The voice? I know where it comes from!

Föredragningarna och förhören är över, och det är dags att bearbeta intrycken i väntan på måndagens fortsättning på rättegången. Jag kan inte säga annat än att Peter Althin gjort ett bra jobb.

I pressen råder konsensus. Det är samhällets fel. Bristen på vård, skola och omsorg mördade Anna Lindh. Det är jag, som skattebetalare, som snålat med inbetalningarna. Det är mitt fel. Visst.

Pressen skyller på psykiatrireformen. Skyller på läkare som ger mediciner istället för "vård", precis som om den revolution som skett inom psykofarmaka inte varit till någon nytta, precis som om det hade hjälpt om Mijailo Mijailovic bara fått prata lite grann. Det är psykiatrireformens fel, visst.

Som sagt, Althin har gjort ett bra jobb. För allt detta bygger på vad Mijailovic valt att berätta.

Några saker fastnar.

Margita Boström, Ekots reporter på plats i säkerhetssalen, pekade på en sak under rättegångens första dag, när hon refererade förhören med Mijailovic. Han använder ordet "traskar", sa Boström. Journalister är ofta språkmänniskor, och fäster sig vid sånt. "Traskar", alltså.

Så här står det i Expressens (ofullständiga) referat från förhören:

Just den här dagen - vad var syftet med att åka till Pub?
- Jag skulle bara traska runt, jag hade ingenting att göra, jag ville bara traska runt.
/.../
Vet du vilket plan du kommer in i när du stiger in genom den ingången?
- Nej. Jag har inget exakt minne. Jag gick bara runt på de olika planen och traskade runt.
/.../
Har du sett bilderna av dig på plan 1?
- Ja.
Är du också där och tittar?
- Ja, jag traskade runt.

Idag torsdag, när Peter Althin förhörde Eva Franchell, så trillade poletten ner. Althin frågade efter Anna Lindhs och Eva Franchells planer den dagen Lindh mördades. De skulle ut och promenera, fika och shoppa. Och då dök det där ordet upp. "Traskade". Han sa det flera gånger.

"Traskade". Det är Althins skånska idiom.

När Mijailovic "berättar" om mordet är det väl repeterat med Althin, tro inget annat.

En annan språkfråga som fastnar är den där rösten som Mijailovic påstår sig ha hört. Den som tillhör den jugoslaviska Jesus.

Vad säger den?
- Den säger "angrip henne!"

Hade rösten sagt "mörda henne" så hade ju Mijailovics läge försämrats avsevärt. Det hade styrkt att uppsåtet var att döda. Därför säger rösten "angrip henne". Jag vågar lova att "angrip" är ett ord Mijailovic aldrig använt tidigare i sitt liv.

Men varför ska jag tro på vad Mijailovic säger? Han ljuger! Han upprepar vad Althin sagt åt honom att säga! Han använder till och med Althins skånska idiom när han "berättar" om mordet. Och när åklagaren vill fråga om saker som Althin inte förberett Mijailovic på, så vägrar han att svara. Varför ska vi tro på ett enda ord som Mijailovic säger?

Mijailovic valde att erkänna mordet efter att ha tvärnekat och blåljugit i flera månader. Först efter att han hade fått ta del av hela förundersökningsmaterialet valde han, för att positionera sig inför rättegången, att erkänna. Det är alltså ingen nyhet att Mijailovic utan skrupler ljuger för att förbättra sin sits.

Men för många är det kanske en nyhet att det är försvarsadvokaten, i det här fallet en kristdemokratisk riksdagsledamot, som fabricerar lögnerna.

Althins version av hur mordet gick till handlar "om den åtalades eget privata och livslånga elände, om ett förlorat liv, om brister i psykvården, om rösterna i hans huvud, om sådant som bara han kan vittna om", som Leif GW Persson skriver i Expressen.

Låt mig presentera en annan gärningsbeskrivning.

"Mijailo är en ung kille som misslyckats med det mesta i sitt liv. Han har alltid varit otillräcklig. I skolan lyckades han aldrig. Han hoppade av gymnasiet. Han har aldrig klarat av att behålla ett riktigt jobb. Han bor hemma hos mamma och pappa vid 25 års ålder. Han har aldrig haft en tjej. Tjejerna tycker att han är en förlorare. Han har till och med försökt vara gangster, men misslyckats. Hela livet har Mijailo gått med näven knuten i fickan. Han har drömt om att kunna visa de djävlarna vad han egentligen kan. Att han är nån.

