Åtalade för mordplaner på Vilks är ungdomsledare vid moské

Säkerhetspolisen och åklagaren tycks ha velat tona ner kopplingarna mellan dem som står åtalade för mordplanerna på Lars Vilks och Bellevuemoskén i Göteborg. När man beslagtog en dator från en föreningslokal i anslutning till moskén sade man till GT/Expressen att:

"Det var en husrannsakan som inte har skett i själva moskén utan en administrativ del av byggnaden". 

[...] 

"Säkerhetspolisen beklagar verkligen att vi ibland måste gå in i byggnader med religiös koppling. Det har skett med största möjliga respekt och hänsyn till församlingen".

Även åklagaren betonade att tillslaget rörde en "kontorslokal som tillhör en moské", som om det hela bara rörde sig om en tillfällighet.

Men förundersökningsprotokollet visar att de åtalade är aktiva i ungdomsarbetet vid moskén, i föreningen Mångkulturella Ungdoms Center (MKUC). En av de åtalade är föreningens ordförande.

Mångkulturella Ungdoms Center är en förening som bildades 2004, och har sitt säte i skuggan av SKFs gamla industrilokaler på Stallmästargatan 5 i Gamlestaden i Göteborg. Föreningen delar därmed adress med Islamiska Sunnicentret, det vill säga Bellevue Masjid - Bellevuemoskén. Namnet till trots är föreningen i huvudsak somalisk och islamisk. MKUC bedriver föreläsningar, kulturverksamhet, teologisk utbildning, idrott och läxhjälpsverksamhet. Varje vecka håller man fredagsföreläsning, och på affischerna anges att dessa äger rum i Bellevuemoskén. Och lika lite som MKUC är någon från Islamiska sunnicentret oberoende organisation är man fristående från mer etablerade grenar av svensk islam – tvärtom är föreningen medlem i Sveriges Unga Muslimer samt medlem i det islamiska studieförbundet Ibn Rushd, och har vidare erhållit bidrag från statliga Allmänna Arvsfonden (211.000 kronor år 2009) och Göteborgs stad (blygsamma 3.000 kronor 2010). Föreningen säger sig ha cirka 300 medlemmar.

I förhörsprotokollen framgår det vilken roll de åtalade har i föreningen och vilken roll föreningen spelar för de åtalades kontakter och umgänge:

"[AAM] berättar att han är ordförande i föreningen MKUC, Mångkulturella Ungdoms Center. Det betyder mycket ansvar då det är hans uppgift att se till att allt fungerar med bokningar och pengar. Det finns en kassör i föreningen men det är [AAM] som har hand om pengarna. Han gör t. ex olika inköp till föreningen. 

Det är i den föreningen som han har lärt känna [AWM], [MSS] och [Frisläppt]. De träffas på fredags- och helgbönerna i moskén. Det är mest där de umgås."

[...] 

"[AAM] uppger att de personer som var tillsammans med honom då de greps är nära vänner som brukar gå på samma moské som han själv. De muslimer som han själv och brukar vistas i moskén på fredagar. En av kamraterna är kurd. De är medlem i samma förening, MKUC, mångkulturella ungdomscenter. Detta är en ungdomsförening som finns i moskén. De brukar bland annat spela fotboll fredagar och lördagar. 

De som var tillsammans med [AAM] då de greps var [MSS], [Frisläppt] och [AWM]. 

[AAM] har känt [MSS] i nästan ett och ett halvt år. [AAMs] och [MSSs] fruar är kompisar. [MSS] brukar hjälpa till vid konferenser och liknande, vid föreningens temadagar. Det är mest via föreningen de lärt känna varandra. Vid temadagarna, som brukar äga rum i en lokal i Kortedala brukar [MSS] dela ut reklam, ta fram broschyrer, fixa mat, utsmyckning av lokalen etc. [AAM] är sällan hemma hos [MSS], man har inte den typen av umgänge som muslimer, man ses mest i moskén. 

På fråga om [AAM] och [MSS] brukar vara ute på stan svarar [AAM] att man mestadels ses i mosken. 

På fråga om [AAMs] relation till [Frisläppt] uppger [AAM] att han är sportledare i föreningen. [AAM] själv är ordförande i föreningen, vilket gör att de har en hel del gemensamt, de har nära kontakt, de är nära vänner. 

