Styckmördare mot statsmän

Idag skriver jag på SvDs ledarsida om skillnaden mellan en legitim krigsmaskin och en illegitim.

Hassan Nasrallah, ledaren för terrorist- och gerillarörelsen Hizbollah, gjorde ett av sina sällsynta offentliga framträdanden för två veckor sedan. Han talade i södra Beirut inför hundratusentals shiamuslimer som firade högtiden Ashura. Reuters (19/1) rapporterade vad han sade:

”Våra heliga krigare bekämpade dessa sionister, dödade dem och samlade på deras kroppsdelar. Jag pratar inte om vilka kroppsdelar som helst. Jag säger till israelerna: vi har era soldaters huvuden, vi har händer, vi har ben.”

”Det finns till och med en nästan komplett kropp, en halv eller tre fjärdedels kropp, från huvudet ner till bröstet och torson.”

Så talar inte en statsman. Så talar en styckmördare.

Rättegång i Marocko

I dag ska det, enligt planen, hållas rättegång mot en svensk medborgare som suttit häktad i Marocko mer än ett år. Anklagelsen går ut på att han ingått i ett nätverk som gynnat terrorism och värvat jihadister till Irak.

Av nyhetsrapporteringen framgår att vad som enbart kan vara svenska underrättelser ligger honom i fatet.

Dotterns egen teori om varför gripandet skedde har sin förklaring i familjens flytt till Brandbergen söder om Stockholm i början av 1990-talet. Pappan hade affärsverksamhet i Stockholm, och i Brandbergen fanns en samlingslokal för en muslimsk grupp som han brukade besöka. Lokalen har senare kopplats samman med terrorverksamhet, då en person som besökte lokalen har terroriststämplats av FN.

Förhören med affärsmannen har också mest kommit att handla om lokalen i Brandbergen, både enligt familjen och enligt den svenska ambassaden i Marocko. Men dottern försäkrar att pappan inte hade något med någon misstänkt terrorist att göra.

– Han slutade dessutom gå dit så fort som terroranklagelserna mot personen i lokalen kom fram, säger hon.

Lokalen i Brandbergen är en ganska radikal miljö, ska tilläggas, dit pressen inte är välkommen. Inte bara den misstänkte i Marocko har slutat att gå dit förresten. Även den terrorstämplade har slutat - han har lämnat landet.

Uppvaknande?

En stor del i vad som framstår som framgång för George W Bushs truppförstärkning i Irak ligger i att general Petraeus hittat en metod för att vända irakiska väpnade grupper mot al Qaida. Lokala Awakening councils sköter en stor del av renhållningen, medan den kraftigt uppbyggda irakiska armén befäster ordningen och amerikanerna sköter större operationer.

Bloggen The Belmont Club fick nyligen ett mejl från en officer i Irak om hur den irakiska attityden förändrats på sistone.

The Iraqis in Anbar have completely rejected Al Qaeda. A while back I told the police chief in my town that I thought the reason the terrorists are weak is because their ideas have been rejected. He said,

"In 2002 and 2003, we thought Al Qaeda was just another Muslim group. Now, you can go far out into the desert and talk to even a shepherd, and he will tell you that he hates Al Qaeda. One hundred years from now, you will be able to go into the desert and talk to a shepherd and he will still tell you that he hates Al Qaeda."

Mejlet från officeren i Anbar handlar egentligen om något annat (om demokrati och islam) men det citerade stycket visar på en enorm förändring.

Men frågan är förstås om det som funkar (just nu) i Irak funkar på andra platser. Daily Times berättar att klaner i Pakistan nu har startat sin egen variant av The Awakening movement, för att bli av med talibanerna. Och deras syn på rättvisa känns ganska old-school.

After the killing of three levies personnel by local militants in Orakzai Agency on Saturday night, 18 tribes of the agency have decided to form a Lashkar (tribal army) against the Taliban to flush them out of the area, reported BBC Urdu on Tuesday.

A grand jirga of the 18 tribes was held in Ghuljoo, Orakzai Agency headquarters, on Monday morning, which was attended by around ten to fifteen thousand armed men.

Talking to BBC, head of Rabiakhel tribe Malik Zaman Shah said all tribes had unanimously decided not to give shelter to any militant in the area and any tribe breaching the pledge would be punished with Rs 10 million in fine and a hundred houses of the tribe would be burnt down.

(Tack för taliban-tipset, Peter!)

