måndag, oktober 04, 2004

Måndag

Vad ska man säga? Här ägnar man en vecka åt att driva gäck med dumma riksdagsmotioner - bara för att totalt knäckas av det mest korkade jag hört sen de installerade virvlat vatten i riksdagshuset.

Särskild skatt på män.

Jag klarar det inte. Det går inte att skriva satiriskt om. Läs nån annanstans. Läs hos Johan Norberg. Eller hos Stambord. Eller hos vilken bloggare som helst, faktiskt. Ingen gillar förslaget.

Eller läs hos Henrik Alexandersson - ordföranden för Frihetsfronten - i hans nya blogg. Kommer garanterat att bli roligt.

Apropå bloggning så har Nicklas Lundblad, alltså Kommenterat, en sjysst artikel om fenomenet med ledar-bloggar (PJ ) i nya numret av Axess. Men texten finns inte på nätet än.

Lundblads artikel är inte tidningens bästa dock.

Marian Radetzki lyckas med konststycket att bli brinnande aktuell med sin artikel om statlig energipolitik samma dag som Centerpartiet visade att bjudningen i Bygdeå bara var en Judaskyss.

Dyrköpt kraft för alla svenskar, heter artikeln.

Energipolitiken har avkastat en högst tvivelaktig nytta, samtidigt som dess kostnader för samhället varit betydande. De direkta kostnaderna kan beräknas till ett antal miljarder per år. Men de indirekta är betydligt viktigare: energipolitiken har sedan mitten av 1970-talet utgjort ett grus i samhällets ekonomiska maskineri, och fungerat som ett märkbart hinder för den ekonomiska tillväxten. En rimlig gissning är att vi i frånvaro av klåfingriga energipolitiker idag, varje år, kunnat förfoga över åtminstone 100 miljarder kronor till för välfärdsskapande privat och offentlig konsumtion. Det är mycket pengar. Beloppet motsvarar 22000 kronor per hushåll och är lika stort som räntan på statsskulden. Av dessa skäl bör energpolitiken vara ett intresse för envar och inte blott för de berörda politikerna.

Ni hajar. Läs nya Axess. Och har ni kvar numret med Sofia Nerbrands lysande artikel om förnyelsen av Centerpartiet kan ni ju alltid riva ut porträttet på Maud och ge till den lokala dartklubben.

Om de nu fortsätter med dart i stearinljussken.

Nej, det är svårt att skriva nåt vettigt idag.

Det blir nog roligare imorgon. Då kör ju Janne Josefsson del två i serien om Vänsterpartiet och kommunistdiktaturerna.

Man kan ju i och för sig undra varför en granskning måste ta slut där. Skulle inte något uttalande från Pierre Schori kunna utgöra grundstenen i en koll på Socialdemokraterna? Eller varför inte börja i det här talet som Olof Palme ska ha hållit på Kuba:

På Kuba är revolutionen ännu inte två årtionden gammal. Men ni har ändå åstadkommit mycket. Kuba, ett blockerat land, intar på utbildningens och hälsovårdens område den första platsen i hela Latinamerika (Applåder). Detta har skett under stora personliga uppoffringar. Jag förstår den stolthet ni kubaner måste känna, när ni ser era barn gå i skolan, och de sjuka och gamla få vård. Och ni har med stor kraft och framgång utrotat arbetslösheten (Applåder).

I Sverige har vi haft en annan utveckling än på Kuba. Vi har en annan historisk bakgrund och andra villkor. Vi har fört vår kamp för demokrati, för social rättvisa och ekonomisk utjämning. Sverige var för ett par generationer sedan ett av Europas fattigaste länder, ett hårt klassamhälle. Genom politisk och facklig kamp har människorna i Sverige förändrat sitt samhälle. Den tidiga kapitalismens brutala otrygghet har lämnat plats för en välfärdsstat (Applåder). Vi lärde oss att vårt samhälle kunde förbättras och omdanas på grundval av de många människornas medverkan.

En av den svenska arbetarrörelsens ledare uttryckte på 1920-talet denna princip och målsättning på följande sätt:

"En socialistisk revolution är en långvarig nydaningsprocess, vars kärna är det uppbyggande, outtröttliga arbetet. Det socialistiska samhället skapas icke medelst dekret från ovan, det måste organiskt växa fram i samhällsmedborgarnas arbete (Applåder). Ett regeringsdekret blir mer än en lysande såpbubbla först i det ögonblick då samhällets egna utvecklingstendenser och medborgarnas arbete gjuta innehåll däri." (Applåder) I Sverige har vi haft en lång erfarenhet av samhällsbygge.

