Arab Theologians On Jews and Israel, nu på nätet

Varför tar Islamiska förbundet inte avstånd från antisemitism? Det frågar Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism i en debattartikel på Newsmill, med anledning av att ledande islamiska organisationer gång på gång bjuder in judehatande utländska predikanter.

Något svar är inte att vänta. Frågan är rent retorisk. Alla som spenderat bara en gnutta tid på att söka information vet nämligen hur det ligger till - och man får anta att även Silberstein gör det.

Nyligen fick jag dock frågan av en vän, när jag för fyrtioelfte gången skrivit om att en svensk islamisk förening bjudit in en tvivelaktig gäst, varför föreningen inte lär sig av misstagen. Så uppenbarligen behövs fakta som förklarar.

Antisemitismen, hatet mot homosexualitet och kvinnoförtrycket är väl förankrade i religionen. De representerar inte avvikelser från religionen islam, utan är tätt ihopflätade med islams bredare skikt. Det betyder inte att muslimer per definition är judehatare eller bögknackare – långt ifrån. Men det betyder att islamiska församlingar, precis som en gång kyrkan, måste göra ett tvärt brott mot sin tradition för att komma ikapp dagens västerländska synsätt. En sådan förändring kommer inte utan svårigheter. Religionen, som den vanligen uttolkas, föreskriver helt enkelt dödsstraff för homosexualitet. Hur ska en enskild imam eller föreningsordförande långt uppe i norr kunna sätta sig upp mot det?

Antisemitismen är en integrerad del i religionen. Den är inte en reaktion på blockaden av Gaza. Den är ingen missriktad yttring i en tänkt antiisraelisk diskurs. Antisemitismen har hållfast teologisk förankring.

Det är enkelt att se.

Om man ska läsa en bok som exemplifierar hur det ser ut, gör man rätt i att läsa ett kompendium av hur ledande islamiska uttolkare uttryckte sig inför hemmapublik i en tid när Västvärldens intresse ännu var opåverkat av den islamiska revolutionen i Iran, Rushdieaffären eller terrorattacken den 11 september 2001. Ett sådant kompendium har precis digitaliserats och publicerats på nätet.

Arab Theologians On Jews and Israel är en bok med utdrag ur översatta texter från ett symposium vid det ledande islamiska universitetet Al Azhar 1968. På seminariet närvarande de ledande uttolkarna och företrädarna för religionen. Rubriken på det första teologiska anförandet ("The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book") säger egentligen allt man behöver veta om antisemitismen inom mainstream islam.

Kapitelrubrikerna, som jag nöjer mig med att citera, har ändå ett värde (inte minst för förtydligandena om huruvida jihad främst ska ses som en inre strävan eller som krig).

Varje person som förundras över hur det kan komma sig att de svenska islamiska församlingarna bjuder in antisemiter bör åtminstone skumma boken. Ladda ner och läs!

"Foreward and speeches delivered on the inauguration of the Conference

Foreward by Dr. Abdul-Halim Mahmoud, Secretary-General (1970) of the Academy
Speech of His Eminence Sheikh Hassan Ma'moun, Rector of AI-Azhar
Speech of Mr. Hussain Al-Shafe'l, Vice-President of the U.A.R .
Speech of Dr. Mahmoud Hubballah, Secretary-General (1968) of the Academy
Speech of His Eminence Sheikh Hassan Khalid, Mufti of the Lebanon

PAPERS OF THE CONFERENCE

The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book
by Kamal Ahmad Own (Vice-Principal of Tanta Institute)

The attitude of the Jews towards Islam and Muslims in the early days of Islam
by Molt Taha Yahia

Jewish role in aggression on the Islamic base in Madina
by Dr. Abdel Aziz Kamil (U.A.R. Minister of Angaf, i.e. Religious Endowments, and of Al-Azhar University)

Jews' attitude towards Islam and Muslims in the first Islamic era
by Sheikh Abd Allah Al Meshad

The attitude of the Jews towards Islam, Muslims and the Prophet of Islam- P.B.U.H.* at the time of His Honourable prophethood
by Muhammad Azzah Darwaza

The Jewish attitude towards Islam and Muslims in early Islam
by His Eminence Sheikh Abdul-Hamid 'Attiyah al-Dibani' (Rector of the Libyan Islamic University)

The Jews in the Quran
by Professor Abdul Sattar El Sayed (Mufti of Tursos, Syria)

