Fjärde juli igen

Kritan firar amerikanska nationaldagen genom en text om en alldeles speciell fest, om en alldeles speciell orkester, och en alldeles speciell företeelse som är både sorglig och jobbig och tung men förbaskat vacker och som vi nog kallar för livet. Country, med andra ord.

På rummet på Karolinska lyssnade vi på American Recordings III: Solitary Man, den med I see a Darkness, One och Mercy Seat. Och vi försökte tala om vad som hänt och vad som skulle komma. Och vi lyssnade. Och talade om musik. Och kanske var det min pusselbit och uppgift i detta vidrigt svåra.

Vi skulle spela igen, i alla fall, det var vi på det klara med.