Mikrofonkåt

Jag medverkade just i Lantz i P4, med anledning av gårdagens text om vänsterpartiets förhållande till strippstänger. Inslaget torde snart gå att avlyssna på webben, jag var med strax efter 14.45.

Honky tonk

Kan man vara för porr och mot porr samtidigt? Det frågar jag på SvDs ledarsida idag.

Riksdagsledamoten Josefin Brink är en av vänsterpartiets stjärnor, och nämns inte sällan i spekulationerna om vem som en dag ska ta över efter Lars Ohly. Därför var det modigt av henne att berätta i Expressen (13/6) om sitt förflutna som strippa.

– Jag uppträdde på en scen och tog av mig kläderna, för att sedan lura män att betala lite extra för att man ska göra samma sak bakom en liten skärm på ett bord, förklarade Josefin Brink då.

Brink hamnade i stripteaseyrket i en period då hon hade en bräcklig livssituation.

– Jag hade dålig självkänsla, gick på socialbidrag och drack mycket alkohol. Det var ett allmänt sunkigt liv.

I artikeln framgick också att hon tycker att det var ett olyckligt karriärval.

– Jag hoppas och tror att folk har vett nog att förstå att människor kan göra okloka och ­oövertänkta saker under perioder av sitt liv, och att man faktiskt kan komma tillbaka, sade hon.

Tvivelsutan kan vänsterpartiets sympatisörer både förlåta och förstå. Även i en bredare väljarkrets torde Brinks berättelse väcka medkänsla. Vem har inte gjort dåligheter? Vem älskar inte den kämpe som reser sig på nio? Vem lyssnar inte på den som av egen erfarenhet kan varna för livets skuggsidor?

Men det är något i historien som inte stämmer. Som gör att man inte kan vara säker på om Brink släppt strippstången eller inte.

Den snygga men inte helt jobbsäkra boken Femmes of ­Power: Exploding Queer Femininities (Serpent’s Tail Press, 2008) innehåller foton signerade Del La­Grace Volcano och texter av Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap på Södertörns högskola. Boken undersöker och hyllar den så kallade femme-identiteten (ursprungligen benämningen på den ”kvinnliga” i ett lesbiskt förhållande, men i dag ett vidare begrepp). Här möter man porr­skaparen Lydia Lunch, BDSM-dominatrixen Mistress Morgana Maye, de avklädda danserskorna Alotta Boutte och Simone de la Getto från Harlem Shake Burlesque, svenska porrpresentatören Ylva Maria Thompson och strippan Vagina Jenkins bland de sextio femme-ikoner från tolv länder som porträtteras.

Här möter man också Josefin Brink, fotograferad inne i vänsterpartiets kansli, under rubriken Parliamentarian Pin-up.

Tidernas stripplåt? Honky tonk av Bill Doggett.

Jag, fackförbundens och miljöns vän

Kul att få in sitt namn i en av tidningarna därhemma, även om det råkar vara i en debattartikel i Dala-Demokraten och inte det där stora porträttet på bygdens son som jag drömmer om... Att bli citerad av en fackförbundsordförande smäller också högt...

Svenska Dagbladets alltid lika vakne ledarskribent, Per Gudmundson skrev för några veckor sedan att ”det bästa med finanskrisen är att vänstern äntligen slutat bry sig om klimatet”.

Apropos Dansbandskampen

SVT:s lördagsunderhållning Dansbandskampen är omöjlig att inte beröra för en grabb som vuxit upp vid Hjortnäs brygga.

Varför såg dansbanden ut som de gjorde? Jag förklarar på SvDs ledarsida att dansbanden är ett uttryck för det ursvenskaste av allt.

Under dansbandens glansperiod var orkestrarna utstyrda i kreationer som trotsar beskrivning. I Joel Stolpe Montans bok Svenska Dansband (Bokförlaget Max Ström 2007) har därför upphovsmannen gjort det enda rätta och låtit bilderna tala för sig ­själva. Resultatet är dryga 120 ­sidor fyllda med affischer och reklamkort föreställande dansband i skrikigt färgade kläder. Här ses Gert Jonnys från Malmö, i glänsande rosa sidenblusar med gröna västar. Eldorados från Eskilstuna stoltserar i puffärmar och gyllene byxor nedstoppade i glittrande platåstövlar. Och Kjell-Åkes från Skara i klart röda, blå och gula snickarbyxor med matchande scarf.