Men Mijailo har aldrig klarat av att lägga band på sig tillräckligt för att kunna prestera något. Han har aldrig klarat av att skjuta upp en belöning. Att jobba hårt nu, för att nånting ska bli bättre sen, det har aldrig varit något för Mijailo. Det är därför han är en förlorare, och det vet han om till viss del - även om Mijailo själv lägger skulden för sina problem på omgivningen, förstås.

Mest är det farsans fel. Den jäveln har aldrig brytt sig, tycker Mijailo. Och det höll farsan på att få sota för en gång. Fett.

En förlorare. Mijailo hatar att gå och känna sig som en förlorare. Hatar. Men man behöver inte alltid känna sig som en. En av fördelarna med att nästan hugga ihjäl sin far är att man får tillgång till mycket receptbelagda läkemedel, läkemedel som faktiskt får en att känna sig lite mindre som en förlorare. Shit, vad läkare är snabba att skriva ut droger om man bara är inne i systemet. Det tycker Mijailo är bra, förstås. Får man för mycket roppar kan man ju alltid kränga.

Det bästa med roppar är att man blir lite tuffare. Man törs hota folk, till exempel. Törs säga till en tjej att man ska våldta hennes syster.

En annan fördel med att nästan hugga ihjäl sin far, tycker Mijailo, är att man blir klassad som oberäknelig. Man får lite extra kraft bakom sina hot, liksom. Också kommer man ju undan påföljd. Det är ju inte så att man kommer i fängelse, liksom. Inget kommer att hända, jag är ju "psykiskt sjuk", brukar Mijailo tänka.

När Mijailo inte pundar, då känner han sig som den förlorare han är. Och det är inte kul. För då ser inte Mijailo nåt annat än alla dessa jävlar runt omkring honom som haft det så jävla lätt. De där som inte haft en farsa som skiter i en, som inte blivit kallade blattar, de där som bara åkt på en räkmacka hela livet. De där som får alla glassiga jobb, de där som har råd att köpa märkeskläder inne på PUB och NK.

Varför ska det alltid vara så, tänker Mijailo? Varför ska alltid jag stå längst ner? Varför ska jag ta skit?

Alla andra bestämmer över mig hela tiden. Med vilken rätt? Och nu ska de rösta om nåt jävla elitprojekt. Precis som om det skulle hjälpa nån. Precis som om det inte bara är ett sätt för de jävla glidarna att sko sig. Varför ska jag tåla det? Varför ska det vara så?

Plötsligt, inne på NK, ser Mijailo ,på lite avstånd, Anna Lindh.

Nu jävlar. Idag är det slut. Idag är det jag som bestämmer. I´m calling the shots today. Idag är det faktiskt jag som har makten, makten att förändra situationen, makten att styra och ställa. Makt över liv och död.

Det känns befriande att hugga kniven i Anna Lindh. Det är samma känsla som när Mijailo högg farsan. Att få visa var gränsen går för Mijailo Mijailovic. Att visa att idag är det Mijailo Mijailovic som bestämmer."

Den här gärningsbeskrivningen har inte presenterats i rätten. Och inte kommer den att komma fram senare heller. Mijailovic har hört röster. Visst.

Men jag vet varifrån den där rösten kommer. Det är inte Jesus. Det är Peter Althin.

Summary in english:
I give my view on the trials, and the lies given by Mijailovic and his defense. The piece is too long to be translated right now.

My main point is that Mijailovic´s story is completely fabricated by his lawyer, Peter Althin. It might not be obvious to people who don´t speak swedish, though. Mijailovic´s choice of words in his testimonial bears trace of Althins influence. Some of the words are clearly not chosen by Mijailovic.

I also give my own theory of what drove Mijailovic to kill Anna Lindh: a loser´s urge to be somebody, mainly.

Mijailovic has heard a voice. Sure. The voice did not belong to Jesus, though. It belongs to Peter Althin.