Pophöger mot popvänster

Idag deltar jag i P1s kulturprogram Nya Vågen.

Den svenska vänstern lider av dåligt självförtroende i skuggorna av opinionsläget. Den svenska högern tar nu tillfället i akt och försöker erövra den självklara coolhet som popvänstern njöt av för några år sen.

Högerns senaste populärkulturella framryckningar leds av Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarsida. Enligt honom är det inte Kommunala Musikskolan som lett till band som Broder Daniels framgångar, utan avsaknaden av medlemskap i facket. Och proggen var ingen arbetarrörelse, utan driven av en kulturell medelklass.

I studion: Svenska Dagbladets Per Gudmundsson och Aftonbladets Martin Aagård.

En genomgång i textarkivet visar på att det blivit en del kulturartiklar under de senaste två åren. Här är några länkar:

Om jazz och tidig rock:
Det svenska musikundret

Om proggen:
När proggvänstern mötte döden

En klass saknas alltid i klasskampens historia

Därför blomstrade proggen i Sverige

En marknad för kulturell revolution

Om punken:
Ivriga bävrar hade varit ett bra punknamn

Om postpunken:
Sanningen om Ian Curtis röst

1980-talet startade med 1984

Om disco:
Vi kan plocka upp skräpet själva

Om musikers levnadsvillkor:
Tänk om facket hade stoppat Broder Daniel

Diskoteken kunde heller inte stoppas

Vad gör man inte för ett avdrag?

Eddie Meduzas sista ord

Om film:
Istället för Bergman fick vi Hobert

Inte är väl Lukas Moodysson kvinnofientlig?

Årets svenska film är typiskt nog dansk

Om konst:
Ingen konstkris i betraktarens öga

Omätbara värden kallar man det visst

Anna Odells tvångsvård säger ju ingenting

Om matkultur:
Här är dörren till det svenska matundret

Slutligen min programförklaring från OBS Kulturkvarten.