergs biografi över Hoola Bandoola.

De flesta gamla proggare har vandrat långt från Sendero Luminoso till Ica-Stig, men Örjan Svedbergs biografi Hoola Bandoola – om ett band, en tid, en stad (Ordfront) rör sig inte ur fläcken.

Från Sendero Luminoso till ICA-Stig. Där har du hela proggen i sex ord.

Guillou och lögnen som politisk metod

Under några dagar har jag sysselsatt mig med Jan Guillous oerhört läsvärda självbiografi Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv.

Den handlar till stor del om lögner, skriver jag idag på SvDs ledarsida. Politikens lögner, rättsväsendets lögner, mediernas lögner - men också de egna lögnerna, vilket är modigt.

Hur vet man vilken dag Guillou slutade ljuga?

Med licenstillverkad svensk kpist drog han under en ­månad runt i gränsbergen. Under ständigt bombhot var han med om att planera ­anfall mot israeliska posteringar.

Så hette det i ingressen till Jan Guillous reportage för Lektyr 1969, som inbäddad hos DFLP.

I Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv (Piratförlaget) skriver Guillou att det hela var ”en bluff” och att ”ingenting särskilt hände”. Men avsikten med lögnen kan ”sägas vara god”, därför att den varit att ”locka in ­läsarna i en lång föreläsning om den palestinska saken”.

Huruvida läsekretsen greps av sympati när de fick läsa om Guillous insatser för den maoistgerilla vars terror kulminerade i massakern vid skolan i Ma’alot (22 döda, 50 skadade) kan vi låta vara osagt. Det intressanta i boken är hur Guillou blottlägger den systematiska lögnen som politisk metod. Politikers, rättsväsendets, andra journalisters, men inte minst egna, och den egna bokstavsvänsterns lögner.

En bedräglig variant är enhetsfronten. Taktiken är vanlig än i dag, och går ut på att samla bred uppslutning under någon aktuell och lagom harmlös paroll, såsom Rädda hyresrätten, men i hemlighet styra proteströrelsen ovan­ifrån – för helt andra syften.

”Saken var den att FNL-grupperna, den svenska vänsterns absolut viktigaste organisation, helt och fullt styrdes av KFML”, skriver Guillou. Han tillhörde själv det maoistiska, antidemokratiska KFML. Vilket sätter hans gärning i ett mindre smickrande ljus. ­Boken ger intrycket att hans journalistik stundtals har fungerat som en enhetsfront. Inbjudande yta, dolskt bakomliggande syfte.

I tidskriften FiB/Kulturfront avslöjades underrättelseorganet IB, som övervakade vänsterextremister, i en av sjuttiotalets stora journalistiska bedrifter. Men FiB/Kulturfront styrdes också av KFML, som sedermera blev SKP, för deras syften. ”Alla viktiga beslut var i verkligheten fattade i förväg på fraktionens hemliga möten. Alla öppna diskussioner var bara teater”, berättar Guillou. Ett slags lögn. Journalistik som enhetsfront.

I vilket syfte? Tja, det kan man undra, men vi känner resultatet. ”Guillous avslöjanden gjorde stor nytta för oss”, konstaterade KGB-översten Boris Grigorjev, i 32 år underrättelseofficer i Sverige för Sovjets räkning, i Spioner emellan (Efron & Dotter, 2006).

Problemet med systematisk lögn är att det aldrig går att veta när den tar slut.

Guillou hävdar att han ångrar att han inte tog avstånd från PFLP:s och JRA:s terrorattack på Lod-flygplatsen i Tel Aviv 1972 (26 döda, 80 skadade). Politiken då tillät honom inte att säga vad som var sant och rätt, menar han. Men inte heller nu förmår han ju ta avstånd. I boken är tillfället då Norbert Kröchers gäng skulle kidnappa justitie­minister Anna-Greta Leijon för att hjälpa RAF något som Säpo ”hade fått för sig”. Och i sina kolumner skriver han ännu om terrorismstöd som ”solidaritetshandling” (AB 2/3-08). I vilket syfte?

Idag skriver han förresten om hur svenska debattörer går i israeliska politikers ledband. Är det sant? Och varför skriver han så?

Men boken är, som sagt, mycket läsvärd.

Om svenskarna i Pakistan

Telegraph skriver om en pakistansk by av västerlänningar som kommit för det heliga kriget.

The village, in Taliban-controlled Waziristan, is run by the notorious al-Qaeda-affiliated Islamic Movement of Uzbekistan, which plots raids on Nato forces in Afghanistan.