Radioti

Morgonen spenderades på ett samtal i P1 Morgon, om det faktum att Thomas Östros nu upphöjts och smorts i majonnäs av socialdemokratins alla tunga krafter. Jag drog två vitsar. Han är så färglös att svt nu kan göra stora besparingar genom att återgå till svartvita sändningar. Samt den utlovade: han är en kamrerssjäl fångad i en kamrers kropp.

För första gången på länge känner jag mig inte som en idiot efter min etermediemedverkan. Men antagligen är det en villfarelse, eftersom min opponent, Sofie Wiklund på Dala-Demokraten, höll med mig om det mesta.

Det går att lyssna här.

En dag på jobbet med Islamiska Jihad

Undrar ni vem som tillverkar alla kassam-raketer som regnar över Israel? Der Spiegel har ett fint arbetsplatsreportage: GRAVEYARD SHIFT FOR ISLAMIC JIHAD - A Visit to a Gaza Rocket Factory.

The Islamic Jihad rocket factory is housed in a kind of garden shed. The hut measures five meters by five meters, metal pipes with small wings lean against the wall in the corner: Half finished Qassams. There are several tightly packed garbage bags on a shelf. "TNT," says Abdul and produces a chunk. The explosive looks like lumpy sugar. A large cauldron is sitting ready on a gas cooker while bags with Hebrew writing are piled up high up against the wall. "Fertilizer for the rocket fuel," Abdul says and grins. "We get it in Israel."

Lästips

Det är nyttigt att få sina tankebanor ifrågasatta. I en kul och polemisk artikel i The Independent möter reportern Johann Hari författaren Martin Amis, som strax kommer med nya boken The Second Plane, som behandlar västs möte med fundamentalistisk islam. Artikeln är lysande underhållning, därför att Hari driver sin tes utan att hyckla och ganska ärligt brottas med de argument Amis för fram. Amis, i sin tur, drar sig inte för att gräva i sina mörkare sidor.

Ibland vänder det sig i magen när man läser. Som i avsnittet där de diskuterar Mark Steyns America Alone (där Steyn ju framför den i mina ögon tvivelaktiga tesen att Europa kommer att bli muslimskt därför att invandrare från arabiska länder fortplantar sig i större omfattning - jag håller på och läser den), och feminism.

He then drags Steyn's arguments into a whole other swamp of reaction. "He doesn't even dare say it actually," he says, "but his thesis is that when you allow women to choose [through contraception and abortion], you will face demographic disaster, because they won't choose to have the necessary amount of children. The reason that America is the only First World country with a non-declining birth rate is because of all those things we hate about it, you know – [it's] patriarchal, church-going. I'm going to take this up because I think it's such an enormous question – has feminism cost us Europe?"

I pause. So are you saying we need to restore those misogynist values in Europe, to fend off a Muslim demographic tide? "My, that's an appalling idea," he says, smiling.

Götterdämmerung

Saker man inte trodde att man skulle få läsa om på SvDs ledarsida: sex med delfiner, Lars Ullerstams De erotiska minoriteterna, aktivism för artöverskridande äktenskap. Galet. Min ledarartikel handlar om kristdemokraterna, så klart. Ett långt citat:

”Vi är ett flertal som inte känner oss som andra, och nu vill vi manifestera vårt budskap. Är det en rättighet att få byta kön så är det också en rättighet att få byta art.” ”Då tidelag (sexuella kontakter arter emellan) är tillåtet så kan det ses som ett tecken på att den svenska staten uppmuntrar arter att experimentera. Vi hoppas att upprepade försök till befruktning mellan delfin och människa kan leda till en ny art.”

Så står det på webbplatsen för SVEDIMF, Svenska delfin-i-människokropp-förbundet, som ”står för en fri och öppen syn gällande artbyte och ingående av artneutrala äktenskap.”

Bisarrt, javisst, men inget nytt. När Lars Ullerstam skrev debattboken De erotiska minoriteterna (Zindermans, 1964) framfördes samma tanke. Tidelagstabuet var ett uttryck för en förtryckande sexualmoralism. Ullerstam skrev: ”Kan vi inte såsom anständiga, medvetna människor försöka disciplinera våra egna moraliska primitivreaktioner? Den enda radikala boten är uppenbarligen att omge tidelaget med samma principiellt positiva förutsättningar som samlaget mellan man och kvinna.”

Uppenbarligen? Nej, en sansad människa drar en gräns här, hur moraliskt primitivt det kan tyckas. Könsumgänget mellan människor har en principiell särställning, och det är inte människofientligt eller antidemokratiskt att framföra detta.

