A law

Män är i regel olika kvinnor. Inte bara när det gäller uppenbara yttre egenskaper, såsom storlek och muskelkraft, utan även vad gäller beteende och preferenser.

Olikheterna medför ett problem för marknadsekonomin. Marknaden är nämligen till sin natur diskriminerande, eftersom förväntningar och generaliseringar styr prissättningen. Och diskriminering är ju inte bra.

En frisör, som av erfarenhet vet att kvinnliga kunder i gemen tar mer arbetstid och högre kompetens i anspråk för sina frisyrer än vad män vanligtvis gör, kan göra sin tillvaro lite enklare genom att välja att ta hundra kronor lägre avgift för herrar, istället för att ta betalt per minut och hårvårdsprodukt. På detta sätt diskrimineras den kvinna som bryter mönstret.

En krögare som vill ha många kunder subventionerar drinkarna för kvinnor som agerar magneter för de köpstarka manliga kunderna. På så sätt diskrimineras männen i bardisken.

Ett försäkringsbolag som känner till statistik över livslängd vet att ta högre premieavgifter av kvinnor eftersom de i regel blir dyrare på utbetalningssidan. Den kvinna som har fräckheten att dö för tidigt diskrimineras.

Det här är ett svårt problem. Bråket om huruvida man ska individualisera föräldraförsäkringen, som i nuvarande form spär på arbetsgivarens redan ruttna förväntningar på kvinnliga löntagare och alltså hjälper till att diskriminera de kvinnor som avstår från barn, visar hur krångligt problemet är att lösa.

EU arbetar nu för en lagstiftning på området, enligt papperstidningarna. Och vem vet? Det kanske kan funka. Frisören kanske inför minutpriser. Försäkringsbolaget kanske kan ta betalt efter individuell förväntad livslängd. Krögaren kanske kan anställa prostituerade.

Olikheterna mellan könen lär inte försvinna, dock. De har en biologisk förklaring. De beror på den sexuella selektionen.

Jag ska ge ett självutlämnande exempel.

Jag slutade stöta på brudar för tio år sedan, ungefär. Dessförinnan var jag, utan att skryta, tämligen framgångsrik på området. Jag kan luta mig tillbaka och konstatera att jag haft min beskärda del av underbara kvinnor. Åtminstone en har doktorerat, och ett par till är på god väg. Någon är framgångsrik konstnär, en annan är musiker. Två har arbetat som modeller. Några har jag ingen aning om vad de gör idag, de flesta har jag god kontakt med. De fyra kvinnor som jag haft långvariga förhållanden med är så fantastiska att de borde få Nobelpriset allihop. Minst. Mina kortvarigare erövringar är heller inte så pjåkiga.

För fan! Ett av mina samlag finns till och med omsjunget i litteraturen.

Jag skojar inte. Läs på sidan 43 i hyllade författaren och poeten Anna Jörgensdotters självbiografiska debutroman Pappa Pralin.

”En kille hon knullade med nån gång innan hon blev sjuk och tappade lusten till nästan allt.”

Japp. Det är jag. Men jag bär bara en del av skulden till huvudpersonens anorexia.

Nåväl.

Jag har alltså varit rätt bra med brudar. Men jag lade av att ragga för så där tio år sedan.

Mina väninnor klagade ofta på att de inte fick vara ifred när de exempelvis gick på krogen. En massa grabbar skulle hela tiden fram och stöta. Tjejerna kunde helt enkelt inte ta en bira i lugn och ro.

På jobbet var det ännu värre för tjejerna. Manliga kollegor intresserade sig på inte rent yrkesmässiga vägnar. Tjejerna togs inte på allvar.

Jag tog till mig av det där. Tycker fortfarande att det är fördjävligt att brudarna inte kan gå ut och dela en vinare utan att bli störda. Tycker fortfarande att det skulle kännas kymigt om min chef kommenterade mitt utseende dagligen.

Jag slutade stöta på brudar. Jag går aldrig fram och antastar främlingar på krogen längre. Jag slutade ge komplimanger (vilket är direkt plågsamt med tanke på hur mycket vackra kvinnor det finns i tv-branschen som jag skulle vilja knäfalla inför). Ingen kvinna på min arbetsplats har fått så mycket som en antydan om att jag skulle kunna se på henne som något annat än yrkesman.

Man kan tro att kvinnorna skulle premiera ett sånt beteende. Men då är man dum i huvet.

Under dessa tio år har jag blivit raggad på vid ett tillfälle. Det var en sedvanligt blöt personalfest då en kollega friade till mig (vilket jag vänligt avböjde), och en annan kollega ville hångla med mig (vilket inte gick eftersom hon är gift). Ett tillfälle på tio år. Och då har jag ändå, vis av erfarenheten, med flit (och inte utan risk för egna hälsan) utsatt mig för miljöer där kvinnor konsumerar alkohol.

Jag överväger nu att skippa den här strategin. Den funkar sådär, liksom. Jag anser mig ändå vara ett hyggligt kap, och möter inga som helst framgångar.

Kvinnor vill bli uppvaktade – i alla fall när det passar dem.

Den som sett igelkottar para sig vet hur det funkar. Under ett par timmars tid vänder honan bort rumpan från hannen som springer runt runt tills det blir en gångstig i gräset. Till slut har han sprungit så länge att honan förstår att han menar allvar, och då slutar hon att snurra. Hannen släpps upp för ett par sekunders lek.

Vissa egenskaper är bra att ha när man raggar brudar. Envishet. Oräddhet. Oförmåga att ta hänsyn till de feministiska grundkraven på lika bemötande oavsett kön.

Om man som jag lägger ner vapnen så slutar man som singel. Sexuell selektion i vardagen.

Jag har nu varit singel i två år. Lagstifta bort det, den som kan!

Summary in English:
The EU is planning a new law against discrimination based on gender. Especially insurance companies are targeted, since they are prone to charge females higher rates, due to long lives, and thus higher risks.