A recruitment video presents life in the village as a desirable lifestyle choice with schools, hospitals, pharmacies and day care centres, all at a safe distance from the front.

In the video, the presenter, "Abu Adam", the public face of the group in Germany, points his finger and asks: "Doesn't it appeal to you? We warmly invite you to join us!"

Men artikeln berör också de svenskar som sökt sig till Pakistan.

Khalid Khawaja, a former Pakistan intelligence officer, who describes himself as a friend of Osama bin Laden, said he was aware of a German contingent and that there were a number of Swedish converts too who had arrived in Pakistan "for Jihad".

"The Europeans are there [in Waziristan]. The most dedicated people there are from Europe. They will do anything for Islam. They are not there because their father's are Muslim, but by choice," he said.

Svenskkopplingar igen i Marocko?

24 personer anhölls idag i Marocko, enligt myndigheterna för att de utgjorde ett nätverk för att värva jihadister till Irak. Enligt nyhetsrapporteringen fanns det bland de anhållna kontakter till Sverige.

NY Times/Reuters:

Morocco's security services have broken up a militant network that sent volunteers to carry out suicide bombings for al Qaeda in Iraq, and arrested 24 of its members, the official news agency MAP reported Wednesday.

The group was working with militants in Sweden, Belgium, Syria and Iraq and was recruiting candidates to join al Qaeda fighters in Afghanistan and Somalia, MAP quoted the Interior Ministry as saying in a statement.

It said the network had sent 20 volunteers to Iraq and was in the process of recruiting 10 more Moroccan Islamists.

The group was also planning large attacks in Morocco and intended to meet al Qaeda members to learn from their bomb-making expertise, MAP said.

It said members of the group were arrested in several towns and were still being questioned. It did no specify when the arrests took place or whether those detained had been charged.

AFP ligger kanske närmare bakgrunden till den möjligen lösa Sverigekopplingen:

On September 2, the court in Sale postponed to early October a hearing into another case involving 43 people charged under anti-terrorist legislation and suspected of links with Al-Qaeda in the Islmaic Maghreb.

Evenemangstips lördag 3 oktober

Lördagen den 3 oktober deltar jag i en paneldebatt på Bio Rio vid Hornstull.

15.45-17.00 Varför rapporterar svenska medier som de gör om muslimer?
Paneldiskussion med Mikael Olsson (SR Konflikt), Anna Dahlberg (Expressen), Niklas Ekdal (tidigare DN) och Per Gudmundsson (SvD)

Resten av heldagen, som arrangeras av Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK), innehåller ännu mer spännande saker:

12.00-13.00 Film: Breaking the Silence – Truth and Lies in the War on Terror, av John Pilger

13.10-13.40 Skapande av samtycke – Sverige förbereds för ”Kriget mot terrorismen”
Föreläsning av medievetaren Bino Ghebrehawariat

14.10-14.40 Storbritanniens muslimer och media
Föreläsning med Massoud Shadjareh, ordf Islamic Human Rights Commission, UK

14.40-15.30 Samtal med Massoud Shadjareh, Malaak Shabazz, Moazzam Begg och Asim Qureshi

Massoud Shadjareh beskrivs i arrangörens mejl till mig som "en av upphovsmännen till begreppet islamofobi". Moazzam Begg är en tidigare Guantanamo-fånge som nu driver Cageprisoners (Gitmo-tolvan?) – en organisation som tidigare varit inblandad i försvaret åt två av de svenskar som nu sitter fängslade i Pakistan.

Hamiltons blandning

En förmiddag på läktaren i kammaren resulterade i följande referat av budgetdebatten, på SvDs ledarsida.

Den här budgeten, utbrast Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman Carl B Hamilton, skulle Martin Luther ha kunnat lägga fram!

För yngre läsare kanske det är bäst att understryka att detta var menat som beröm. I motsats till den idag mer kände Lex Luthor, den flintskallige vetenskapsmannen som ständigt sysselsätter Stålmannen, menade Martin Luther att ”arbete befordrar hälsa och välstånd, och förhindrar många tillfällen till synd”.

Enligt Hamilton kvalificerar sig finansminister Anders Borg i och med budgetpropositionen, som fått namnet Jobba Sverige ur krisen, till ”en modern Martin Luther som bytt ut katekesen som hjälpmedel till förmån för nationalekonomin och kalkylatorn.”

