Kubahyllandet ifrågasätts
Mattias Svensson, som stod bakom avklädningen av SVTs Kubakväll som jag publicerade igår, har nu skrivit brev till tv-chefen Eva Hamilton.
Bästa Eva Hamilton,Det tysta landet är för övrigt en fin sajt som visar hur man skulle kunna berätta om diktaturer om man vore intresserad.
Jag noterar att ni kommer att ägna lördagskvällen åt att fira (ordet är ert eget, taget från hemsidan) att Fidel Castro fyller 80 år i år, och i 50 år "suttit vid makten". Inte någonstans i er hemsidespresentation framgår att Kuba är en diktatur, och Fidel Castro en diktator, inte heller att denna diktatur är av typen kommunistiskt enpartivälde, ett styrelseskick som har över hundra miljoner människoliv på sitt samvete. Det finns en del andra märkligheter, som att ni tydligen är "Fidel" med denne man och en historieskrivning som förskönar att Castro suttit länge vid makten i motsats till ordningen i det demokratiska USA som emellanåt skiftar ledare, men det bleknar i sammanhanget.
Kvällens filmprogram bjuder på två mycket Castro-positiva dokumentärer, och en tredje film om en kvinna som haft en kärleksaffär med honom. Den svenska film som är först ut i kavalkaden "Historien skall ge mig upprättelse" är enligt filmaren själv ett fullständigt okritiskt beundrarporträtt, gjort i en tid då "nästan alla" inom media var vänster och "kritiska till den representativa demokratin" (Nej, det är inte mina fantasier, utan filmarens egna ord).
Till studion har ni bjudit tre personer från den extrema vänsterkanten, som alla uttryckt sin beundran för Castro och hans regim. En har som sagt gjort ett okritiskt porträtt av diktatorn själv, en är tidigare ledamot av vänsterpartiets styrelse och nuvarande vänsterledaren Lars Ohlys "favoritkommunist" och en har i tidningar som Flamman och Ordfront gått till försvar till och med för regimens arresteringar av flyktingar och politiska dissidenter.
Okritisk hemsida, hyllande filmer och ensidig panel, allt för att fira en diktators födelsedag och ett kommunistiskt maktövertagande. Är detta ett SVT-tema du är stolt över och kan försvara?
Mot bakgrund av din aggressiva kritik mot en av era konkurrenter, Axess-TV, kan jag även konstatera att de samma kväll kommer att sända en kritisk dokumentär (trots att den också talar om Castro som en befriare) om Fidel Castros uppväxt "Castro - skapandet av en diktator" och att de på hemsidan nämner att vederbörande är en diktator. På vilket sätt anser du att "public service" uppfyller sitt uppdrag att ge en mera kritisk, allsidig, opartisk och demokratifrämjande bild än de kommersiella kanalerna i detta specifika fall?
En intressant sak i sammanhanget är att detta gullande med kommunistiska diktaturer inte är någon enstaka förlöpning, utan en röd tråd i SVT:s historia. SVT var ju en gång i tiden, 1976, upphov till det okritiska idolporträtt av Fidel Castro som ni nu visar igen. Det var en av den tidens storsatsningar. Är du stolt över den produktionen idag?
I er självförhärligande kampanj för "50 år med Fri Television" ("Fri" betyder tydligen statskontrollerad och statsfinansierad i er värld, vilket förmodligen förklarar en del av er blindhet mot att helt statskontrollerade samhällen, som de kommunistiska, faktiskt är ofria) visas bland annat bilder från Berlinmurens fall. Är du medveten om hur detta historiska ögonblick faktiskt skildrades i SVT? Annars kan jag bidra med ett talande citat från Jens Christian Brandts genomgång i DN Kultur 9 november 2004:
"Vi går tillbaka till Aktuellts studio den 10 november 1989. Alfredius har radat upp kännarna bredvid sig. Inga östeuropéer, givetvis inte, inte heller någon borgerlig politiker (under perioden 8-12 november är de bannlysta från Berlinbevakningen), men väl the usual suspects.
Katarina Engberg. Jörn Donner. Dieter Strand.
De ser alla ut att komma från sin egen begravning.
Alfredius frågar: "Dieter Strand, har du nånsin förbannat muren?"
Aftonbladets välkände reporter ser då tankfull ut och säger att det retat honom när "svenska tjejer" vid gränsen tvingats visa sina handväskor. Men det han egentligen har på hjärtat är något annat. Trots att det är "ett halvt historiskt ögonblick" önskar han formulera ett "försvar" för muren.
Vid dessa ord nickar de andra i studion gillande."
Ett försvar för Berlinmuren, symbolen för kommunistiskt förtryck av halva Europa. Är detta en mediebevakning du idag är stolt över, något som rättfärdigar "public sercice"? Varför framgår det inte i era tillbakablickande filmsnuttar att det var så det skildrades i SVT?
Det fortsätter än idag. Så sent som här om veckan smögs en grav historieförfalskning i form av en hyllning till den Warzawapakt genom vilken Sovjetunionen styrde över sina satellitstater i Östeuropa, in i lekprogrammet "På spåret".
Frågan måste ställas - och den måste besvaras: Vad är egentligen SVT:s inställning till 1900-talets största mördarideologi, kommunismen? Med tanke på lördagens diktatorshyllning är den, dessvärre, inte enbart av historiskt intresse.
mvh
Mattias Svensson