I helgen har kristdemokraterna samlats i Uppsala för att hålla kommun- och landstingsdagar. Kring detta har debatten handlat om kd:s hårdnackade motstånd mot en könsneutral äktenskapsbalk. En liten, liten klick inom kd tror säkert att samhället befinner sig på ett sluttande plan, och om bögar och flator tillåts gifta sig kommer det hela att sluta med månggifte eller orgier i delfinariet. Det är naturligtvis nonsens. Det finns ingen vettig anledning att hindra homosexuella att gifta sig med varandra. Personligen tycker jag det är märkligt att de homosexuella alls vill ta del i de institutioner som förtryckt dem i tusentals år, men jag är övertygad om att det blir bäst om staten håller fingrarna borta.

Vill vi, kan vi, törs vi?

Hetsen mot Thomas Östros fortsätter på SvDs ledarsida.

Äntligen. En efterlängtad seger för oss besserwisseraktiga glasögonprydda tunnhåriga vita män i nedre medelåldern.

Nästa gång ska jag kalla honom "en kamrerssjäl fångad i, ja, en kamrers kropp". Jag lovar. Artikeln idag handlar dock om Sahlins inflytande över sin egen organisation, och om hennes brist på nytänkande.

Computer love

Grattis, Mona Sahlin, till att du byter skattepolitisk talesman. Hädanefter kommer allt att låta bättre. På SvDs ledarsida förklarar jag skillnaden:

Östros är politikens motsvarighet till Excel-arket. En kunnig ekonom, men värderingar och vilja är ersatt av algoritmer. Chefen matar in variabler, ut kommer propositioner.

Minnet får färg

Women at work on bomber, Douglas Aircraft Company, october 1942

Library of Congress har lagt ut färgbilder från hemmafronten under andra världskriget. På Flickr, fritt att publicera för alla och envar.

Kulturkampen fortsätter

Apropå guldbaggegalan ger jag mig på svensk filmpolitik på SvDs ledarsida:

Filminstitutet skulle ge oss fler Ingmar Bergman. Vi fick Richard Hobert.

Rätt låt vann, annars, på galan. En liten besvikelse var det dock att Det svider i hjärtat - där jag är med i eftertexterna - inte vann för bästa dokumentär, men en nominering är också fint.

Min story upplockad av Washington Post

Karen DeYoung på Washington Post hänvisar till mitt avslöjande Svensk kan ha tagit värvning i al Qaida i sin artikel Papers Paint New Portrait of Iraq's Foreign Insurgents:

Many of the forms include telephone numbers. According to Fishman, "we called a lot of them and they didn't work" or "just rang and rang." But a Swedish newspaper noticed on the center's Web site that one man, a Tunisian who gave only an alias, listed his country of residence as Sweden and supplied a telephone number in the Stockholm suburb of Rinkeby. A government registry indicated that he was married, with two children.

When a reporter from Svenska Dagbladet called the number, the newspaper reported early this month, a man who identified himself as a cousin said that Abu Mua'az was not there. He, his wife and older brother, the man said, "were currently overseas and unavailable."

Det som skrivs är inte är helt med sanningen överensstämmande - men jag är så stolt att jag inte kan klaga.

(via islamologi.se)

Lokko svarar

Andres Lokko har svarat på min text om Ian Curtis och Joy Division.

"Det brittiska klassamhället avskaffades inte av Margaret Thatcher, inte heller återinfördes det av Tony Blair.

I Nya Labours England, precis som i Thatchers England, är klassamhället något som bara är. Något som genomsyrar allting britterna gör, säger, tänker och tycker.

Jag instämmer naturligtvis. Samhällsklasser avskaffas inte på en tebjudning. Men jag kommer att fortsätta ställa frågan var Storbritannien varit, och var resten av världen varit, om man hade fortsatt att ha socialismen som slutmål?

Lokko will tear us apart

I mitt livslånga projekt att rädda rockhistorien från kultursidesvänstern tar jag mig idag på SvDs ledarsida an Ian Curtis och Joy Division.

Inte ett ord om politik innehåller Anton Corbijns film Control. Den behandlar enbart det inflytelserika rockbandet Joy Divisions mörkröstade sångare Ian Curtis, som vid 23 års ålder tog livet av sig hemma i köket i Macclesfield den 18 maj 1980. Det är befriande, eftersom brittiska musikskapare, brittiska filmmakare och alla dess anhängare nästan alltid annars saboterar upplevelsen genom att diskutera politik. Dessutom med fel slutsatser.