Jews in the Middle Ages, comparative study of East and West
by Dr. Said Abdel Fattah Ashour (Professor of the Medieval History, Faculty of Arts, Cairo University)

Good tidings about the decisive battle between Muslims and Israel, in the light of the Holy Quran, the prophetic traditions, and the fundamental laws of nature and history
by His Eminence Sheikh Nadim Al-Jisr (Lebanese Member of the Academy)

Muslims and the problem of Palestine
by Abdullah Kammun (Moroccan Member of the Academy)

World Zionism and the tragedy of Arab Palestine
by Wafict Al-Qassar (Lebanese Member of the Academy)

The essence of the Palestinian problem
by Dr. Kamel el Baker (President of Om Dorman Islamic University, Sudan)

Zionism and Palestine
by Dr. Sayed Nofal (Deputy Secretary-General of the Arab League)

The Jihad (Striving)
by Sheikh Muhammad Abu Zahra (Egyptian Member of the Academy)

Jihad in the cause of Allah
by Hassan Khaled (Mufti of the Lebanese Republic)

The Jihad is the way to gain victory
by Sheikh Abdullah Ghoshah (Supreme Judge, Hashemite Jordanian Kingdom)

Israelitic narratives in exegesis and tradition
by Muhammad El-Sayyed Husein Al-Dahabi (Assist. Prof. Faculty of Usul AI-Din, Azhar University)

Punishment in Islam
A general study by Sheikh Muhammad Abu Zahra"

I sin helhet var texterna ursprungligen utgivna av den egyptiska staten. Så såg alltså statsreligionen ut i islams mest inflytelserika land.

Och det är alltså inte vilka som helst som medverkar i boken. Exempelvis rektorn för Al Azhar-universitetet – rikslikaren för (sunni)islamisk mittfåra – beskriver ingående hur judehat är påkallat av Gud själv.

Hur ska en liten förening i norr kunna ändra på det, ens om de (vilket förvisso är osäkert) vill?

Religionen existerar inte i ett vakuum. Religionen påverkas av kulturen och vice versa. Ibland är det svårt att se vad som är religion och vad som är kultur. Varken kultur eller religion är vidare statiska företeelser. Men de är svåra att rubba. Religionen kan förändras, och leda till en helt ny riktning i kulturen – reformationen är ett bra exempel. Det kan också hända att kulturen kan utvecklas, och påverka religionen. Se hur upplysningen påverkat kristendomen.

Islam – den dominerande mittfåran – har inte på samma sätt genomgått någon reformation eller upplysning. Det är mycket begärt att en enskild församling i norr ska sätta sig upp mot det.

Många skäller på islamiska ledare i Sverige och kallar dem islamister. Kanske ska man i stället ge dem beröm för att de lyckats anpassa sig så mycket givet förutsättningarna? Den moderate riksdagsmannen Abdirizak Waberi har gång på gång förklarat islams syn på företeelser som gudsstaten, kvinnorollen och så vidare (skildrat bland annat i Evin Rubars dokumentärfilm Slaget om muslimerna). Samtidigt har han sagt att han själv inte förespråkar kvinnomisshandel. Kanske är det så långt man kan sträcka sig utan att bli avfälling? Hans situation påminner om Tariq Ramadan, famös för att ha förespråkat ett moratorium för oskicket att stena kvinnor, i stället för att säga att stening är fel. Kanske har Tariq Ramadan sträckt sig så långt det är möjligt idag?

Hur som helst är det viktigt att påpeka och larma när judehat, antihomohets eller kvinnoförtryck marknadsförs i Sverige. Och lika viktigt är det att belysa de religiösa företrädare som försöker dölja hatet bakom insmickrande dimridåer.

Men det är också viktigt att komma ihåg att den ledande strömfåran i islam ska inte likställas med enskilda muslimer - tvärtom finns all anledning att anta att muslimer i allmänhet är betydligt mer sekulariserade än deras religiösa företrädare. Det faktum att en kultur eller en religion företräder ett visst synsätt gör inte att alla enskilda medlemmar av den kulturen eller religionen delar sagda uppfattning. Det säger något om sannolikheten, men inget om individen.

Klarlagt är det dock att antisemitismen är fast förankrad i religionen.

Det sorgliga svaret på SKMA:s fråga i inledningen är således: Det går inte, i alla fall inte just nu.