Riksdagsdebatten igår var i övrigt ganska förutsägbar. Den var faktiskt så förutsägbar att Borg hade med sig rekvisita för att omedelbart kunna undergräva kritiken från – apropå tunnhåriga män med vetenskaparambitioner – Thomas Östros, Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman. När Östros menade att regeringen sänker skatterna för ”lånade pengar”, kunde Borg dunka regeringen Perssons gamla höstbudget från 2005 i pulpeten, och påpeka att det gjorde Socialdemokraterna också när de satt vid makten.

Jag måste säga att Hamilton var debattens höjdpunkt. Tyvärr verkar hans blogg inte lika humoristisk (bortsett det pipdoftande namnet).

Rätta!

Noterar att användaren Suladna ändrat Wikipedia-artikeln om mig så att den nu påstår att jag "förespråkade i tidskriften Svensk Linje (2009) ett förbud för muslimska kvinnor att bära slöja på vissa håll", vilket är felaktigt. Tvärtom förespråkar jag religionsfrihet. Jag diskuterar gärna slöjan, även som instrument för institutionaliserat kvinnoförtryck, men förespråkar definitivt inget förbud.

I den artikel i Svensk Linje (pdf) som lexikografen troligtvis åsyftar men sannolikt inte läst, spekulerade jag i vilka politiska reformer jag tror Sverigedemokraterna skulle finna önskvärda.

Rockens framtid

Två unga tjejer lirar kraut, på grytlock och melodica, utanför åhléns. Jag ger dem drygt 30 spänn i mynt.

Islamisterna isolerade

Mohamed Omars firande av al Quds-dagen möttes av tusentals, främst exiliranska, motdemonstranter. Den antisemitiska klicken ropade 'död åt Israel' men fick 'Hizbollah-mördare' i ansiktet. Och en del ägg, tyvärr. Hur som helst vann demokratin mot islamisterna, den här gången.

Nya byxor

En bra sak med att gå på bröllop är att man får chans att bära de nya skinnbrackurna. Som gjutna!

Blodspengar

Donald Boström, som skrev i Aftonbladet om påstådda israeliska stölder av palestiniers organ, har fått Algeriska journalistförbundets hederspris, enligt Al Arabiya en summa motsvarande 5000 dollar. Han befinner sig på en turné som också gör anhalt i Egypten, Jordanien och Syrien.

I Algeriet träffade Boström också flera höga representanter för den algeriska staten, såsom premiärminister Abdelaziz Belkhadem, som prisade hans journalistik.

Det visar sig att Boström är en stor inspiration för arabvärldens journalistkår. Exempelvis har man i Algeriet nu en egen organstöldsstory, vars spridning understöds av statens representanter som del i hjärntvätten av den förtryckta befolkningen (Algeriet ligger på plats 121 i pressfrihetsindex). Al Manar:

The organ theft scandal in Israel is likely to have a domino effect as similar crimes by Israeli organizations in the Arab world have been unearthed; an international zionist conspiracy to kidnap Algerian children and harvest their organs.

The story was first reported by Algeria's Al-Khabar daily which revealed that bands of Moroccans and Algerians have allegedly been roaming the streets of Algeria's cities kidnapping young children, who are then transported across the border into Morocco. From the Moroccan city of Oujda, the children are then purportedly sold to Israelis and American Jews, who then harvest their organs for sale in Israel and the United States. The organs are said to fetch anywhere from $20,000 to $100,000.

Dr. Mustafa Khayatti, head of the Algerian National Committee for the Development of Health Research, has linked the crime to the group of pro-Israeli US politicians and rabbis who were arrested recently in New York. But Khayati warned that although “these Jewish organ trafficking gangs have been arrested, other such gangs remain active in several Arab countries.” The Iranian Press TV linked the gang to Israeli Rabbi Levi Rosenbaum who was recently arrested in New Jersey for his direct role in illegal human organs trade.

Åsa Linderborg känner sig säkert stolt över att hennes kultursidas story – som hon själv medger inte håller – nu göder antisemitismen i hela arabvärlden.

(via Elder of Ziyon)

Aningslöshet

Pressmeddelande från SSU idag:

SSU uttalar sitt stöd för Alia Khalifa

SSU anser att det är självklart att även studenter som bär niqab ska kunna studera i Sverige. Därför stöttar SSU Alia Khalifas krav att få bära den heltäckande slöjan. SSU menar att förutsättningarna för att gå på barnskötarutbildningen borde handla om att studenten har en känsla och engagemang för barn och pedagogik inte om hur man ser ut eller går klädd.