Curtis hamnade faktiskt på en topplista nyligen: The ten right-wing rockers.

Dagens citat

TT:s faktaruta, klockan 13:26 idag, om Kuba, mina fetningar:

Kubas demokrati är dock ifrågasatt av omvärlden. Konstitutionen föreskriver att kommunistpartiet är den högsta ledande kraften inom samhälle och stat. Svenska UD menar att partiet i princip har monopol på makten i landet.

Länk kommer så fort jag ser om någon webpublicerat.

Rättegången för svensken i Marocko flyttad igen?

I Marocko sitter sedan drygt ett år en svensk medborgare fängslad i väntan på rättegång. Han misstänks ha varit delaktig i ett nätverk som rekryterat jihadister till Irak. Men rättegången har flyttats fram i tiden ett flertal gånger.

Det senaste budet låg nyss på den 31 januari, men nu uppger marockansk press att det är den 21 januari som gäller.

Maghreb Arabe Presse:

The 27 members of the Tetouan cell, including a Swedish national, whose lawsuit is scheduled on January 21, are accused of “conspiracy to prepare and commit terrorist act with the aim of breaching the peace.”

Tv-tips

Al Qaidas webmaster har jag kallat honom här på bloggen, och fått utstå smälek för detta. Nu har dock BBC porträtterat Younis Tsouli i en liten film som förklarar exakt hur viktg propagandafunktionen är för jihadisterna. Som bonus för oss i Sverige visas exteriörer på det hus där svenske medborgaren Mirsad "Maximus" Bektasevic greps - ett gripande som ledde till att Younus Tsouli (alias irhabi007) kunde stoppas.

Fick du ingen filofax av jobbet i år heller?

Imorgon, torsdag den 17 januari, är det exakt tolv år sedan Omar Abdel-Rahman - den blinde shejken - dömdes till livstids fängelse för sin inblandning i bombattentatet mot World Trade Center 1993 (jo, islamistisk terrorism förekom ymnigt även innan George W Bush kom till makten).

Hur håller jag reda på sånt här? Genom att ladda ner The 2008 Counterterrorism Calendar (24 meg pdf), alltså den feta kalender som ges ut av The National Counterterrorism Center, så klart.

(via Danger Room)

Mirsad Bektasevic radikaliserad redan 2002

År 2005 greps Mirsad "Maximus" Bektasevic i Bosnien på bar gärning när han förberedde sig att bli Sveriges första självmordsbombare. Han var då arton år gammal. Men redan som femtonåring tycks han ha varit tillräckligt radikaliserad för att förekomma i de mest extrema jihadistkretsarna i norden.

I den återupptagna rättegången i det så kallade Glostrup-målet, där medhjälpare till Bektasevic åtalas, förhördes idag Said Mansour - en man som är dömd till tre och ett halvt års fängelse för att ha spridit terroristpropaganda och som antas ha fungerat som sambandscentral för danska jihadister. I förhöret erkände han - efter att ha överbevisats med hjälp av avlyssnade och inspelade telefonsamtal - att han haft kontakt med Mirsad Bektasevic i augusti 2002.

Politiken rapporterar:

Han afviste også at kende til svensk-bosniske 'Maximus', der sidder i fængsel i Sarajevo, efter at han sammen med en dansk-tyrkisk medgerningsmand blev taget af antiterrorbetjente i en skjult bombefabrik i en lejlighed i den bosniske hovedstad.

»Skal jeg forstå det sådan, at du ikke har talt i telefon med ham?«, spurgte anklageren, hvortil svaret lød, at det havde Mansour ikke.

Det fik såmænd anklageren til at tænde for en båndoptager, så retten kunne høre en aflyttet telefonsamtale mellem de to fra august 2002.

»Nåe ja. Jeg kendte ham under et andet navn«, lød forklaringen bagefter fra vidneskranken.

Barn och ungdomspsykiatri

Idag skriver jag en ledare i SvD om konstlivet i Stockholm. En bra vits, med anledning av att det nu finns ett galleri för samtidskonst på plan 3 i PUB:

Det anrika varuhuset PUB har genomgått en metamorfos. För oss som är intresserade av klassiska herrkläder har den kanske inte varit till det bättre. Modet signalerar nu mindre PUB, och mer BUP.

Men det tredje, översta våningsplanet lockar ändå.

Radio gaga

Idag sitter jag med i Godmorgon, Världen! Vi ska prata om fler poliser, valkoalitioner och Bromölla.

