Vem gör Hog Farm 2008?

I samband med Irakkonferensen nämns nu hela tiden att denna är den största internationella tillställning som Sverige stått värd för sedan Miljökonferensen 1972. Det är en jämförelse som ger gott hopp för populärkulturen.

Miljökonferensen 1972 har nämligen lämnat ett enormt djupt avtryck i svensk rockhistoria. Och är det bara något enda litet gry i dagens vänster så borde vi kunna klocka in åtminstone en rockklassiker innan året är slut.

Så här var det:

1972 års miljökonferens innebar också en rad parallella arrangemang. Det mest omskrivna av dessa var besöket av Woodstock-legendarerna Hog Farm, som slog upp sitt tältläger i Skarpnäck. Dit åkte flummarna och rökte på, medan de mest rabiata kommunisterna marscherade i takt inne i stan.

Den här splittringen av vänstern finns beskriven i en fin text i Stockholms Fria: Hog farm satte alternativrörelsens verklighetsuppfattning i gungning:

När Hog farm kom till Stockholm fanns ingen organisation som tog emot dem. Alternativrörelsen hade vänt dem ryggen och deras aktivister var förbjudna att ha något med dem att göra.

En av dem som trots förbudet stod i regnet och väntade var Lars Ingemar. Han blev citerad i Aftonbladet: 'De här människornas "runda" livsfilosofi är fantastiskt vacker. Ringen, cirkeln, det runda är deras livssymbol. De bor i en ring. De dansar i en ring, de omfamnar varann. De gläds med varandra och genom att sluta sig i en cirkel stänger de ute aggressionerna.'

Lars Ingemar tycker fortfarande att Hog farm var 'underbara och vackra människor'.
- De hade idéer om byggnader, så kallade "Buckmister Fullerhus", man skulle bygga så att människor inte kände sig avvisade utan var med i en gemenskap.

Lars Ingemar har även intrycket att Hog farm arbetade hårt för att få lägret att fungera.

I Rödakorstältet jobbade Lotta och om dagarna låg hon på en filt i solen. Hon tog del av utställningar, pratade med deltagarna och satte plåster på en och annan skavsårstå. Hon tyckte att Hog farm var trevliga och lugna. Gunnel arbetade varje eftermiddag i köket, passade barn och lagade kläder. Hon hade gärna velat följa med Hog farm ut i världen.

- Amerikanerna var precis som jag hade förväntat mig, riktiga hippies, supercoola med häftiga kläder och smycken, mycket kollektiva, alla levde i storfamiljer. Det var love, peace and rock"n"roll.

De som jag har haft kontakt med och som arbetat med Hog farm hade alltså goda erfarenheter, vilket med tanke på vad jag tidigare hört gjorde mig förvånad.

Då alternativrörelsen vänt ryggen åt Hog farm blev det den lokala ungdomen som tog över arbetet. De kom från Bagarmossen, Farsta och Hökarängen och hjälpte till med att bygga scen och resa tält. Lägret var ganska oorganiserat och ungdomarna trodde att det skulle bli som Woodstock, men riktigt så blev det inte.

Någon minns att Hog farm mest var intresserade av morötter och att Hog farm snarast hade en lugnande inverkan när det gällde cannabis. Andra minns att de var med i bussarna och där rökte på, men att amerikanerna var noga med att inte sälja cannabis. Det gick också rykten om att Hog farm blandade LSD i maten och maten var heller inte särskilt god.

I tälten satt kompisgäng från olika förorter. Om någon mådde dåligt höll Hog farmare dem i handen och försökte 'guida' dem till rätta. Det mest exotiska i lägret var indianer som kom från åtta olika stammar och som utförde ceremonier för att komma i kontakt med den Store Anden. En kväll hölls det fest för Valar, och som avslutning åkte man in till city där man höll en fest för Livet.

Många proggband valde trots förbudet att spela i Skarpnäck: Fläsket brinner, Träd Gräs & Stenar, Blå tåget, Kebnekaise, Mats Ronander, Solen skiner och Peps Bluesband. Men det var aldrig mer än några tusen personer i publiken. Hog farm hade också med sig ett eget band, Holy Modal Rounders, och troligen var detta första gången som en ljusshow uppfördes i Sverige. Den 16-17 juni hade man tillstånd att spela till klockan 23 men det sista bandet slutade spela vid fyratiden på morgonen. Omkringboende klagade och småhippiesarna jublade.

