Ny kolumn - filmpolitik

Idag har jag en ny kolumn i Svenska Dagbladet. Det känns lika kul som förra gången, barnsligt nog.

Läs, köp tidningen, klicka på annonserna, skicka beröm till redaktören - så att jag får behålla spalten.

Dagens text handlar om film - med anledning av en frågeställning som förekommit de senaste veckorna: finns det liberal film?

Och man kan tycka att det är en löjlig frågeställning som reducerar konst till politik. Eller så kan man tycka att det är en fascinerande tankelek, som jag. Den väcker i alla fall följdfrågor.

En sak, till exempel, som jag har grubblat över är om det finns någon speciell filmteknik som kan betecknas som liberal, precis som montaget, som ju uppfanns av Sovjetunionens store filmkonstnär Eisenstein, kan sägas vara socialistiskt. Kanske är närbilden, med dess betoning på individens känslor och motivation, liberal?

I vilket fall, det har debatterats. Förra tisdagen arrangerade Timbro ett seminarium med utgångspunkt i frågan om liberal film. Bloggen Shoot me while I'm happy, som skrivs av den klipska, kvicka, och irriterande vackra filmkritikern Emma Grey Munthe, har berört frågan.

Det var Emma som nämnde att Francis Ford Coppolas film Tucker, som baseras på den sanna historien om Preston Tucker, var en liberal film. Själva bilen Tucker hyllas på den här länken med fina bilder och allt.

I filmens slut håller Preston Tucker (Jeff Bridges) ett brandtal för entreprenörskap och företagsamhet:

When I was a boy I read about Edison, Ford, the Wright brothers. They were my heroes. Rags to riches wasn't just the name of a book. It was what this country was all about.

We invented the free enterprise system, where anybody, no matter who he was, where he came from, what class he belonged to, if he came up with a better idea for anything, there was no limit to how far he could go.

But I grew up a generation too late, I guess. The way the system works now, the loner, the crackpot, the dreamer with some damn-fool idea that ends up revolutionizing the world, well, someone like that is squashed by big business before he knows what hit him. The new bureaucrats would rather kill a new idea than let it rock the boat.

If Benjamin Franklin were alive today, he'd probably get arrested for flying a kite without a license.

Men det finns faktiskt liberal film på fler håll. På seminariet framträdde också filmaren och mångsysslaren Martin Borgs, vars Michael Moore-influerade film 1200 miljarder går att se på nätet här. Borgs har även en blogg med andra filmklipp där han drar ner brallorna på dem som snor skattepengarna.

Så deltog också skribenten Johan Wennström i seminariet. Han bedriver opinionsbildning på unga pigga tankesmedjan Captus, som har en omfattande webbpublicering. Wennström har lovat att komma med fler iakktagelser om liberal film i framtiden, vilket jag ser fram emot.

Som sagt. Det är en fråga som är kul att grunna på.

Men det stora mysteriet lämnar vi till en annan gång, tror jag. Och det är varför Harry Schein drack Cutty Sark, av alla whiskeymärken?

Slutligen: För någon månad sedan lanserade jag mitt eget förslag till en svensk film-kanon. Det är läsvärt än.