Highway to heaven

Det är den tiden på året då man börjar fundera på hur man musiksätter den.

De senaste åren har jag vid mitten av december gått till Smokestack Blues Records, numer på Norrbackagatan, och köpt gospel. Det funkar, tycker jag, bättre än "riktiga" jullåtar och klassiska julalbum som Presleys eller Spectors. Mindre glitter och mer innerlighet.

Det blev samma sak i år. Kom just hem med två plattor. En samling, Jesus has traveled this road before, med The Dixie Hummingbirds. En underbar vokalkvintett, som man möjligen kan kritisera för att de är lite för allvarliga, men eftersom musiken är sammetslen så går det hem. Annars fanns det ju en lekfullhet, textmässigt, inom frikyrkorörelsen, där man blandade in aktuella företeelser i sakrala temata: Highway to Heaven som bland annat spelats in av The Sensational Nightingales är väl ett bra exempel. Inspelningarna med Hummingbirds är gjorda mellan 1939 och 1952. Jag har precis lyssnat, och det är lysande. I gränslandet mellan Spirituals och R'n'B.

Jag köpte också en svenskproducerad samling med The Four Internes, från North Carolina, och som inte alls var fyra, utan fem, eller ännu fler om man räknar komp, men som ligger i samma sound och tid (50-tal) som ovan.

Tidigare adventstider har jag köpt The Best of King Gospel, en fantastisk samling som jag verkligen rekommenderar, också i ett tidsspann mellan 40- och 50-tal. Eller samlingen Golden Age of Gospel från Vee-Jay, som är lite modernare och innehåller en del soulstänkare.

Och det här kanske är ointressant för mina läsare under trettio.

Men soul har ni väl hört? Och kanske har ni också undrat varifrån den kommer?

Låt mig visa.

Youtube är en guldgruva. Den som undrar vad jag snackar om ovan ska kolla på den här (James Brown, släng dig i väggen), och den här, av The Gospel Redeemers, eller det här doo wop-gänget, The Highway QC's, som också kör stenhårt rytmiskt här, eller på Reverend Overstreets gatushow, eller Reverend Cleophus Robinson and the Loving Sisters uptemporökare, eller titta hur de rör sig i The Swanee Quintet, eller ett lite äldre sound med The Norfleet Brothers, eller hur sjuttiotalet rycker närmare hos The Staple Singers. Och de här människorna spelade inte i någon gärdsgårdsserie. De tillhörde eliten i svart musik. På det här klippet kompar Chicagokungarna Willie Dixon (som har betytt oändligt mycket för rockens utveckling) och JB Lenoir, till exempel. Inte precis kattskit.

Här är en underbar ballad med The Pilgrim Jubilee Singers. Och här ett slags work-song med The Gospelaires. Och det finns hur mycket mer som helst att titta och lyssna på hos Youtube genom att söka på gospel. Men när man kommit så här långt kanske man undrar hur själva gospeln uppstod? Det här klippet, med Bishop Samuel Kelsey visar hur predikan och lovsång smälter ihop till... Ja just det. Gospel.

(det här inlägget var ursprungligen en kommentar, här utvidgad, hos Redaktörn, men kan naturligtvis också ses som en fortsättning på min oändliga utläggning om musik: del 1, 2, 3, 4)