A new, equal right
Jag träffade Gunnar Strömmer på vägen hem. Han var nöjd. Gunnar hade haft en bra dag. Enda smolket i glädjebägaren, sa Gunnar, var att en smart bildredaktör på Dagens Nyheter hade plockat fram något gammalt fotografi där Gunnar står framför svenska flaggan, och bildsatt debattartikeln som han hade inne idag. Och det stämde inte riktigt med Gunnars intentioner. Annars var han alltså nöjd med dagen.
Det pågår en revolution där ute. Många borde vara rädda om sina positioner. Men kanske har de inget märkt.
Ända sedan mitten av sextiotalet har unga vänsterrörelser haft monopol på positivt värdeladdade ord som solidaritet, frihet, systerskap och jämställdhet. Den människa som velat sträcka ut en hand till en nödlidande har med automatik lotsats till någon organisation på vänsterkanten. Nu är det inte så längre.
Personer som Gunnar Strömmer, Tove Lifvendahl, Fredrik Malm, Johanna Möllerström och Carolin Dahlman har, utan att vänstern reagerat, smugit fram och norpat åt sig de där fina orden. Stuvat ner dem i den liberala kappsäcken.
Vem vänder sig den hemlöse och hungrige till? Tove Lifvendahl jobbar som volontär på Stadsmissionen i Stockholm.
Vem vänder sig den till som vill stötta ett förtryckt folk? Fredrik Malm smugglar in böcker och pengar till fängslade dissidenters familjer på Kuba.
Vem vänder man sig till när man blivit orättfärdigt behandlad av myndigheterna? Gunnar Strömmer driver en juristbyrå på ideell basis.
Fram tills bara några år sedan kunde man inte kämpa för kvinnosaken utan att hamna i vänstern. Johanna Möllerström och Carolin Dahlman ändrade på det med boken "Frihet och feminism". Och fram tills nyligen var Mona Sahlin synonymt med integration. I höstas bodde Tove Lifvendahl fem veckor i Rosengård för att skriva "Vem kastar första stenen", som grusar alla föreställningar om att högern inte bryr sig om integration. Och den som ville ge sitt stöd till de fattiga i tredje världen har alltid hänvisats till böss-skramlare utanför systembolaget. Men inte längre. Idag hörs ingen starkare röst till stöd för tredje världen än Johan Norberg. Hans bok "Till världskapitalismens försvar" är en internationell bästsäljare och förändrar synen på u-landspolitik på global nivå.
Och vad gör vänstern? Kastar sten.
Idag var det alltså Gunnar Strömmers tur. Uppsala Universitet har infört etnisk kvotering i intagningen till juristlinjen, och Strömmers byrå Centrum för Rättvisa lämnade idag in en stämningsansökan. Till och med Tomas Östros tvingas hålla med om att antagningsreglerna vilar på skakig grund.
Gunnar Strömmer är, som alla ovanstående, ideologisk avkomma till en viss person - Mauricio Rojas. Jag misstänker att exemplen ovan bara är början på Rojas revolution. Han har ju, exempelvis, redan börjat avskaffa partiväsendet; han sitter som riksdagsman för Folkpartiet utan att vara partimedlem, och har genomdrivit försöken med öppna kandidaturer i valen. Vad vore Socialdemokraterna utan partiväsendet?
Detta är bara början.
Och vad gör vänstern? Kastar sten.
Summary in english:
Uppsala University was sued today, by former youth chairman of the Moderate Party (Moderata ungdomsförbundet) Gunnar Strömmer and his non-profit public interest law organization Center for Justice. The University has adopted positive discrimination to get more immigrant´s children into law school. Positive discrimination on the basis of ethnicity is prohibited in Sweden.