Panelen med Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, Per Gudmundsson, Svenska Dagbladet, Lotta Gröning, Aftonbladet.

Medfödd moral

Steven Pinker resonerar i en lååång artikel i New York Times om hur en medfödd moral ser ut.

The moral sense, then, may be rooted in the design of the normal human brain. Yet for all the awe that may fill our minds when we reflect on an innate moral law within, the idea is at best incomplete. Consider this moral dilemma: A runaway trolley is about to kill a schoolteacher. You can divert the trolley onto a sidetrack, but the trolley would trip a switch sending a signal to a class of 6-year-olds, giving them permission to name a teddy bear Muhammad. Is it permissible to pull the lever?

This is no joke. Last month a British woman teaching in a private school in Sudan allowed her class to name a teddy bear after the most popular boy in the class, who bore the name of the founder of Islam. She was jailed for blasphemy and threatened with a public flogging, while a mob outside the prison demanded her death. To the protesters, the woman’s life clearly had less value than maximizing the dignity of their religion, and their judgment on whether it is right to divert the hypothetical trolley would have differed from ours. Whatever grammar guides people’s moral judgments can’t be all that universal. Anyone who stayed awake through Anthropology 101 can offer many other examples.

Landsförräderi

Dagens ledare behandlar en gammal kär frågeställning här på bloggen: Vad gör vi åt jihad på hemmafronten? Kul, ska noteras, att få nämna Johnny Bode. Någon dag ska han få en egen text.

Minnesgoda läsare kanske undrar om brottsbalkens paragraf om landsförräderi, trots att ordet inte använts sedan Johnny Bode sjöng kupletter för Quislingregimen. Lagen siktar på den som ”hindrar, missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar”, ”förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet”, ”förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret”, ”åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster” eller begår ”liknande förrädisk gärning”. Vilket ganska väl summerar vad som föreskrivs i Muj-i-Fält, eller vad de heliga krigarna nu använder för soldatinstruktion.

Lagen om landsförräderi gäller dock bara ”då riket är i krig”. Sverige sysslar som bekant enbart med motsatsen: fredsbevarande, fredsframtvingande och fredagsmys. Krig råder historiskt bara när ryssen gasar in i Gävlebukten och överrumplar vårt lika historiska invasionsförsvar.

Det faktum att jihadisterna anser sig vara i krig mot oss spelar ingen roll. De är brottslingar, möjligen, men inte landsförrädare.

Årets bild

Öhh, Carl Bildt, hur länge var han på Balkan?

En fråga

Fråga till läsekretsen:

Är det, för en svensk medborgare eller någon i Sverige boende, ett brott mot svensk lag att ta till vapen mot svensk trupp i Långtbortistan?

Uppdatering:

Om jag omformulerar frågan:

Är det, för svensk medborgare eller någon i Sverige boende, ett brott mot svensk lag att som del i en löst organiserad motståndsrörelse ta till vapen mot internationella insatser i Långtbortistan, där Sverige ingår men inte är måltavla för handlingen?

Billy hade skrivit söndrigt som fan

Legendariska bloggen Stockholm Spectator är fortfarande saknad. Tröst kan hämtas nu när en av personerna bakom öppnat eget. Just nu är det mycket amerikansk politik, förstås. Men musiken finns där.

Hope, change and unity. Sex, drugs and rock’n’roll. They both sound great. But then you wake up one day looking like Lemmy Kilmister.

Billy McCormac bloggar på Come to think of it.

Måste Säpo vara maktlöst?

Finns det någon möjlighet för Säkerhetspolisen att hindra en svensk som vill resa iväg till en krigszon och delta i jihad? Den frågan ställer jag i tisdagens text på ledarsidan, där jag avslöjar att en svensk invandrad från Tunisien nyss tog värvning i en underorganisation till al Qaida i Irak.

Webbredaktionen är dock heta på gröten, varför storyn går att läsa på nätet redan på måndagkvällen.

Nå.

Innan jag hänvisar till texten vill jag bara påpeka en sak. Ledarsidan är nyhetsledande här. Historien om Abu Mua'az har aldrig berättats tidigare i Sverige.

Amerikanska underrättelsedokument anger att svenske medborgaren Abu Mua’az, född 1974 i Tunisien och bosatt i Sverige sedan 2000, för ungefär ett år sedan tog värvning i en organisation underställd al Qaida i Irak.