- Så länge studenten fullföljer utbildningsmomenten och klarar av utbildningen ska inte samhället lägga sig i om någon bär niqab, säger Jytte guteland förbundsordförande SSU.

- Vi tycker att samhället ska uppmuntra inte försvåra för studenter som vill läsa en utbildning, särskilt inte i ekonomiskt svåra tider. Här har vi en student som vill lyckas med sin utbildning då ska samhället inte hindra henne, säger Emma Lindqvist ledamot i SSU:s förbundsstyrelse.

Fakta:
Stockholms stad vill förbjuda en kvinnlig elev som studerar till barnskötare att bära heltäckande slöja, en så kallad niqab. Studenten som heter Alia Khalifa föreslog att hon skulle få sitta längst fram i klassen, för att kunna ta av sig slöjan, men skolan tycker inte att det var en bra lösning. Alia Khalifa gjorde därför en anmälan till diskrimineringsombudsmannen, där ärendet nu ligger. Undertiden får hon gå kvar på skolan tills det kommer ett utslag från DO.

SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA UNGDOMSFÖRBUND

Några roliga detaljer, bortsett från att SSU nu sätter rätten till institutionaliserat kvinnoförtryck högt på dagordningen:

Efternamnet delas med den radikale predikanten Anas Khalifa.

Alia Khalifa finns på Facebook. Oh, the irony!

Kassirdomen - inget tack till Sverige

Med anledning av att den svenske medborgaren Oussama Kassir nyligen dömdes till livstids fängelse för terroristbrott i USA publicerade åklagaren ett pressmeddelande (pdf). Där förklaras i viss mån vad Kassir dömts för, och där citeras domarens bedömning om att Kassir är "ett klart hot mot allmän säkerhet". Åklagaren passar också på att tacka dem som varit behjälpliga.

United States Attorney BHARARA stated: "Oussama Kassir trained men to become terrorists on American soil. Today's life sentence underscores our unwavering commitment to prosecute to the fullest extent of the law anyone who supports al Qaeda's mission of violence and hate."

Mr. BHARARA praised the New York Joint Terrorist Task Force, which includes agents from the Federal Bureau of Investigation ("FBI") and detectives from the New York City Police Department. He also expressed appreciation to the U.S. Embassy in Prague and the FBI's Legal Attache Offices in Prague; Copenhagen; and London, for their assistance in the investigation. Mr. BHARARA further expressed his appreciation to FBI Headquarters and the FBI field offices in Seattle, Salt Lake City, Utah, and San Francisco, California, as well as the United States Attorney's Office in Seattle and the Counterterrorism Section at the Department of Justice, for their assistance in the investigation of KASSIR.

Finally, Mr. BHARARA also thanked the Office of International Affairs of the Criminal Division of the Department of Justice, Interpol, the Department of Homeland Security, the Czech Ministry of Justice, the Police of the Czech Republic, and the Prison Service of the Czech Republic for their assistance during the arrest and extradition proceedings involving KASSIR.

Bortsett från att prisa de inhemska myndigheterna delade alltså åklagaren rosor ut till Interpol och en rad tjeckiska myndigheter.

Sverige nämndes inte.

TV personalities

Ikväll deltar jag i SVT:s Debatt:

DEBATT 17 SEPTEMBER. Tidigare Guantanamo-fången, Mehdi Ghezali, sitter anhållen i Pakistan. Är han dömd på förhand? Ska Sverige återigen agera för att få honom fri? Dessutom är det rätt med rökförbud på arbetstid? Eller är rökare rent av effektivare än icke-rökare?
Ikväll 22:00 i SVT1, även LIVE på webben med Eftersnack.

Bland debattörerna syns enligt planeringen Anders Carlgren (journalist), Jan Hjärpe (islamolog), Yvonne Ruwaida (MP), Henrik von Sydow (M) och Mohammed Kharraki (Sveriges unga muslimer).

Connect the dots

Ghezali. Kassir. Benaouda. Hur hänger allt ihop?

Ett sätt att se på saken är att fundera över de miljöer där olika intressen ibland kan mötas. I dagens SvD skriver jag om ett tillfälle där de tre efternamnen förenades.

