Minnenas television

En av de mer beryktade händelserna under de månader denna blogg har legat i dvala inträffade under årets politikervecka i Almedalen. Sverigedemokraterna hade bjudit in Robert Spencer, för många känd – och för ännu fler ökänd – islamkritiker, till ett seminarium. Det var Sverigedemokraternas första politiska seminarium i Almedalen någonsin. De var stolta i den fullsatta salen, och andäktiga.

Jag gick dit, och trotsade hallelujastämningen genom att ställa en (1!) kritisk fråga, nämligen om hur Spencer såg på sina samarbetspartners. Robert Spencer har ju på senare tid synts i allt mer extrema sammanhang - han har gått från försvar av upplysningen till English Defence League, kan man säga. För mig skulle ett sådant sammanhang utgöra ett problem. Jag ville veta hur Spencer såg på saken.

Min engelska var förstås pinsamt stapplande, oförberedd som jag var, men jag kände ändå att någon borde vara ifrågasättande – allt annat vore ju att acceptera en Sverigedemokratisk, ja, sektmentalitet, som det kändes.

Jag fick en duktig avhyvling, som har förekommit på bloggar världen över. I skrivande stund har klippet setts nästan 20000 gånger.



Och inte fick jag svar på frågan.

Jaja, vad säger man? Jag bjuder på det...