Ny kolumn - Sverige och somalisk islamism
Min nya text handlar om vårt förhållande till Somalia. Här nedan tänker jag utveckla den artikeln en smula. Den som följer min blogg regelbundet kommer kanske tycka att det är skåpmat, men jag vill att de som sökt sig hit efter att ha läst tidningen ska få mer kött på benen.
Men först en utvikning. I veckan blev jag intervjuad av författaren Niklas Darke för en text i Falu-Kuriren, tror jag, som ännu inte finns på nätet. Darke undrade om mediernas fokusering på bloggen som publiceringsform inte i själva verket missade att internet främst har förändrat vårt sätt att läsa. Jag höll med, men kunde inte låta bli att påpeka att för mig är det sannerligen ett annorlunda sätt att skriva.
Niklas: När man presenterar bloggar i andra medier framställer man det gärna som att det handlar om ett annat - typ "nytt" - SÄTT ATT SKRIVA. Det är en av orsakerna till att bloggbevakningen fortfarande ofta ter sig lite valhänt: man gör en halvdan formanalys ("en blogg är ett slags dagbok på nätet") och kommer inte så mycket längre.Det är det som det här blogginlägget handlar om. Dagens artikel i Svenska Dagbladet är begränsad till 3150 tecken. Några saker som jag skriver om är helt nya uppgifter för svenska tidningsläsare. Här, på bloggen, försöker jag kombinera det gamla statiska sättet att skriva och det nya interaktiva sättet. Jag försöker underbygga mina påståenden med fakta och källhänvisningar - klicka på länkarna! Men jag vet att mina kunskaper är begränsade, och därför välkomnar jag dialog och korrektioner - kommentera! På internet skriver vi tillsammans.
Men en stor del av de bloggare som kan räknas som framgångsrika står ju med ena benet i andra medier: dagstidningar, teve, radio osv. De skriver och uttrycker sig redan, och så värst "olika sig själva" är de inte i sina olika roller.
Med de senaste årens svenska "bloggexplosion" (som många hänför till 2005, själv hade jag intrycket att den redan hade inträffat när jag själv yrvaket "upptäckte" bloggformen hösten 2004), utvecklingen av rss, webbtjänster som Google reader och Knuff.se osv. i bakhuvudet - rör det sig väl snarare om ett annat SÄTT ATT LÄSA?
Jag: Jovisst har du rätt i att det främst är ett nytt sätt att läsa. Men du kommer ändå inte undan att det också är ett nytt sätt att skriva. I vilket fall finns det en hel serie bloggspecifika egenskaper som påverkar hur jag skriver. Länkar, kommentarer, sökmotorer, omedelbarhet, ja bildskärmsstorlek, påverkar. Det är ett socialt sätt att skriva, där jag är beredd på att mina texter fylls på med andras reflektioner i mitt kommentarsfält, där jag utformar min text så att den ska passa sökmotorer och bloggportaler som knuff.se och alltså kunna generera interaktion, och där jag ständigt är beredd att utveckla, förnya och förlänga, eftersom publiceringen sker fortlöpande, nästan i realtid.
Nog om det.
Min text utgår ifrån iakttagelsen att jag sett väldigt få avståndstaganden från Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia. Med detta menar jag få fördömanden av officiell karaktär, för jag har faktist läst om en somaliskättad vänsterpolitiker som gjort uttalanden som privatperson i Göteborg-Posten där han kritiserat såväl Domstolarna som insamlingarna till dem i den lokala moskén (vilket uppmärksammades här på bloggen i texten Bellevues islamister). Men svensksomaliskt föreningsliv och tyngre svensksomaliska företrädare tycks ha intagit positionen att Domstolarna är bra för Somalia.
Det är djupt mänskligt att i ett tillstånd av anarki önska sig ordning, även om priset blir högt. Och jag, som sitter i välorganiserade Sverige, kan tyckas vara förmäten som rackar ner på desperata människor som vill undkomma gangsterväldet som rått de senaste femton åren. Men den islamism som Domstolarna driver är inte en rörelse mot frihet och demokrati.
Visst kan religiösa rörelser tvinga fram positiv förändring. Och visst kan religionen vara en styrka och en tröst för människan. Men en religiös rörelse som med vapen i hand försöker ta över en nation är något annat. Det är snarast fascism.