[...] 

[AWM] är före detta sportledare i föreningen, han har dock hoppat av föreningen. Han vill inte längre vara inblandad i föreningslivet. Han bor själv i gamlestan, nära föreningen, nära till moskén. Ibland hälsar [AAM] på honom, de träffas och umgås dock mest i föreningen. I moskén ses man på fredagarna och på helgerna. 

Föreningen ligger vid Generalgatan, samma gata som Bellevuemoskén. Föreningslokalen ligger i Bellevue. Det finns två byggnader vid Bellevuemoskén, i den ena ligger föreningslokalen. På andra sidan ligger Bellevuemoskén. Inne i föreningslokalen finns datorer, kontor, föreläsningssalar, där klasser kan studera arabiska, det finns ett rum där man lär sig hur man fixar datorerna. Biljardbord fanns tidigare men det slogs sönder, man flyttade då detta till en lokal i Hjällbo. [AAM] uppger att man låser rummet till datorerna, det finns en man som har en nyckel, det är mannen som är ekonomiansvarig, kassören. Man får ringa honom om man vill komma in i lokalen, [AR]. 

[AAM] tillfrågas vad han använder datorerna till, han uppger att han surfar, går in på olika sidor, man har ett nära samarbete med unga muslimer Stockholm, i olika former, man söker bidrag, har kontakt med olika studieförbund, föreningsarbete, samlar in pengar."

De åtalade är alltså ungdomsledare och bär ansvar för unga människors andliga och intellektuella utveckling inom det etablerade religiösa föreningslivet i Göteborg.

Den dator som beslagtogs hos MKUC (och som i förundersökningsprotokollet benämns "moskédatorn") innehöll nu inte något som var av intresse för utredningen. Datorn tillhör föreningen, och har använts av många besökare. I protokollet noteras dock:

"Vid något enstaka tillfälle har det anträffats bilder som i filsystemet döpts till Al-Shabab eller Mujaahidiin. Det går inte att klarlägga vem/vilka som sparat ned materialet."

Annat är det med föreningsordförandens hemdator. I förundersökningsprotokollet finns ett åtta sidor långt PM med de filmer, filer och bokmärken som Säkerhetspolisens utredare funnit anmärkningsvärda (exv: "Mujahid Yar from al Shabaab Mujahideen.mp4" – "Video med litet hjärntvättat barn som håller ett tal om jihad och att döda alla icke-muslimer"). Ordföranden förklarar listan i förhör, och även om förklaringen sannolikt är en lögn, är det intressant att se hur han menar att sådan jihadpropaganda är vanligt förekommande i föreningen.

[AAM] delges en lista på de filmer som finns på datorn som visar propaganda och rekryteringsfilmer för Al Shabaab, Jihad och Mujahedin.

[...]

[AAM] uppger att han visste att filmerna finns i datorn. Han har sett dem tidigare. [AAM] har jobbat med ungdomar i föreningslivet som brukar kolla på sådana saker. [AAM] får ibland filmer skickat till sig som de vill att han ska titta på. Vissa ungdomar skickar sådana filmer till andra ungdomar för att övertyga dem om att deras budskap är rätt. [AAM] brukar gå igenom sådant material för att ha koll på vad de skickar till varandra.

[...]

[AAM] räknar upp följande ur listan: Filmerna 1, 2 och 3 har en vän till [AAM] laddat ned. Han vill inte uppge vän denna vän är. Han laddade ned dem för att visa [AAM] att de finns. [AAM] uppger att anledningen till att hans vän vill visa dem för [AAM] är ”olika saker”. [AAM] uppger att de flesta av filmerna är propagandafilmer. Till exempel intervjuer med Shaikh Mukhtar A M Robow har [AAM] kollat på. Filmerna 10, 13, 17, 19, 20, 21, 23 uppger [AAM] att det är han som har laddat ned. Filmen nr 12 har [AAM] sett men inte laddat ned. Filmen 22 är [AAM] osäker på om det är han som laddat ned. Han har dock sett den. De övriga känner han inte till.