När man skummar igenom ­boken undrar man hur det var möjligt att människor frivilligt framställde sig så. I förordet förklarar Inge Fridén, medlem i Garvis, varför.

”Scenkläderna är ett speciellt kapitel i dansbandens historia”, skriver han. Det fanns ”flera skäl till att klädseln var som den var. Riksskatteverket gav ut anvisningar till deklarationsmyndigheterna, där man bland annat kunde läsa att scenklädseln skulle vara av typ ’fantasikostym’ för att avdrag skulle kunna göras i självdeklarationen. Således skulle man inte privat kunna gå omkring i samma klädsel som man bar på scenen.”

Huruvida lördagsunder­hållningen är kvalitetskultur ska kanske inte vidröras. 1,2 miljoner tittare har haft fel förr. Men vi kan vara säkra på att en stor del av befolkningen känner djup ­inlevelse i dansbandskampen och vad den representerar. Det svenskaste av allt. Den uråldriga strävan att åtminstone få göra ett avdrag på skatten.

Shabaabs styre i Kismayo

I Kismayo i Somalia har de hårdföra islamisterna i Shabaab tagit makten sedan en tid tillbaka. Dagens telegramskörd vittnar. Somalinet:

Somalia: 50 Somali men stone woman to death

After an Islamic court in the southern port of Kismayo found a woman guilty of adultery, thousands of people gathered to witness 50 Somali men stone a woman to death, witnesses said.

Aisha Ibrahim Dhuhulow, who had been found guilty of extra-marital intercourse, was buried in the ground up to her neck while the men pelted her head with rocks on Monday.

"Our sister Aisha asked the Islamic Sharia court in Kismayo to be charged and punished for the crime she committed," local Islamist leader Sheikh Hayakallah told the crowd.

"She was asked several times to review her confession, but she stressed that she wanted Sharia law and the deserved punishment to apply."

The execution was carried in one of the city's main squares.

The port of Kismayo was seized in August by a coalition of forces loyal to rebel leader Hassan Turki, and the Shebab, the country's main radical Islamist insurgent organisation.

Turki is listed as a terrorist financier by Washington.

The new administration formed there began implementing a strict form of Sharia (Islamic law).

"Hon bad om det." De djävlarna har verkligen mage att säga det.

All heder

Hederskulturen inom SAP beskrivs i dagens SvD.

Under rubriken ”Pär Nuders bok skadar socialdemokratin” går partihöjdaren Urban Ahlin till hårt angrepp (Newsmill.se 26/10). Nuders slipprigheter går emot ”moralen inom arbetarrörelsen”.

”I sin bok kritiserar Nuder både den sittande partiledaren och den som nyss har avgått”, skriver Ahlin, och menar att detta strider mot partiets ”heders­kodex”. Partiaktiva som Nuder bör hålla tyst ”för partiets bästa”.

”Det är väldigt sällan som interna stridigheter når offentligheten. Jag är så gammaldags att jag tycker att det är en bra ordning.” ”Det är ingen slump att partiernas protokoll ofta är hemliga i 20 år”.

Efter artikeln börjar jag oroa mig för Nuders säkerhet. Vad är straffet för att bryta mot partiets ”hederskodex” och tala ut innan det gått 20 år? Kommer Nuder att bli partiets första balkongflicka? Eller kommer han att vakna med ett hästhuvud i sängen?

Palineffekten

I kväll är jag med i TV8:s Världen i Fokus.

Om en dryg vecka kommer domen från det amerikanska folket: Var det ett genidrag eller var det fiaskostrategi att utnämna Sarah Palin till vicepresidentkandidat? Många politiska bedömmar anser idag att Palin kan ha minskat McCain chanser att bli USA:s näste president. Men det är också ett faktum att Sarah Palin drar fulla hus vart hon än kommer.

I vår studio spekulerar Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson och Dagens Arenas chefredaktör Katrine Kielos om Sarah Palineffekten.

Al Qaidas hyllning till svensken - ord för ord

Al Qaidas hyllning till den svenske medborgaren Mohamed Moumou, som vid sin död blev känd som Abu Qaswarah, finns nu med engelsk textremsa (ladda ner här). Enligt logotypen har översättningen gjorts av Jihad Media Battalion, som är en av Islamiska staten i Iraks propagandagrenar.

