Mod, parka

För att debatten i dagens tidigare inlägg inte ska förvirras ytterligare (public service, arkitektur och integration är svårt att avhandla i samma tråd) länkar jag här (pdf) till den andra av mina texter i dagens SvD. Den handlar om k-märkningen (eller blåmärkningen som det tydligen heter nu) av ett av huvudstadens mest avskydda parkeringshus, vilket sker i samband med en inventering av modernistiska hus i city.

P-huset Parkaden på Regeringsgatan, ritat av Hans Asplund och byggt 1962, är mycket riktigt en modernistisk byggnad. Men känns den verkligen som en omistlig del av kulturarvet?

Det är inte länge sedan man k-märkte byggnader som Drottningholmsteatern. Nu är man inne på 70-talet, och rentav 80-talet. Fortsätter man i den här takten måste man snart k-märka redan på ritbordet – varför inte citybanan eller den flytande badbaljan på Riddarfjärden?

Var inte en av modernismens principer att förändring var önskvärd? Hur ska det bli möjligt om det aldrig går att riva?