Gäst hos Sveriges Unga Muslimer legitimerade självmordsbombningar

Bara månader efter den första självmordsbombningen på svensk mark bjuder Sveriges Unga Muslimer in, till sin stora ungdomskonferens, en utländsk imam som har kritiserats för att ha gett religiös legitimitet åt självmordsbombningar.

Imamen, som är född och skolad i Egypten men huvudsakligen verksam i Kanada, har uppmärksammats av Investigative Project on Terrorism, inte bara för sina religiösa utlåtanden om så kallade martyrskapsoperationer, utan också för att han pekats ut i en amerikansk rättegång för att ha samlat in pengar till terrororganisationen Hamas. Av andra har imamen kritiserats för att ha skrivit en uttömmande handledning i hur man korrekt – enligt koranen – misshandlar sin hustru.

Tidigare i veckan blev det stora rubriker när Dagens Nyheter uppmärksammade att Islamiska Förbundet i Sverige hade bjudit in en antisemit till sin stora konferens i vintras. "Vi har bjudit in honom i god tro", svarar Abdirizak Waberi, moderat riksdagsman och tidigare ordförande i IFIS. "Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det."

IFIS, för det första, betraktas allmänt som Muslimska brödraskapet svenska gren. Det är ingen "liten organisation".

Oaktat detta är det inte svårt att kontrollera vad konferensgäster står för. En enkel googling på namnet på gästen ifråga, Salah Sultan, hade resulterat i flera kritiska rapporter om antisemitiska uttalanden. Därför är det inte heller konstigt att bloggosfären rapporterade om judehatarbesöket för flera månader sedan. Tyvärr var flera av konferensgästerna tvivelaktiga. Jassem al-Mutawa predikar att djurriket och biologin visar att det är naturligt att stena otrogna kvinnor. Ragheb el-Sergany sprider den antisemitiska myten att judarna kontrollerar medierna. Det hade varit lätt att kolla, om arrangören hade velat.

Och nu, bara dagar efter debatten om IFIS antisemitiska gäst, kan jag avslöja att en annan stor islamisk organisation, Sveriges Unga Muslimer, gör det igen.

Huvudgästen på årets SUM-konferens heter Jamal Badawi. Han är född och utbildad i Egypten, men huvudsakligen verksam i Kanada där han anses tillhöra ledarskiktet för det Muslimska Brödraskapet.

Jamal Badawi har uppmärksammats av terrorismforskare för att han är en av de imamer i väst som har skänkt religiös legitimitet åt självmordsbombare. Investigative Project on Terrorism listar två sådana tillfällen. Under en predikan 1999 fick han frågan om hur självmordsbombningar kunde gå ihop med det religiösa förbudet mot självmord. Han svarade att självmordsbombningar var hjältedåd, självuppoffrande på ett positivt sätt:

“So when an act of heroism like that is required to save others it is self-sacrifice you cannot really call it suicide. What Islam condemns is suicide in the negative sense. That’s my understanding.”

2005 svarade han ännu en gång på frågor om självmordsbombare, i en chatt, vari han åter menade att självmorsbombare kunde betraktas som martyrer.

Man kan tycka att det är problematiskt att ett ungdomsförbund bjuder in en föreläsare med minst sagt svajigt förhållande till terrorism, precis när Sverige har drabbats av den första självmordsbombaren inom landets gränser, och när ledande islamiska föreningar haft svårt att övertyga i arbetet med att hålla rent från våldsbejakande extremism.

Men Jamal Badawi är problematisk även ur ett annat perspektiv, i synnerhet för ett ungdomsförbund som får statsbidrag för att fostra ungdomar i jämställdhetstänkande. Badawi har författat skriften Gender Equity in Islam – en fin titel som tyvärr inte har samma betydelse i sekulära Sverige som för Muslimska Brödraskapets teologer. Här ges den religiösa legitimiteten till hustrumisshandel. Och dess handfasta regelverk: man ska inte slå frun i ansiktet, eller så att det blir synliga märken på kroppen.

Detta är långt ifrån första gången SUM bjuder in en föreläsare som knappast kan anses vara ett föredöme för ungdomen. Förra året bjöd man in Abdullah Hakim Quick som säger att judar är "smutsiga" och predikar att straffet för homosexualitet, som han kallar en onaturlig sjukdom, är döden. Efter hård kritik avbokade SUM Quick på grund av uppmärksamheten. Året desförinnan hade SUM imamen Khalid Yasin som gäst - en man som säger att att judisk och kristen tro är "smuts", att straffet för homosexualitet är döden, att hustrumisshandel är okej, att USA låg bakom terrorattackerna den 11 september 2001, att AIDS skapats av västliga regeringar, att kvinnors jämställdhet med män är "en galen vanföreställning", att kyrka och stat inte går att åtskilja samt att Sharialag ska gälla. År 2005 hette en gäst Riyadh ul Haq, en antisemit som predikar jihad och hyllar talibanerna.

Vad gäller Islamiska Förbundets historia av tvivelaktiga gäster behöver man väl bara nämna Yusuf al-Qaradawi, belyst i Fredrik Malms fina DN-debattartikel "Massmordspredikan i svensk moské".

Frågan börjar närmast bli om det är möjligt att hålla en islamisk konferens med utländska predikanter utan att bjuda in någon som är antisemit, terroristromantiker, kvinnoförtryckare, homofob eller konspirationsteoretiker.

I vår har även Göteborgs ungdomsförening TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder, föreningen som grundades under allmänt hejarop efter den tragiska diskoteksbranden 1998) konferens (som de fundamentalister de är tillämpar de könsseparatism, och har således en dag för pojkar och en för flickor). Deras huvudgäst heter Bilal Philips. Det är en man som inte släpps in i Australien, för att han anses så extrem. Philips skryter om att han dessutom är svartlistad för inresa i USA. Philips har ertappats på film med att ge religiös legitimitet åt barnäktenskap. Han menar att våldtäkt inte är våldtäkt inom äktenskapet. Och vad han tycker om homosexualitet råder det inget tvivel om - han har skrivit och framträtt i tv om saken.

Fem minuter med google är allt som behövs för att kolla upp gästerna. Sök på namnen i kombination med "jews", "gays", "homosexuality", "holocaust", "protocols", "jihad", "martyrdom" och liknande, så är det klart.

Men det kräver förstås att man verkligen vill ta avstånd från judehat, kvinnoförtryck, terrorism och homofobi.