[AAM] får frågan om det är hans bookmarks som finns på datorn t ex alla föreläsningar av al-Awlaki. [AAM] uppger att han lyssnar på vissa föreläsningar som han har gjort. Inte alla.

Beslagtagen box med al-Awlaki,
utgiven av Abu Usama el Swede.

Motsvarande material, fast i ännu större mängd, finns även i datorer och mediespelare hemma hos [MSS].

FL1 undrar hur [MSS] som har en CD-samling med 173 eller 178 föreläsningar av Anwar al-Awlaki, som hade en iPod med dig den kväll du greps med 200 föreläsningar, om [MSS] mot den bakgrunden ser Anwar Al-Awlaki som en inspiratör. 

[MSS] uppger att det Anwar al-Awlaki berättar om i dessa föreläsningar är om Mohammeds liv, som är [MSSs] förebild. Annars hade han inte lyssnat på Anwar al-Awlaki om det inte handlade om Mohammeds liv. 

FL1 undrar om Anwar al-Awlaki är en martyr. 

[MSS] undrar om Anwar al-Awlaki är död. Han vet att det stått i tidningen men han tror inte på tidningarna utan att vi får vänta och se vad som hänt med honom.

Det är nu inte kriminellt att inneha jihadpropaganda i stora kvantiteter. Och det är vidare högst osäkert om bevisningen i förundersökningen kommer att räcka till en fällande dom, även om det kan anses bestickande med för hand avskrivna instruktioner om jihad från al-Qaidas tidskrift Inspire, rekognoscering vid och en att-göra-lista med tydlig koppling till konstmässan där man trodde Lars Vilks skulle framträda, nyinköpta knivar, etcetera.

Men det är ändå anmärkningsvärt att samtliga tre av de åtalade är (eller har varit tills nyss) ungdomsledare i en etablerad religiös förening. Även den fjärde person som greps, men som senare släpptes, är aktiv i föreningen. Och i utredningen förekommer dessutom ett femte namn, som arbetar i en ungdomsförening i Angered som fritidsledare.

Återigen får man intrycket att så kallade moderata muslimer, som ryms inom islams breda mittfåra, har svårt att se extremisterna.

I Rinkeby anställde moskén en ungdomsledare för verksamheten i Kreativhuset. Han, Yassin Ismail Ahmed, visade sig vara rekryterare åt somaliska terroriströrelsen al-Shabaab. Själva ordföranden för paraplyorganisationen Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda, förnekade att hon sett några extremister. Det visade sig att hennes egen svärson i tur och ordning gripits i Somalia, i Pakistan och på väg mot Jyllands-Posten. Och nu, i Göteborg, visar det sig att de som misstänks ha planlagt mord på Lars Vilks är ledare i en ungdomsförening som är väl sedd medlem i både det stora studieförbundet Ibn Rushd och i ungdomsparaplyorganisationen SUM, och dessutom mottagare av offentliga medel.

Att Säkerhetspolisen och åklagaren tonar ner kopplingen mellan mordplanerna och det etablerade religiösa föreningslivet är politiskt begripligt. Det är känslig terräng. Men samtidigt sviker man då de föräldrar som intet ont anande släpper iväg sina barn till en miljö som i själva verket är extrem.

Vill du släppa iväg din tonåring på aktiviteter där ledarna står åtalade för att ha planerat heligt krig?

Göteborgsjihadisten Mirsad Bektasevics mamma berättade en gång för Sydsvenskan om hur hennes son blev aspirerande självmordsbombare:

Han var en vanlig tonåring som ägnade fritiden åt boxning. Men efter ett moskébesök förvandlades tillvaron för [Mirsad]. 

Han odlade skägg, gick till skolan i fotsid klädedräkt, vägrade att beröra kvinnor.  

Sedan fyra veckor sitter [Mirsad] fängslad i Sarajevo, anklagad för att ha planlagt ett självmordsattentat mot en västambassad. 

Gissa tre gånger vilken moské det gällde!

Så vitt undertecknad kan se har inte ens Göteborgstidningarna berört att de misstänkta är ungdomsledare. Det är tråkigt, för här finns en nyhet som både är politiskt brännbar och högst relevant för föräldrarna i läsekretsen. Och pressen behöver ju inte göra samma bedömning som Säkerhetspolisen.