In the Name of Allah, the Most Beneficent, the Most Merciful

And say not of those who are killed in the Way of Allah, “They are dead.” Nay, they are living, but you perceive (it) not. And certainly, We shall test you with something of fear, hunger, loss of wealth, lives and fruits, but give glad tidings to the patient. Who, when afflicted with calamity, say: “Truly! To Allah we belong and truly, to Him we shall return.” [Surah Al-Baqarah (2):154-156]

All praise is due to Allah. We praise Him, seek His forgiveness and seek His Guidance. We seek refuge in Allah from the evil of our souls and the evil consequences of our actions. Whosoever Allah guides none can misguide him, and whosoever He misguides, none can guide him. I bear witness that none is to be worshipped except Allah, alone, without partner, and I bear witness that Muhammad is His slave and Messenger. To proceed:

Allah has indeed said:

“Think not of those who are killed in the Way of Allah as dead. Nay, they are alive, with their Lord, and they have provision. They rejoice in what Allah has bestowed upon them of His Bounty, rejoicing for the sake of those who have not yet joined them, but are left behind (not yet martyred) that on them no fear shall come, nor shall they grieve.” [Surah Aali Imran (3): 170]

We offer our condolences and also congratulate the men of the Islamic State, especially the knights of the North, for the martyrdom of one of the great figures of the State, one of its great and zealous builders. This amazing knight and close and beloved friend, Abu Qaswarah, dismounted the horses of might and mounted the horses of honor. Though parting with Abu Qaswarah, the Commander of the North, was hard and painful, I was happy for him for he achieved what he was hoping and striving for: that he dies on this path, the path of Jihad and the creed of Tawheed (Monotheism), without retraction or falling short. I was happy for Allah chose and honored him with martyrdom in the midst of his soldiers saying with the most truthful of words, the words spoken through actions: “Here I am, your commander, I fight and then I detonate my explosive belt, in defense of my religion, holding fast to my path, acting according to the advice of my leader.” Whoever loves me, let him hold fast to his religion, carry the flag and come forth to the front.” Saying: “May the eyes of the cowards not see the feel the joy of sleep.”

O leader one who entrusts in secret
A minister who does not earn sin,
By Allah, we have never seen the likes of you
from what we have seen of all the creation.

Abu Qaswarah died as a martyr, this is how we reckon him and Allah is Reckoner, after a long journey in the path of Jihad which began in the training camps of Afghanistan. Everyone knew Talha Al-Maghribi as one who loved all those with the correct creed, even if he were miserly or cowardly, and hating those who had incorrect creed, even if he were generous and courageous. Abu Qaswarah threw away his Swedish citizenship in the dustbin, its glittering crumbs something which many run after. He did not incline to his European wife, or his five children as beautiful as the full moon, rather he parted with them though he loved them much. They had no news of him, and he had not seen his children for three years, only until he moved them from the lands of disbelief to a place in which he believed them to be closer to their Lord. He was always certain that Allah would protect them, repeating the Words of Allah, the Most High,

“And as for the wall, it belonged to two orphan boys in the town; and there was under it a treasure belonging to them; and their father was a righteous man.” [Surah Al-Kahf (18):82]

So it is the creed which he was concerned with, for which he fought and for which he died under its banner, the banner of “Laa ilaaha ill-Allah, Muhammad Rasool-Allah”.

Stay firm, O Knights of the North! The men of the Islamic State are upon the same path as that upon which our beloved Abu Qaswarah died. It is a shame for a knight to be tested by a beautiful wife or a child crying at his feet. Allah, the Most High, said:

“O you who believe! Verily, among your wives and your children there are enemies for you, therefore beware of them!” [Surah Al-Taghaabun (64):14]

Abu Qaswarah died leaving behind him brothers, men who know how to avenge his blood. He loved them and they loved him, he honored them and they honored him; far be it from them that they sit down after him or leave avenging his blood.

Sleep O slave delightfully.
There was never a day in which you lied to your brothers.
You were always sincere and caring for their religion,
So enjoy the success, for your Paradise has come to you.

So whoever loves this martyr, and follows the same path, and is pained by his death, let him be truthful and kill one infidel, whether an apostate or one of the occupying forces, as a means to draw near to His Lord, avenging his blood and that of his brothers. Even thought I know that your friend loved spilling the blood of proxies and traitors, especially the “Satanic” (called “Islamic”) Party.

