Släpp in dem!

Hur ska man bete sig när ett missnöjesparti tränger sig på?

Låt oss fundera över några scenarier.

I Norge har man försökt stänga ute Fremskrittspartiet från regeringsmakten gång på gång. När FRP fick 10 procent i valet så fick de ingen plats i regeringen. Borgarna regerade själva och struntade i missnöjespartiet. När de fick 20 procent i regeringen blev de uteslutna igen. Det gick att bilda regering utan missnöjespartiet. Och, senast, när den borgerliga regeringen hängde på stödet från FRP, så sade borgerligheten att de inte ville regera med FRP. Trots att det funnes majoritet om man omfamnat populisterna. Makten gick till sossarna. I opinionsmätningarna fortsätter FRP att stiga.

I Europa är mönstret likadant. Vlaams blok/vlaams belang har börjat som ett nationalistiskt missnöje. I takt med att regimen har fördömt deras aktiviteter har de växt. Efter hand, när de stora partierna letat koalitioner för att utesluta dem från makten, så har de växt ännu mer.

Till slut, så står fremskrittspartiet - fortfarande med växtkraft - och vlaams belang - med lika stor växtkraft - som segrare. De vanliga partierna förlorar, trots att deras politik är betydligt mer verklighetstrogen. De populistiska partierna växer, just för att de är utestängda.

Det är då det är intressant att tänka på Danmark. I Danmark har Dansk Folkeparti exploaterat den opinion som finns i alla länder. Men de har inte blivit det största partiet. Varför?

I Danmark har man gjort tvärtom. I Danmark har man inbegripit Dansk Folkeparti.

Låt mig svara: Dansk Folkeparti är fortfarande på 12 procent därför att den borgerliga regeringen har tagit till sig några argument ifrån DFs politik, och bjudit in DF att medverka i regeringsunderlaget. Om detta inte hade hänt så hade DF nått 25 procent.

Man kan nu tycka att det är förskräckligt att DF har inflytande över politiken. Men då vet man inte vad som hänt. Under de senaste 4 åren har Danmark ökat sin utomeuropeiska invandring med 100 procent. Under de senaste 4 åren har den genomsnittlige dansken blivit mer nöjd med invandringspolitiken.

Det tål att tänka på. Genom att blidka det populistiska partiet kan man dubbla invandringen, och få medborgarna att tycka att det är bra.

(ovanstående är skrivet efter ett par snapsar - jag är beredd att tänka om)

Uppdatering:

På morgonen efter framstår mycket riktigt inte inlägget som det mest välskrivna, och ett eller annat faktafel kan man ju hitta om man är ambitiös.

Invandringen till Danmark har inte fördubblats på de senaste åren, såvitt man kan avläsa i dansk officiell statistik. Men antalet upphållstillstånd till utlänningar från länder utanför EU har fördubblats. Jyllands-Posten:

Danmark modtager stadig flere udlændinge, men de kommer af andre grunde end for blot seks år siden, viser årsopgørelsen for opholdstilladelser i 2006.

Samlet set fik over 46.000 udlændinge opholdstilladelse i Danmark i fjor, men omkring 30.000 af dem gik til personer, der kom hertil for at arbejde eller studere. Det er det største tal nogensinde.

Siden 2001 er antallet af nytilkomne udlændinge fra lande uden for EU mere end fordoblet. Det samme gælder antallet af opholdsbeviser til borgere fra de gamle EU-lande og EØS-landene (f.eks. Norge), som er fordoblet fra knap 6.000 til ca. 13.000.

Danmark har ökat sin arbetskraftsinvandring. I stor grad ger detta ett inflöde från öst. Jyllands-Posten:

Udlændinge - især polakker og borgere fra de andre nye EU-lande - valfarter til Danmark som aldrig før for at udfylde hullerne på det danske arbejdsmarked.

Alene i årets første seks måneder er der indgivet cirka 17.000 ansøgninger om at komme hertil for at arbejde - og kun ganske få procent får afslag.

Detta får intressanta bieffekter. Jyllands-Posten:

Udlændinge er mindre kriminelle end tidligere. Især m.h.t. til voldsforbrydelser er der sket en bedring. Udlændinge bliver dog stadig dømt oftere end danskere.

Men jag tror att min konklusion håller. Om man verkligen vill förhindra att ett populistparti med invandringsfrågor på dagordningen äter upp sig till 20 procent kan det vara värt att fundera över om man inte ska släppa in det i regeringsunderlaget.