Mats Paulsson, chef för enheten för kontraterrorism på Säkerhetspolisen, kan inte kommentera enskilda ärenden, men säger att det ”över tid förekommer ett antal personer i Irak med kopplingar till Sverige”.

Det värvningsdokument som SvD tagit del av anger att svensken, som egentligen heter något annat, får täcknamnet Abu Mua’az när han via Egypten anländer till värvningsstationen i Syrien. Med sig från Sverige har han körkort, pass, klocka och 2 700 dollar i kontanter. Pengarna tar en värvningskoordinatör vid namn Ashraf hand om, som en donation till rörelsen. Koordinatören har Abu Mua’az lärt känna på sin pilgrimsresa, och han har inga invändningar. Telefonnummer hem till Stockholm och till hustrun nedtecknas, och vid hustruns nummer görs en anteckning om att man inte bör kontakta henne. På dokumentet står att svensken tagit värvning i Islamiska Staten i Irak.

På ett yrkesmässigt plan ligger naturligtvis mitt intresse i frågeställningen om huruvida reguljära nyhetsförmedlare ska kunna kliva över den höga tröskeln och citera en ledarsida för en nyhet. Men på ett rent mänskligt plan undrar jag förstås vilka luckor de liberala demokratierna har lämnat öppna. Hur kan det komma sig att Säpo inte kan göra annat än försöka övertala blivande jihadister att avstå från galenskaperna?

Uppgifterna jag presenterar går att kontrollera. På militärakademin West Point finns The Harmony Project, som forskar på beslagtagna dokument i Irak. Det är fritt fram att gräva för den som vill.

Slutligen en hantverksmässig fundering: ledaren är skriven nästan exakt som en reguljär nyhetstext. Ingenting i artikeln är löst tyckande. Den slutsats som dras i materialet: att Säpo har för dåliga möjligheter att motarbeta problemet, den står polisen för. Precis som i vilken nyhetsartikel som helst. Hur nära en nyhetstext kan en ledarartikel komma, och hur nära en ledartext ligger en vanlig nyhetsartikel?

Uppdatering:

TT var snabba, och gjorde en rewrite redan på måndagkvällen, klockan 22.53 (publicerad lite varstans, exv Helsingborgs Dagblad). De lägger sig nära min artikel. Och, nota bene, ger credit till Svenska Dagbladet flera gånger. Slutsats: har ledarsidan en bra nyhet räknas det som tidningens nyhet, och inte som ledarsidans opinionsbildning. Och poängen, med Säpos resurser, avslutar även TT:s text.

DN gjorde en egen rewrite, och är generösa nog att även de hänvisa till SvD.

Uppdatering 2:

The Local gör en engelskspråkig variant, och säkrar därmed nyheten för den internationella marknaden. Det är häpnadsväckande, men lilla The Local är faktiskt den främsta internationella källan till nyheter om Sverige. En sökning på svenska nyheter i engelska Google News ger alltid träffar från The Local. De gör ett jävligt bra jobb.

Aftonbladet och Expressen har bägge rewrites, med hänvisningar till SvD. Aftonbladet en liten stump (de lyckas ändå klämma in ett faktafel, dock) och Expressen mer stadigt, med egen källkontroll och research - knäcket signerat pålitlige Arne Lapidus.

Världens äldsta yrke, nu ännu äldre

Marknadens lagar gäller även i djurriket. Även köttmarknadens. Michael D Gumert är primatolog och forskar på långsvansade makakers (alt. krabbmakak) beteende. Han flyttar alltså in hos en apflock och bokför apornas interaktion. Hans senaste uppsats, publicerad i Animal Behaviour, uppmärksammas nu världen över, efter att New Scientist skrivit om den.

Det visar sig att makak-honor "tar betalt" för sex. AP:

"In primate societies, grooming is the underlying fabric of it all," Dr. Michael Gumert, a primatologist at the Nanyang Technological University in Singapore, said in a telephone interview Saturday.

"It's a sign of friendship and family, and it's also something that can be exchanged for sexual services," Gumert said.

Normalt har aphonorna sex 1,5 gånger i timmen. Men när aphannen putsat pälsen på honan stiger frekvensen till 3,5 gånger i timmen. Alltså: utan pälsputs, mindre göka. Vidare ger pälsputsen viss äganderätt till honan: risken att honan ska para sig med en annan hanne sjunker omedelbart efter hannens arbetsinsats.