“O you who believe! Fight those of the disbelievers who are close to you, and let them find harshness in you, and know that Allah is with those who are the pious.” [Surah Al-Tawbah(9):123]

“And Allah has full power and control over His Affairs, but most people know not.” [Surah Yusuf (12):21]

Your brother
Abu Umar Al-Quraishi Al-Baghdadi

Munter söndagsläsning...

Så kommer Irans atomprogram att slås ut, berättar jag på SvDs ledarsida idag

Ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i tisdags behandlade hur USA kan tänkas gå tillväga för att förhindra att Iran blir en kärnvapenmakt. Forskarna Fredrik Lindvall och John Rydqvist presenterade rön ur rapporten Consequences of military actions against Iran (Totalförsvarets forskningsinstitut 2008). I diskussionen konstaterades att en väpnad aktion mot Irans atomprogram förvisso är osannolik just denna valhöst, men att en militär lösning kommer att finnas kvar på menyn oavsett vem som sedan leder landet. USA kommer att testa alla möjliga multi- och bilaterala diplomatiska metoder först, men som sista utväg kommer även en Obama att ha vapenmakten.

Rapporten undersöker hur ett angrepp troligen skulle se ut, vilka skäl som skulle åberopas, vilket resultat som kan väntas samt hur Iran skulle kunna tänkas reagera.

Med stor sannolikhet skulle det bli fråga om en konventionell flygbombningskampanj, mellan ett till tre dygn lång, riktad mot noder i atomprogrammets infrastrukturnätverk och mot landets luftförsvarsinstallationer. Troligen skulle också Iran försättas i blockad, Hormuzsundet säkras, samt enstaka specialkommandon landsättas för särskilda insatser inne i Iran. Författarna avfärdar tanken på någon invasion med marktrupper, och tror heller inte på taktiska kärnvapen.

Washington skulle legitimera krigshandlingarna antingen med att Iran brutit internationella avtal, genom att presentera a smoking gun relaterad till massförstörelsevapen, eller hävda självförsvar då Iran sponsrar attacker på amerikaner inne i Irak.

Det internationella samfundet skulle naturligtvis protestera. Det stora frågetecknet är Irans reaktion. Iran kan välja, menar rapporten, att slå till mot amerikaner i Irak, använda allierade för att slå till mot dem i andra länder, försvara sig med sin konventionella armé, skjuta scud-missiler mot Israel, eller genom att bara absorbera attacken.

Att Iran kommer att slå tillbaks i det fördolda, genom sina väpnade tentakler runt om i Mellanöstern är, är mer eller mindre givet. Så görs ju redan nu. Men rapporten antar också att Iran varken kommer att använda oljan som utpressningsmedel eller reagera med officiella militära medel. Irans ledare kommer att välja att absorbera anfallet, tror man, och på så sätt framstå som martyrer, och vinna nationellt och internationellt stöd.

Herregud

Miljöpartiet är en religiös rörelse. Man drömmer och hoppas. Religion. Jag kan inte hitta någon annan förklaring till att en utbildad biolog som Maria Wetterstrand annars kan säga som hon gör i Expressen:

Jag tror inte att det är genetiska orsaker som gör att de flesta som sitter i fängelse är män...

Misstroendet mot demokratin

Har ni sett Der Baader Meinhof Komplex? Gör det. Filmen är förvisso romantiserande, men väldigt välgjord, spännande och faktaspäckad. Och så våldsam att man ibland vill vända bort blicken.

Framförallt går det lätt att dra paralleller med vår egen tid.

Häromdagen tillkännagav Säpo och amerikanska officerare att en svensk medlem i al-Qaida, då kallad Abu Qaswarah men vars egentliga namn var Mohamed Moumou, dödats i Irak. I samma veva fick jag kommentera saken i Studio Ett i P1. Eftersom Moumou varit känd för såväl journalister som poliser i många år borde ämnesvalet varit självklart: "Hur ser svensk jihadism ut?", "Hur starkt är al-Qaida i Irak?", eller "Hur kan det komma sig att Säpo inte kunde stoppa honom?" Men självklart blev frågeställningen: "Kan vi lita på Säpos och amerikanernas uppgifter?"

Det var likadant förr. I de första rapporterna (här, i press on Ulrike Meinhof's death) om att Ulrike Meinhof hängt sig kunde man inte låta bli att inflika att dödssättet rimligen borde ifrågasättas.

Miss Meinhof died Saturday in what authorities said was a suicide by hanging in her cell in a Stuttgart prison.