Mehdi Ghezali gjorde ett av sina få framträdanden den 4 juli 2006. Han höll ett anförande vid en demonstration arrangerad av den lilla fria vänstergruppen Eurocolors, som ville ”använda konst som vapen mot fördomar”. Men protesten gällde inte bara Guantánamo. Man bar även plakat med porträtt av Oussama Kassir, nu dömd till livstids fängelse för terroristbrott i USA. Bland talarna fanns ordföranden för Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda. Hon är mamma till Safia Benaouda, som tidigare suttit fängslad i Etiopien och som nyligen greps med Ghezali i Pakistan.

Andra talare var Yvonne Ruwaida, styrelseledamot i Miljöpartiet, och Eva Björklund, då styrelseledamot i Vänsterpartiet.

Terrorism har aldrig existerat i ett vakum.

En oskyldig demonstration mot Gitmo – men ändå ett exempel på när omdömet sviktar, eller när synbart skilda intressen visar sig vara gemensamma. Den som är motståndare mot Guantanamo är naturligtvis inte per automatik terroristsympatisör. Men den som undrar hur Stockholmsfamiljen Benaouda har kommit i kontakt med Örebrofamiljen Ghezali kanske inte behöver leta längre.

I SvD:s nyhetsdel ställde man sig just den frågan häromdagen.

Men hur träffades trion? Och varför tog de ännu en gång risken att åka in i ett stridsområde?

Av allt att döma beror det på att Mehdi Ghezahlis långa fångenskap på Gauntánamo gett honom ett slags hjältestatus i vissa kretsar. I de sammanhangen träffades de tre, efter Ghezalis återkomst till Sverige 2004.

Jag bloggade för några år sedan sedan om det möte som inleder min ledartext idag. Bilderna och citaten kommer från nu nerlagda sajten Eurocolors, en konst- och kulturförening som ville "använda konst som vapen mot fördomar, hat, diskriminering, krig, rasism, extremism, fanatism, destruktivitet, våld, agression, terrorism, brott mot mänskliga rättigheter, förstörelse och missbruk av naturen samt djurplågeri."

"Den 4 juli 2006 (på USA's national dag), anordnade Eurocolors ett protesttåg mot existens av skrämmande fängelser och det så kallade 'Guantanamo-systemet'... Alla i protesttåget bar orange t-shirts, kända som 'Guantanamo tröjor'"





"Vi bar även hade bild på den svenske medborgare Usama Kassir som USA stämplade som terrormisstänkt, utan att redovisa bevismaterial mot honom, helt enkelt för att den saknades. På lösa grunder begärde USA hans utlämning och på så sätt bröt mot FN-s stadgar, Human Rights och Genévekonvektionen."




"Med oss var även Mehdi Ghezali, tidigare fånge i Guantanamo, som fick tala offentligt för första gången efter 2 år sedan han släptes fri."







"Följande personer talande utanför ambassaden: Eva Björklund (Vänsterpartiet)"








"Helena Benaouda (Sveriges Muslimska Råd)"









"Yvonne Ruwaida... Gustav Hjertén (Miljöpartiet)"

Kanske visar bilderna hur svårt det är att välja rätt sällskap. Låt oss hoppas det. Alternativet, att det föreligger sammanfallande intressen, är inte bra.

Självupplevt?

I går var jag i riksdagshuset för att lyssna på Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring, vilket kommenteras i dagens SvD. Talet var egentligen en redovisning av den hittills förda Allianspolitiken, men klädd i retorisk högtidsdräkt, skriver jag.

Anförandet stal någon passage från Churchill, och när talet kom in på utanförskapet blev det så sentimentalt att man börjar undra om någon ung talskrivare boffat på den i regeringskansliet numera obligatoriska handspriten.

Eller vad sägs om den här biten ur regeringsförklaringen?

Arbetslöshet tär snabbt på en människas själ. När företaget kring vilket livet kretsat lägger ned eller flyttar från orten. När klockradion inte längre sätter igång en ny arbetsdag. När telefonen tystnar. När spegeln på väggen är det enda sällskapet och det sociala nätverket trasas sönder. Om sedan dagarna utanför blir till månader och månaderna blir till år. Om den egna utbildningen känns föråldrad och man inte längre känner sig sedd eller efterfrågad. Då är det lätt att ge upp.

Det är inte utan att man börjar undra hur Kristofer Tamsons och de andra har det.

Oussama Kassir får livstid

Oussama Kassir döms till livstids fängelse av domstolen i New York, fälld på alla elva åtalspunkter (pdf).

Den som undrar över grunderna kan med fördel läsa åtalet, eller Evan Kohlmanns expertvittnesmål.

