Vitt mot rött

Sista brevet från Kuba infördes på ledarsidan i SvD idag. Den handlar om Damerna i vitt, och lite annat.

Jag antar att vi är de sista på jorden som får veta när det kommer ett sms från Sverige. Damerna i vitt hade förts bort av polis.

Kuba är inte precis del i informationssamhället. All officiell kommunikation kontrolleras av staten. Här finns enbart statstelevision, statsradio och statstidningar. Det går inte att hitta en utländsk tidning. En handfull internetuppkopplade datorer finns tillgängliga för folket – men en timme på nätet kostar sex konvertibla pesos, vilket är mer än en veckolön. Några lyckliga satar har illegala parabolantenner, och kopierar utländska tv-program för svart försäljning. Andra får sin information via radio från Miami.

Dagen innan gripandet hade vi tagit oss till den lilla katolska kyrkan Santa Rita i Havanna för att titta. Varje söndag klär de sig i vitt, går i mässan, och gör en symbolisk marsch på avenyn utanför. Vissa reser dagsfärder för att kunna delta. Det måste vara världens mest lågmälda protestaktion. De har alla varsin blomma i handen. Yttrar inte ett ord, utom möjligen libertad.

De protesterar mot att regimen, efter summariska rättegångar, har hållit deras makar och söner fängslade sedan 2003. Men nu hade regimen alltså för första gången slagit till med brutal kraft mot damerna. Nyhetsinslaget från statstelevisionen hade vinkeln att polisen räddade damerna från en uppretad folksamling med vanliga arbetare, som var beredda att ta till nävarna för att försvara revolutionen från amerikanska legoknektar.

Hemma hos Laura Pollán, ledaren för Damerna i vitt, får vi höra vad som har hänt.

Las Damas de Blanco har en egen hemsida, förresten, med rörliga bilder och allt. Och bäst bilder från polistillslaget har publicerats på Cubaencuentro.com.