Det är intressant. Misstron riktas främst mot den demokratiska staten. Och misstron tar lätt över i rapporteringen, på ett nästan absurt sätt. Får medborgarna då en korrekt bild av händelserna?

Självklart ska statsmaktens utveckling hårdgranskas. Staten kan ju befinna sig på ett sluttande plan där rättighet efter rättighet urholkas. Men kanske är farhågorna om polisstatens införande något överdrivna?

Det finns exempel som motsäger teorin om det sluttande planet. I årsrapporten 1977 (här) uttryckte Amnesty International oro över utvecklingen i Västtyskland. De var inte oroade över den grasserade terrrorismen, förstås, men över rättsstatens försvar mot den.

In the past year Amnesty International has been concerned by possible implications for human rights of so me legislation newly introduced in the Federal Republic of Germany in the context of official efforts to deal with terrorist offences.

Articles 131 and 140 of the Penal Code provide that a citizen who produces or distributes written material which "glorifies violence" and a citizen who rewards, consents to, or approves of punishable offences can get up to one years' imprisonment (or a fine) and up to three years' imprisonment (or a fine). Amnesty International is concerned that these laws may in some cases require subjective interpretation of motive and opinion by FRG courts and could be applied in such a way as to enable the imprisonment of authors or publishers for exercising their right to freedom of expression without advocating violence.

Och så fortsätter det en sida till. Det var och är naturligtvis Amnestys uppgift att vara vakthund för de mänskliga rättigheterna. Men när man ser det hela i backspegeln, som i Der Baader Meinhof Komplex, så känns det ju ganska uppenbart att farhågorna om att Västtyskland skulle bli en polisstat var överdrivna. Tvärtom står det klart att RAF var livsfarliga, att deras propaganda fick rörelsen att växa, att deras advokater var medlemmar i terroriströrelsen och att staten gjorde vad den kunde för att befria sig från cancern.

Den demokratiska staten vann, förresten. Och idag, när Sverige letar förebild för att utforma integritetsskyddet i signalspaningslagen, så rekommenderar juristerna en titt på Tyskland.

Bakom piraterna

Veckan har sett några somaliska konferenser i Lund och Stockholm. Fred och försoning var tanken, men de hårdföra islamisterna (de som håller på Asmara-delen av ARS samt Shabaab) siktar nog på underkastelse i stället. Jag skriver kort om det på SvDs ledarsida.

I augusti slöt övergångsregeringen och oppositionsalliansen ARS en överenskommelse i Djibouti.

Det är inte ett fredsavtal, men början på en fredsprocess. Terror­isterna i Shabaab och delar av Islamiska domstolarna förkastar förvisso initiativet, men det finns ändå hopp om att processen ska nå tillräcklig bredd.

Sverige är pådrivande. I veckan har här hållits stora konferenser. På tisdagkvällen kallades till ett unikt möte. För första gången skulle exilsomalier från alla schatteringar sammanträda och manifestera tillsammans, med fred och försoning som tema. Men från podiet fick man besviket meddela att delar av ARS och domstolarna i stället valt att ha ett eget möte för de sina i Tensta.

ISI bekräftar Moumous död

Islamic state of Iraq bekräftar Mohamed Moumous död, enligt Reuters.

"God has honoured him with martyrdom so he told his soldiers 'here I am your leader I fight then I blow up my explosive belt in defence of my religion'," Abu Omar al-Baghdadi said of the militant identified by the alias, Abu Qaswara al-Maghrebi.

"Those who loved the martyr ... to avenge (our) brother and those who were with him should kill an infidel, be it an apostate or an occupier," said Baghdadi in the statement posted on a website that carries statements by militant groups including al Qaeda.

Baghdadi said Maghrebi, whose alias suggests he was a Moroccan national, had "thrown his Swedish passport in the trash bin" and joined the group's fight against U.S.-led forces and those of the Iraqi Shi'ite-led government.

Uppdatering:

Bekräftelsen är så officiell den kan bli.

Islamic State of Iraq
Al-Furqan Foundation for Media Production

"Eulogy to the Martyr Abu Qaswarah al-Maghribi (may Allah have mercy on him)
by Emir-ul-Mumineen Shaykh Abu Omar al-Baghdadi (may Allah protect him)"

Hela filmen med uttalandet går att ladda ner från clearinghouse.infovlad.net. Screencaps:

Uppdatering 2:

Transkription på arabiska här. Testa Google translate!