I min text klandrar jag Abdirisak Aden. Han, och den förening han leder, har kritiserat Etiopien för dess intåg i Somalia, och USA för dess flygattack på Somaliskt territorium. Han har använt fredsargumentet ena stunden, för att i den andra propagera för Islamiska Domstolarnas Förbund, vilket jag tycker klingar falskt. Det är inte fred - det är underkastelse. I texten Svenskt fredsrop var islamiststöd här på bloggen beskrev jag närmare detta. Däri finns också länkar till källdokumenten, såklart. En annan anteckning om honom var Abdirisak Aden fördömer USA.
Ett avsnitt i min nya artikel handlar om hur pengar insamlade bland svensksomalier lämnats över till Islamiska Domstolarnas Förbund. Detta finns dokumenterat med text och bild av somaliska medier (inte minst av islamisterna själva), och här på bloggen har särskilt tre texter beskrivit detta: Svenska stödet till jihadisterna i Somalia, Svensk julklapp: 9.000$ till jihad, och 300.000$ från norden till jihadisterna i Somalia. Den sistnämnda refererar till, och länkar till, den FN-rapport från november som jag också nämner i artikeln.
Artikeln beskriver också, troligen för första gången i svensk press, en svensk som högt uppsatt i Islamiska Domstolarnas Förbund. Han heter Sheikh Fuad Mohamed Qalaf (men stavningen varierar - det kan lätt bli så när man transkriberar från somali till svenska). Jag har beskrivit honom, och hans jihadinriktade skolpolitik, i texterna Svenska stödet till jidadisterna i Somalia och Barnens jihad.
Kolumnen berättar också, för första gången i svensk press, om att det finns en fånge på Guantanamo som ska ha bott i Sverige under tre år på 90-talet. Uppgifterna om svensksomaliern Gouled Hassan Dourad, som han heter, tillkännagavs i höstas av USA (pdf). Jag har här på bloggen skrivit om honom ett flertal gånger. Senast var i samband med USAs flygräd in i Somalia då jag skrev om USAs måltavla: Gitmosvenskens kompis. Första texten hade rubriken Okänd svensk på Gitmo.
Det finns relaterade saker, beskrivna här på bloggen, som inte fick plats i kolumnen. Texten Den missade talibanen är flera år gammal och beskriver en svensksomalier som dog på slagfältet i Afghanistan och fick sitt eftermäle skrivet av den svenske terroristsympatisör som går under pseudonymen Abu Usama el Swede. Jag har aldrig sett honom omskriven i något annat medium.
Det har dessutom hänt saker sedan jag i fredags skickade texten som jag skulle velat ha med om jag kunnat. Igår noterade jag att en talesman för Somaliska regeringen påstått att en svensk eller flera svenskar gripits då de stridit för Islamiska Domstolarnas Förbund. Men det förblir nog en story att bevaka här på webben.
Någon kanske undrar varför jag lagt så mycket energi på att skriva om såna här saker. Om jag har något emot somalier, eller om jag vill misstänkliggöra invandrare, kanske. Så är det inte. Jag drömmer om att Afrika utvecklas till den västerländska nivån av frihet och välfärd. Jag förespråkar så öppna gränser som möjligt och vill ha en generös asylpolitik och väl tilltaget bistånd. Men jag är motståndare till islamism och tänker exponera den varje gång jag har möjlighet.
En till grej:
Jag försöker skämta i artikeln. Om Mussolini, Jan Björklund och FN, till exempel. Och somalier. Det hör inte till god svensk kolumnistsed, om jag förstått saken rätt, att skämta när man skriver om allvarliga saker som oroligheter i fattiga länder. Men jag tycker att humor är viktigt. Och jag menar att man måste skämta även när det gäller somalier, istället för att behandla dem som offer. Att vi måste möta dem som människor och inte som biståndsobjekt. Det är det första steget på vägen mot jämställdhet.
14 kommentarer:
Gudmundson, skulle du inte kunna gräva i om banken al-Barakaat varit inblandad i transfereringen av pengar från Sverige till islamisterna i Somalia?
Det är en intressant tanke, men det ligger helt klart bortom min kompetens.
Det är glädjande att det finns folk som Gudmundson som intresserar sig sådana bortglömda konflikter som i Somalia som omvärlden tycks ha förlorat ur minnet!