Och inte nog med det. Mängden pälsputsning som krävs varierar med tillgången och efterfrågan på hannar och honor. När honorna är fler krävs det lägre arbetsinsats för hannen, och när det råder underskott på honor i flocken stiger priset. AFP:

If there were several females in the area, the cost of buying sex would drop dramatically -- a male could "buy" a female for just eight minutes of nit-picking.

But if there were no females around, he would have to groom for up to 16 minutes before sex was offered.

Hmm. Sexton minuter. Jag tycker det låter som att makakhonorna är dåliga på att ta betalt. Men vad vet jag om makakvaluta? Det vore intressant om någon räknade på vad sexton minuters makakarbete motsvarar hos oss.

Nå. Uppsatsen Payment for sex in a macaque mating market finns vad jag kan se än så länge bara bakom betalspärrar. Tills vidare får vi alltså nöja oss med att läsa det som ansetts vara 2007 års bästa politiska blogg.

Vuxna förbannade hackare

Hackerattacken mot Aftonbladet är sannolikt mycket allvarligare än som först anats. I morse trappade hackergruppen VFH upp, genom att publicera internkommunikation från tidningens it-avdelning - kommunikation som uppges visa att Aftonbladet känt till omfattningen av dataintrången i ett och ett halvt år, men misslyckats att återupprätta säkerheten och undlåtit att informera dem som kunnat drabbas (och som nu drabbas, i och med att deras inloggningsuppgifter sprids öppet).

Ett inlägg på Flashback summerar allvaret:

"Aftonbladet har alltså fått sitt annonssystem hackat sommaren 2006 och har inte fixat till luckorna, som jag förstår det, och sedan har dom fått sitt intranät hackat med följd att samma lösenord kan användas till att logga in på deras mail som i sin tur är grundlagsskyddad.

Det borde medföra ett större pådrag enligt mig."

Konsekvenser?

Många stora företag som har relationer med Aftonbladet har fått sin säkerhet komprometterad. Det är inte otänkbart att de kommer att tycka att tidningen har ett ekonomiskt ansvar för detta, och att de dessutom framgent kommer att tänka lite extra innan de samarbetar med tidningen. Många privatpersoner som lämnat uppgifter till Aftonbladets reportrar - ibland kanske med risk för liv och karriär - bör rimligen vara väldigt rädda just nu, för att uppgifterna kan ha kommit på vift. Uppgiftslämnare kommer att tveka att gå till Aftonbladet.

Rimligen borde ett par it- och säkerhetschefer bli av med jobbet.

Men det är större än så. Det är inte bara Aftonbladet och dess närstående företag som drabbas av penning- och trovärdighetsförluster.

Bara genom att läsa en tråd på Flashback har jag nu fått ta del av åtskilliga reportrars lösenord. Inloggningsuppgifter som ibland, av dumhet, används på flera ställen, inte bara inom tidningen. Och kan jag kan andra. Mycket känsliga uppgifter kan ha grävts fram under de senaste dygnen, då uppgifterna varit enkelt tillgängliga. I synnerhet kriminaljournalister kan sitta på oerhört känslig information, som ytterst farliga personer väldigt gärna vill ha. Vidare är journalister gifta med varandra. Nu när jag vet boktipsaren Inga-Lill Mosanders kärleksfulla lösenord, hur långt kan det ta mig? Kan jag få access till familjen Mosanders hemdator? Kan jag därur hämta Janne Mosanders garanterat känsliga uppgifter? Jag vet inte, det är bara ett exempel i mängden.

Jargongen på Flashbacks forum är intressant. Alla hatar Aftonbladet, och tycker att hackargruppen har gjort rätt. Att Aftonbladet får skylla sig själva. Så här låter det ofta när mäktiga angrips, men det hindrar inte att den moraliska logiken bakom resonemanget är helt felaktig. Förövaren är skyldig till brottet. Punkt.

Men vi måste också fråga oss om de säkerhetssystem som byggts varit tillräckliga. Och här tycks det uppenbart att Aftonbladet nonchalerat hoten, och därmed tillfogat hela journalistkåren och hela institutionen meddelarskydd en ofattbart stor skada. Om det ligger sanning i påståendena från VFH.

Det här är mycket större än det sett ut. Läs Kristofer, RST Video, IDG och de olika trådarna i Flashbacks Datasäkerhetsforum förstås.

Alla läsare uppmanas att byta lösenord. Ofta.

Uppdatering:

Aftonbladets utspel är snyggt, men töntigt rubriksatt.