Uppdatering 3:

Ännu ett namn på Moumou, denna gång från tiden i Afghanistan, enligt CBS:

According to al Baghdadi, Al Maghribi died in a suicide attack after he blew himself during an attack in Mosul. “I was pleased that God has honored and chosen him to die a martyr amidst his men,” al Baghdadi said, eulogizing Al Maghribi.

Al Baghdadi also said al Maghribi’s journey began in Afghanistan where he was known as “Abu Talha al-Maghribi” (Abu Talha The Moroccan) and explained that he had scorned his Swedish citizenship and removed his five children which he hasn’t seen for three years to a safe place before going to fight in Iraq.

Professor Yonah Alexander

Professor Yonah Alexander föreläser. Jag modererar.

Dagens citat

"If it wasn't for Sarah Palin, I'd move to fuckin' Sweden."

Ted Nugent i Village Voice.

Rubbing shoulders with history

Lunch med Vint Cerf. Han uppfann internet. Vilket jobb man har.

Somalias framtid, möte ikväll

Spännande möte i Stockholm ikväll för den som hinner, med både ARS vettigare delar och den internationellt erkända övergångsregeringen inbjudna:

Focus i Somalia: FN och somaliska aktörens roll för att stoppa kriget i Somalia.
Svensksomalier kommer att arrangera ett möte för att stödja fredsprocessen i Somalia

Vilka hinder och möjlighet finns det för att kunna genomföra fredsavtalet i Djibouti mellan den tillfälliga somaliska regeringen och somaliska oppositionen Alliansen för att befrielsen av Somalia? Hur skall världen samordna åtgärder mot pirater verksamheter i Somalia?

För att kunna få svar på dessa frågor och få mer fördjupande information om freds process i Somalia så har vi bjudit in i samarbete med UD, Ahmed Ould-Abdallah , FN General Sekreterare Speciella sändebud till Somalia, Ahmed Abdisalan och biträddande somaliska premiär minister i Somalia, Abdirahman Ibbi , ARS Assistant chairman, Abdirahman Janaqow ARS general sekreterare, Marika Fahlen, Afrikas Horn Speciella sändebud, UD

Plats: Malmskillnadsgatan 46, T-bana Hötorget
Tid: tisdag 21 oktober, Kl, 18.00–21.00
Pressträff: 19.00’
Välkommna!

Arrangörer: Svensk-somaliska riksförbundet, Somali Diaspora forum och andra somaliska organisationer i Sverige

High politics

Kort om Varbergs betydelse i politiken idag på SvDs ledarsida.

Vid lunchtid igår anlände Alliansen till Eja-Märtas gård i Träslövsläge utanför Varberg. Där är det meningen att de ska lägga grunden för samarbetet inför valet 2010. Pressuppbådet var stort. Kanske har de senaste opinionsmätningarna, som alla visat borgerlig uppryckning, hjälpt till. Men lokalpressen låter sig inte imponeras.

”Varberg har varit centrum för storpolitik tidigare”, upplyser Hallands Nyheter (20/10).

År 1343, vid ett möte i Varberg, delades riket upp av kung Magnus Eriksson. År 1915 hölls en fredskonferens som blev en av grundstenarna för Förenta nationerna. Och störst av allt: år 1976 samlade dåvarande arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson (s) topparna i sitt departement i Varberg.

Även den gången väckte mötet viss uppståndelse. Bengtsson var nämligen ordförande i Kallbadhusets styrelse, där han bjöd sina gästande medarbetare på våfflor och hjortronsylt.

Pressbilden på farbröderna, iklädda enbart badhanddukar, gjorde succé.

Årets svenska film

Lai Yde Holgaard som Lars Hviid i Preludium

Johan Melins film Preludium är ett formexperiment som är sällsynt lyckat. Men det är definitivt inte en film som kommer att välta några kiosker - den är intressant främst för filmfreaks. Jag skriver om den på ledarsidan i SvD idag, och utnämner den till årets svenska film.

Den är typiskt nog dansk. Preludium, regisserad av Johan Melin (född 1979, bosatt i Danmark) är inspelad i realtid under två timmar på gatorna i Köpenhamnsstadsdelen Nørrebro. I en enda tagning följs Ruth, spelad av Anna Fabricius, och de människor hon stöter på i kvarteren där hon letar efter sin försvunne man.