Jag är själv svensksomalier, men även en person som är intresserad och följer det som händer i den värld vi lever i. Trotts 15 års inbördeskrig i Somalia har jag inte hört eller sett många demonstrationer mot var sig de notoriska krigsherrarna eller de extrema islamisterna som har härjat i Somalia. Nu, äntligen, när den av FN , EU, mfl erkända regeringen fått välbehövlig hjälp från broderlandet Etiopien och försöker bringa ordning och reda i landet får man se några svensksomalier demonstrera vid Sergelstorg. Det tycker jag är olyckligt.
Min förhoppning är att svenska regeringen inte rätta sig efter dem få människor med suspekt särintresse som lyckas skapa uppmärksamhet och se istället den verkliga situationen som råder i Somalia idag.
Tack för dina vänliga ord, Abukar!
Ja, sen kan du väl forska lite i vem som styr de vapenidustriella komplexen här i Sverige. Och varför vi fortsätter med denna grymma krigsindustri där t.ex familjefäder och -mödrar sitter i Karlskoga och tänker ut de mest djävulska massförstörande vapen- och ammunitionssytem!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Sveriges vapenindustriella komplex.
Varför ge bort en sån idé? Är det inte bättre att göra nåt själv av den? Om den är bra vill säga.
Och jag menar att man måste skämta även när det gäller somalier, istället för att behandla dem som offer. Att vi måste möta dem som människor och inte som biståndsobjekt. Det är det första steget på vägen mot jämställdhet.
Grattis Per till en mycket bra artikel. Men optimismen är en farlig gift. De flyktingar som vill integreras de gör det utan Integrationsverkets välsignelse. Och med de möjligheter som finns idag i Sverige är det inte svårt. Det kan ta olika lång tid beroende på varifrån man kommer, men till slut lyckas man om man vill. Kvar är de som inte vill. De som döper sina ungar till Jihad, de som hatar västerländska normer men skäms inte för att parasitera på välståndet som finns i väst. Självklart ivrigt påhejade av allehanda onyttiga idioter på vänsterkanten. De har hittad en bundsförvant som har samma inställning till demokrati, marknadsekonomin och individuell frihet.
Politikerna uppträder som en flock strutsar trots att det är deras fel. Det är de som är ansvariga för dagens havererad flyktingpolitik, det är de som delar ut medborgarskap som en sort trisslotter, det är de som tvingar skattebetalare att sponsra allehanda suspekta sammanslutningar och vänsterblaskor som fungerar som terroristernas supporterklubbar. Utan statsbidrag skulle dessa organisationer snart hamna snart soptippen.
Och massmedia letar febrilt efter någonting som avleder befolkningens uppmärksamhet, eller sysslar med klockren demagogi. Dagens DN har tårdrypande artikel om en palestinier som ska utvisas till Jordanier. Varför tiger politikerna i detta och liknande fall? Vill SÄPO skydda sina källor? I så fall säger man det och saken är klart. Vågar politikerna inte säga sanningen med hänsyn till andra flyktingar? Då gör man dem en björntjänst. Finns det bevis att en individ var insyltad i terrorverksamhet ska han utvisas. Sedan får Amnestys svenske boss Söderberg gnälla hur mycket han vill om ”tortyr” och mänskliga rättigheter.
Jag vill också tacka sign. Abukar för hans inlägg.
Lubbe Ferrysson
Att vänstern uttrycker sig till förmån för de somaliska islamsisterna är väl inte så konstigt. De trasslar ju ofta in sig med repressiva våldsverkare.
Låt oss i stället hoppas att Etiopien lyckas erbjuda Somalia en bättre framtid och därmed sig själv en stabilare granne. Skulle vi hjälpa dem med materiel och med krigskostnaderna vilka torde vara betyngande för ett land som Etiopien så vore det någonting så ovanligt som meningsfullt bistånd.
Det finns politiska och sociala anledningar att extremistiska rörelser uppkommer.
Är man bara fokuserad på propagandisterna för extremismen och blundar från anledningarna, är debatten och ditt engagemang fullständigt meninglösa och du låter faktiskt bara som en rabiat rasist.
Mullorna är liksom Goebbels bara propaganda ministrar för ideologin och ideologin har uppkommit av väldigt påtagliga praktiska anledningar.