I går bevisade VFH att våra värsta farhågor var sanna: de har tagit sig långt in i våra system. I praktiken var materialet hackarna publicerade i går ett angrepp mot våra annonskunder. Det betyder att de är inne på domäner som ytterst rör Aftonbladets vd Carl Gyllfors och jag ska inte mer orda om det.

Men VFH:s nya uppgifter visar ytterligare en sak: De kan nu ha tillgång till information som är källskyddad enligt svensk grundlag. På ren svenska: journalisters kontakter med källor. Det är vårt allra heligaste.

I den stund Vuxna Förbannade Hackare skulle få för sig att sprida sådan information riktar sig deras attack inte längre mot Aftonbladet.

Då är det dig som medborgare VFH ger sig på. Din rätt att vara skyddad som källa om du vänder dig till en journalist för att få en orättvisa eller oförrätt granskad.

Det är snygg kommunikation. Hackarna ger sig på folket och demokratin, tidningen har gjort sitt bästa för säkerheten, systemen kan aldrig bli helt täta.

Men man kommenterar så klart inte det som är den riktigt allvarliga egna tabben. Igår, skriver Aftonbladet, men mejlkommunikationen som offentliggjorts visar motsatsen. Att man på ett och ett halvt år, om man får tro hackarna, inte lyckats bearbeta säkerhetshålen. Men det har ju läsarna ingen aning om, så som krishanterare får Jan Helin klart godkänt - såvida inte branschtidningarna sätter åt honom i veckan och höjer trycket i frågan.

Det vore intressant att veta vilken byrå som hjälpt till med kommunikationen.

Lejonhjärta

Det här kommer att bli en stor fråga i England. Här också, förr eller senare.

Alltså: en väldigt kristen och nationalistisk bloggare, Lionheart, i Storbritannien kommer att gripas misstänkt för hets mot folkgrupp, för att han gör vad man kunde tro kristna evangelister ser som sin uppgift att göra. De hetslagar som uppfunnits för att skydda religiösa blir plötsligt verktyg emot dem.

Samtidigt i Kanada: kolumnisten Mark Steyn riskerar domstol för något liknande.

Jag tillhör verkligen inte dem som tror på konspirationsteorin om Eurabia, men frågan är om det är så klokt att fängsla dem som gör det? Jag fängslar gärna dem som uppmanar till eller planerar pogromer, men kan man inte föreställa sig att åsikter och teorier man ogillar kan bemötas bäst med ord?

Dagens citat

Asking why professors are leftist is like asking why stormtroopers are fascist. Leftism is the belief that the world should be ruled by professors.

Ur det digra kommentarsfält (111 inlägg just nu) på Gene Expression som uppstod vid mellandagens postning i ämnet: Är kulturantropologi vetenskap? Här finns timmar av politisk, vetenskapsteroretisk och biologistisk läsning. Och en del snygga oneliners. Och länkar till vetenskapshistoria.

Lästips

Tre otroligt bra texter om kriget i Irak, som var och en förändrar ens sätt att betrakta militära konflikter. Fantastisk läsning för alla skrivbordsgeneraler med för mycket tid. Och saker man aldrig kommer att få insikt i genom att läsa på papper.

Bill Whittle beskriver modernt militärt tänkande: Forty second Boyd.

Michael Totten beskriver Fallujah: A plan to kill everyone.

The Belmont Club beskriver varför Totten spelar roll: The keyboard is mightier than the pen.

RIP

En av Sveriges bästa och "äldsta" bloggar har lagt ner. När jag ändå har ordet, av den beläste och humoristiske Bengt O, kommer att sörjas djupt.

Herdestund!

Underrubriken var under några timmar obegripligt nog fel, det ska stå "Herdestund med Margareta Winberg", så klart, som det gör nu. Ekivokt värre.

Dagens ledare i SvD berör ett citat i tidskriften Tvärdrag som jag noterat att också Stig-Björn Ljunggren fastnat för. Det är Margareta Winberg som lägger upp måttstocken för framtidens skola.

”Vid ett besök jag gjorde i Rinkeby berättade en lärare om en elev från Somalia som frågat:

–Fröken, vad kan svenska barn egentligen?

–Hur menar du? svarade fröken.

–Jo i Somalia kunde jag vakta 90 kameler och ingen rymde, vad kan de svenska barnen?

Vilken internationellt jämförande undersökning tillmäter detta ansvarstagande, denna kunskap något värde? Ingen såvitt jag vet. Kunskap är således ett relativt begrepp och det somaliska barnets kunskap drar ner resultatet i traditionella undersökningar.”