Filmen innehåller inte ett enda klipp – vilket ställer extrema krav på skådespelare och produktionsteam. Visst lider filmen stundtals av transportsträckor (bokstavligen!), men det spelar ingen roll.

För det här är ett verk som kommer att bli ihågkommet. Man kan säga att Preludium drar dogma-konceptet till sin yttersta spets. Det är en dygd som kommer sig av nödvändighet. Med blygsam budget kan man bara tävla mot amerikanska giganter genom att ålägga sig konstnärliga begränsningar. För överskådlig tid är det den ­europeiska filmens framtid.

Melin spelade in historien fem gånger. Den Preludium som visas är den sist filmade. Slumpen ville att Irak samma söndagkväll skulle vinna Asiatiska cupen i fotboll, varför hela berättelsen utspelar sig mot en fond av hysteriskt ­tutande och flaggviftande irakier, vilket den följsamma ensemblen lyckas utnyttja.

För ett par veckor sedan visades Preludium för första gången i Stockholm. Tidskriften flm, som arrangerade visningen, ägnar nya numret (4/2008) åt att fråga varför de mest intressanta svenska filmerna tillverkas utanför traditionell svensk filmbransch.

Jag frågade då Johan Melin hur hans film skulle ha sett ut om han hade haft den svenska filmpolitiken och filminstitutets samlade produktionsstöd i ryggen.

– Då hade filmen inte blivit gjord, svarade han.

Terrorism - evenemangstips

OBS: tidigare angavs fel dagar, det är tisdag och onsdag som gäller.

I kommande vecka gästas Stockholm av professor Yonah Alexander, en av världens främsta terrorismexperter. På tisdag eftermiddag föreläser han på Utrikespolitiska institutet, och på onsdag morgon på Timbro, varefter undertecknad modererar ett samtal.

International Terrorism – surveillance, civil liberties and democracy. How safe should we feel?

One of the world’s leading experts on terrorism, Professor Yonah Alexander, will speak at Timbro during his trip to Sweden in late October. Professor Alexander has written or contributed to more than 90 books, including "Osama Bin Laden's Al Qaida," "The New Iranian Leadership" and the comprehensive, three-volume "Evolution of U.S. Counterterrorism Policy." His forthcoming book concerns electronic surveillance and the war on terror. The book examines, among other issues, the lengths to which democratic governments will go when combating terror and whether ordinary, law-abiding citizens risk being targeted when governments track terrorists.

Per Gudmundson, editorial writer for Svenska Dagbladet, will moderate a discussion with the audience following the conclusion of Professor Alexander's remarks.

Bra bakgrundsläsning är förstås Yonah Alexanders nya artikel i Middle East Times om terrorismen och Skandinavien:

In light of the foregoing realities, it is not surprising that the Scandinavian governments have sought to develop comprehensive counterterrorism strategies.

More specifically, Denmark, Sweden and Norway have improved their legal systems (i.e., enacting an anti-terrorism law that forbids instigation of terrorism and laws against the financing of terrorism); introduced new counterterrorism tools (i.e., surveillance of suspects and the use of coercive measures); strengthened inter-agency cooperation and coordination with information-sharing agencies, both on national and international levels; and boosted emergency preparedness at home and the consular preparedness abroad.

With a long tradition of respect for democratic values and international human rights, the passing of some of these counterterrorism measures is not entirely uncontroversial in Scandinavia, where the public have concerns it might infringe upon individual freedoms.

In order to successfully combat terrorism and prevent the radicalization of youth, these counterterrorism strategies alone are, however, inadequate. Efforts aimed at understanding and addressing the root causes of terrorism must simultaneously be explored. Promoting integration and opposing job discrimination can help alleviate feelings of resentment among Muslim youth, thus also having a hampering effect on terrorism recruitment.

In addition, interfaith dialogue may increase mutual respect and understanding between Muslims and non-Muslims. "Muslims in Dialogue" in Denmark provides a good example of an organization working for integration of Muslims into Danish society and dialogue with non-Muslim Danes.

In sum, history teaches us that neither economic nor security challenges provide for rapid and cure-all solutions; on the contrary.

Han verkar vara en riktig mjukbralla: root causes, interfaith dialogue, alleviate feelings of resentment... Gärna det, men först säkerhet!

Här finns, som alla ser, mycket att fråga om - jag tror Timbro har platser kvar!