Ghezali troligen inte med i Tablighi Jamaat

När det gäller rapportering om terroristmisstankar är det alltid bra att inte tro allt som skrivs. Det mesta som förekommer i de officiella utredningarna är sekretessbelagt, så journalister får använda anonyma källor som uppgiftslämnare. Dessa kan ha varierande motiv för sina utsagor.

Icke desto mindre kan det vara värt att notera vad som rapporteras.

Idag berättar Ekot att pakistanska utredare misstänker att Mehdi Ghezali träffat en efterlyst terrorist i Pakistan.

Pakistanska myndigheter tror att Mehdi Ghezali efter ankomsten till Pakistan träffat åtminstone en betydande person inom terrornätverk i landet, det säger källor till Ekot.

De tror också att den pakistanier som fanns med i fordonet han greps i, en man som tidigare tjänstgjort inom militären, var utsänd för att på ett säkert sätt föra Ghezali till möten med andra religiösa extremister i Waziristan-regionen.

Därför betraktas Ghezali som en farlig person, ett hot mot Pakistan, där många poliser och militärer på senare år dödats i jakten på terrorister.

Det kan vara sant. Han kanske har träffat Rashid Rauf, vad vet jag? Men det kan också vara ett svepskäl för att hålla någon häktad i en stat där rättssäkerheten inte riktigt är hundra. Jag tvivlar, men noterar. Det kan ju vara sant: man har kanske bevakat sällskapet för att se vart deras resa ledde, och arresterat när informationsinhämtningen var klar.

Ekots uppgift tidigare, om skottlossning i samband med gripandet, har exempelvis visat sig svår att få bekräftad. Uppgiften har rentav dementerats - men också av en anonym källa.

Dagens Aftonbladet innehåller den sensationella uppgiften att sällskapets blöjpaket innehöll något helt annat:

Under tiden söker polisen igenom minibussen. På skilda håll hittar de kontanter – sammanlagt 10 900 dollar.

När de öppnar ett paket med Pampers blöjor upptäcker de enligt uppgift två strypsnaror i metall, femtio centimeter långa med öglor i båda änderna.
Viktiga bevis

Något Ghezali förklarar med att han ville kunna försvara sig mot rövare, uppger en myndighetskälla.

Kanske det. Enligt beslagsprotokollet nämns en löpsnara av wire. Men ändå - det låter lite för bra för att vara sant, va? Jag tvivlar, men noterar.

En ny uppgift som verkar spännande utan att vara monstruös kommer dock i samma artikel.

En av de gripna – en ryss från Moskva som konverterat till islam – ska ha gjort vissa medgivanden till polisen.

Här är ett journalistiskt territorium att utforska: vilka är de andra 9 passagerarna i bussen? Vad skriver turkiska medier om de gripna? Vad skriver iranska tidningar?

Medierna kommer inte att få allt rätt. Men genom att rota i de sanna eller falska uppgifter som seglat upp kommer att kunna avfärda villospår och gallra fram en sann bild.

Ett exempel på det är SvD idag. Enligt Mehdi Ghezali så tillhörde sällskapet Tablighi Jamaat. En snabb sökning på nätet visar att Tablighi Jamaat finns också i Sverige, och har kontaktuppgifter som leder till moskén vid St Eriksplan i Stockholm.

En imam med insyn i rörelsen kan därmed ställa Ghezalis uppgifter i tvivelsmål.

Mehdi Ghezali ska enligt pakistansk polis ha uppgett att gruppen varit på väg till ett religiöst möte med gruppen Tableeghi Jamaat, vilket polisen ifrågasätter.

–Det är en väldigt stor rörelse som är opolitisk, missionerande och pacifistisk. Man kan gå ut och in ur den och vara med en dag, en månad eller längre, säger Mohammad Muslim, imam vid moskén vid Sankt Eriksplan i Stockholm och tidigare aktiv i rörelsen.

Höstmötet i norra Pakistan som de gripna sade sig vara på väg till samlar hundratusentals personer.

–Men de som åker dit brukar åka organiserat, man brukar ha koll på varandra och man brukar flyga dit. Det är lätt att få visum, men kanske inte om man suttit på Guantánamo. Vägen som Ghezali kom in via är en ökänd smuggelväg, säger han.

–Om Ghezali varit mycket aktiv i rörelsen tror jag att jag skulle ha känt till det.

Alibit gällande Tabligi Jamaat ser helt enkelt inte ut att hålla.