Doktor Kosmos: Gudmundson medlem i Hitlerjugend
I Anton Gustavssons långa reportage om Doktor Kosmos i Magasinet Novell framgår det att undertecknad nästan blivit besjungen. Det är när sångaren Uje Brandelius, pressis hos Vänsterpartiledaren Lars Ohly, och gitarristen Martin Aagård, kulturskribent på Aftonbladet, resonerar om konflikten mellan jobb och rock det nämns.
Men finns det inte ändå en konflikt mellan att häckla den politiska makten medan man själv har hamnat på maktpositioner inom media och politik? Under intervjun på Pet Sounds hårdnar Ujes röst när han får frågan."Jugend"? Jag är ju över 40!
– Såhär är det. Hade vi kunnat leva på Doktor Kosmos – betala hyran, bredbandet, kabel-tv:n och dagisavgiften för de pengarna – då hade varken jag eller Martin jobbat. Men det kan vi inte. Därför jobbar vi. Det är ganska enkelt.
Men att ha vilket jobb som helst är en sak, invänder jag, att arbeta för ett riksdagsparti är något annat.
– Jag har inte valt mellan att vicka på dagis eller att jobba i riksdagen. Jag råkade söka det här jobbet, och fick det. Martin har jobbat i flera år för att ta sig dit han är idag. Det är inte direkt så att vi plötsligt slutar med rock, att jag måste få ett hög-statusjobb, annars skjuter jag mig.
Martin Aagård hakar på.
– Jag känner att det finns en total personlighetsklyvning mellan rollerna. Jag skulle, idag, kunna spela en låt med texten »Dilsa Demirbag-Sten och Per Gudmundson är medlemmar i Hitlerjugend.« Jag skulle aldrig kunna skriva något sånt i en artikel, men jag skulle kunna stå för det som musiker, säger han.
För att förklara berättar Uje om sina arbetsuppgifter på riksdagskansliet.
– En del av mitt jobb går ut på att skriva debattartiklar som Lars Ohly skriver under. De artiklarna kan ingen gissa att den arga popagitatorn Uje Brandelius har skrivit, de är stöpta i en mall som funkar för en partiledare i Sverige. Men när jag går ner i replokalen kan jag säga »Reinfeldt suger kuk«. Det är inget konstigt med det. Vi skiter väl i om äldreomsorgen får en miljard mer eller mindre, det är inte det politisk musik handlar om. Det handlar om käftsmällar och känslor. Man måste kunna separera det där.