Islam har funnits längre än islamism och islamism som handlar mer om geopolitik än om religion.
De stora nederlaget är att vanliga muslimer ser att de länder som påstår sig vara essensen av demokrati, handlar på ett sätt som inte överrenstämmer med vad de själva säger.
Och "demokrati" har bara blivit en täckmantel för västimperialism.
"Islamist is a modern term that came into popular use towards the end of the twentieth century, but similar movements are to be found throughout Islamic history, including the Wahabis of the 18th century in Saudi Arabia"
Islamism har rötter b l a Saudi Arabien och det är ironiskt att USA stödjer detta land med vapen trots att de hugger huvudet av folk offentligt och är praktiskt taget en diktatur.
Mycket bra kolumn Per! Det är glädjande att det i varje fall finns ett par röster inom det svenska medieetablissemanget som vågar höja sin röst mot islamfascismen.
Tack för era vänliga (och för de kritiska också) ord!
/p
"Är man bara fokuserad på propagandisterna för extremismen och blundar från anledningarna, är debatten och ditt engagemang fullständigt meninglösa och du låter faktiskt bara som en rabiat rasist."
???
"Mullorna är liksom Goebbels bara propaganda ministrar för ideologin och ideologin har uppkommit av väldigt påtagliga praktiska anledningar."
Vilka då? Och jag är lite småtrött på den här hårdmarxistiska analysen av ideologi och religion, där alla aktörer är hypermaterialistiska och väljer ideologi passionslöst och cyniskt. Särskilt när den kommer från folk (riktat ut i rymden, inte mot skribenten) som uppenbarligen är jättepassionerade när det kommer till ideologi. Men cynismen ska väl i regel bara tillämpas på andra.
"De stora nederlaget är att vanliga muslimer ser att de länder som påstår sig vara essensen av demokrati, handlar på ett sätt som inte överrenstämmer med vad de själva säger."
De arabiska delarna av mellanöstern har aldrig varit särskilt mycket för demokrati. Libanon brukade vara rätt demokratiskt när det var en huvudsakligen kristen stat. Demografi is a bitch, som de säger...
Att det skulle vara motstånd mot hyckleri(!) som ligger bakom regionens politiska historia tvivlar jag dock rätt hårt på. Demokrati verkar helt enkelt inte falla i särskilt god jord i de samhällen som finns i mellanöstern , även om efterrationaliseringarna kring varför det är på det viset varierar.
Men jag håller med om att Irakmodellen (invasion + demokrati) knappast varit någon bra reklam för demokrati i regionen, då den mycket riktigt kommit att identifieras med amerikansk dominans. Jag tvivlar dock precis lika mycket på att det utan Irakkrig blivit någon mer demokrati i mellanöstern. Det är fullt möjligt att Irak/Libanon är "as good as it gets" i demokratisammanhang i regionen.
Vilket ju är lite deprimerande - men inte hela världen, då jag bor i Sverige.
Tack för en utmärkt och relevant artikel. Äntligen någon som med kunskap och kurage sätter fingret på ett dödligt allvarligt problem.
Flera av kommentarena gör en klar skillnad mellan islam och islamism. Detta är synnerligen tveksamt om man studerar islams "heliga skrifter" och dess tidiga historia.
Redan strax efter flytten till Medina år 622 började Muhammed och hans följeslagare att systematiskt använda en kombination av förkunnelse, bedrägeri/list, våld och terror mot oliktänkande. Detta är väl dokumenterat i Koranen och i mängder av erkända hadith. Islam var från början politisk. Muhammed var samtidigt andlig, militär och politisk ledare.
Dagens islamister följer bara detta exempel medan majoriteten av sk "moderata" muslimer erbjuder dem en "safe haven". De kan inte protestera alltför mycket eftersom de vet att islamisterna ofta har en betydligt större kunskap om skrifterna.
Koranen uppmanar uttryckligen till att bedra/vilseleda de otrogna. Det finns t o m ett särskilt ord för detta inom islam – taqiyya – ett ord som många s k intellektuella i väst snarast bör lära sig.
Tyvärr har alltför många politiker och intellektuella alltför länge låtit sig grundlurats av skickligt tillämpad taqiyya.
kommentera