Vi har haft god tid för vår omdaning av samhället. Och vi är långt från att vara färdiga.

Vi fortsätter nu att placera arbetet för full sysselsättning i förgrunden (Applåder), ty arbetets villkor styr människornas inbördes förhållanden och präglarsamhället som helhet. Därför spelar frågan om produktionens organisation en huvudroll för människornas frigörelse. Därför vill vi förverkliga den ekonomiska demokratin, engagera hela folket i samhällsomvandlingen och låta den tekniska och ekonomiska utvecklingen underordnas människornas behov (Applåder). Vi vill lägga beslutanderätten över produktionen och dess fördelning i hela folkets händer och frigöra medborgarna från beroende av varje slags maktgrupper utanför dess kontroll (Applåder).

Vi står således i början av den stora uppgiften att demokratisera det ekonomiska livet. Medvetna, kritiska och aktiva människor är en förutsättning för att besluten om gemensamma angelägenheter skall fattas i folkflertalets intresse. Genom ökat deltagande i samhällsomdaningen vidgas den enskildes överblick, ökas hans kunskaper och utsträcks hans ansvarskänsla från det privata till att även omfatta medmänniskorna och det samhälle i vilket han ingår (Applåder). Därigenom kan människorna själva ta ansvaret för sin framtid, omskapa de materiella villkoren och bygga en gemenskap av fria och självständiga människor (Applåder).

Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka

Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika (Applåder). Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka (Applåder). Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser (Applåder). I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift.

En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav (Applåder), och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia" (Applåder).

Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas (Applåder). Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås (Applåder).

Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.

Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! (Applåder och leverop)

Leve solidariteten mellan folken!

(Applåder och leverop)

Viva Cuba independiente!

(Applåder och leverop)

Leve vänskapen, som jag brukar säga.

Och det är ju inte svårt att fantisera om hur mycket östtysk vodka som runnit ner i Margareta Winberg - med tanke på att hon var gift med Jörn Svensson, menar jag. Kanske har Winberg fortfarande vänskapsband inom kommunistgängen. Vem kollar om inte Bertil Måbrink rest till Brasilien på sistone?

Men det är ju först imorgon, som sagt.

Idag är det inte så kul i Sverige.

Vänder man blickarna utomlands så ser det mer spännande ut.

Jag menar - vad var oddsen på att George W Bush skulle hitta ett sånt här dokument precis före valet?

Iraqi intelligence documents, confiscated by U.S. forces and obtained by CNSNews.com, show numerous efforts by Saddam Hussein's regime to work with some of the world's most notorious terror organizations, including al Qaeda, to target Americans. They demonstrate that Saddam's government possessed mustard gas and anthrax, both considered weapons of mass destruction, in the summer of 2000, during the period in which United Nations weapons inspectors were not present in Iraq. And the papers show that Iraq trained dozens of terrorists inside its borders.

One of the Iraqi memos contains an order from Saddam for his intelligence service to support terrorist attacks against Americans in Somalia. The memo was written nine months before U.S. Army Rangers were ambushed in Mogadishu by forces loyal to a warlord with alleged ties to al Qaeda.

Other memos provide a list of terrorist groups with whom Iraq had relationships and considered available for terror operations against the United States.

Among the organizations mentioned are those affiliated with Abu Musab al-Zarqawi and Ayman al-Zawahiri, two of the world's most wanted terrorists. Zarqawi is believed responsible for the kidnapping and beheading of several American civilians in Iraq and claimed responsibility for a series of deadly bombings in Iraq Sept. 30. Al-Zawahiri is the top lieutenant of al Qaeda chief Osama bin Laden, allegedly helped plan the Sept. 11, 2001 terrorist strikes on the U.S., and is believed to be the voice on an audio tape broadcast by Al-Jazeera television Oct. 1, calling for attacks on U.S. and British interests everywhere.

Läs hela artikelnCNSNEWS.COM (eller följ debatten hos LGF). Tur eller bluff? Det avgör ni själva, höll jag på att säga. För riktigt så är det inte. Den här gången tänker inte mediebolaget låta några bloggare sabba trovärdigheten:

Credentialed journalists and counter-terrorism experts seeking to view the 42 pages of Arabic documents or to challenge their authenticity may make arrangements to do so at CNSNews.com headquarters in Alexandria, Va.