Thomas Gartz som spelade i bandet Träd Gräs & Stenar har skildrat stämningar i sin bok Bok (pdf): 'Natt. Dimmor flöt över Skarpnäcks flygfält. Luftig mjölk mellan klungorna av gamla armétält, wigwam och Hog farms husvagnar. Svarta fanor slokade i träden fuktiga av dagg. Regnbågsflaggor, smala tygband i olika färger, grunkor och prylar upplysta av eldskenet var upphängda i tälten. Himlen över fältet så innerligt stor och klar. Ljuden svävade, lyfte, drev iväg i de lugnare luftlagren långt bort i skyarna över förorterna.'

Och vidare: 'Jag med andra hade demonstrerat flera dagar i stan med rökbomber mot polistrupper som marscherade flera led i bredd. Polisens militära tyngd var för mycket. Gränserna var stängda för alla aktivister från Danmark, Tyskland och Frankrike. Att Rolling Thunder och hans indianvänner kom in i landet när de propsade på att skinnstycken med tecken skulle vara deras indiannations pass, det var ett bra trick. Men hur hade Hog farm kommit in i landet? Varför kom de med denna bleka tillställning, att från stan dra bort alla freaks som fått nog av poliser in i en slags lufttom bubbla långt från händelsernas centrum? Jobbade de för CIA?'

De demonstrationer som Thomas Gartz nämner hölls under konferensens första dagar. Kvällspressen skrek om 'Bajonettstrid utanför slottet' och om 'några hundra demonstranter som försökte storma konferensen'. Många av demonstranterna var anarkister/frihetliga och bodde i Skarpnäckslägret. De ville demonstrera mot FN-konferensen, men alternativrörelsen ordnade ingen sådan demonstration.

Istället ordnades temamöten på ABF-huset för att avslöja kapitalismen. 8 juni visades en sovjetisk film från Angola, 10 juni handlade om 'kapitalism och miljöförstöring', den 12 juni berättade Svensk-kinesiska vänskapsförbundet om miljövård i Maos Kina. FF beslutade också att man skulle trycka upp en karta över de amerikanska investeringarna i Sverige. Demonstrera skulle man göra, den 13 juni i en FNL-demonstration.

Hog farm fungerade annorlunda jämfört med svenska folkrörelser. 'Vi är en familj. Vi sitter ned och pratar ut om saker.' Frånvaron av ledare var också provocerande. Att säga 'alla bestämmer här, det är ingen som leder här' var främmande för alternativrörelsen. Hog farms mål var inte slagord som kamp och revolution. Deras målsättning var att få folk att må bra och att samla in pengar för att köpa upp land, ett fritt land, Earth Peoples Park.

Förutom svenska och utländska besökare kom till lägret missbrukare från Skarpnäcksgården, uteliggare och socialt utslagna från stängda härbärgen inne i staden, 'Gamla Bro' och 'Alltinget'.

Aktivisterna från ABF-huset kunde nu komma och titta, för att få se något sunkigt, flummiga USA-människor, hippies som lojt klafsade runt i geggan kring några slokande tält med vimplar som någon av besökarna uttryckte det.

Så innerstaden överläts till miljökonferensare och ultrakommunister, och tömdes på ungar som i stället gav sig ut till Skarpnäck för att ta riktiga droger med Hog Farm.

Det var det Pugh Rogefeldt sjöng om. Sveket mot de mer ordinärt flummiga ungdomarna, som förstörde många ur hans egen generation. Pugh ville lira för kidsen inne i stan, men när han kom dit hade alla dragit ut för att knarka med Hog Farm.

Som jag kom till Stockholm City för att lira på Fregatten
Så kom jag inte längre än till dörren på Fregatten
Hoo-raiaaa, ho-hoo-raiaaa, hoo-raiaaa
Snuten hade tutat i ett horn

Så då vände jag på klacken för att gå till Gamla Bro-oo
Men det var försent, där hade alleman fått gå-åå
Hoo-raiaaa, ho-hoo-raiaaa, hoo-raiaaa
Snuten hade tutat i ett horn

Så vad skulle jag då göra för att träffa mina vänner
Vi som hade börjat sluta knarka en i sänder
Hog farm! Ho-hog farm! Hog farm!
Där satt dom allihop å tände på

Ja, där satt dom allihop å tände på med tripp o braja
Å för min del gör det inget men det gör mig så förbannad
Hog farm! Ho-hog farm! Hog farm!
Kommer hit och tar oss ner igen

Hog Farm krossade "det politiska medvetandet" hos en hel generation flummare, och gav oss samtidigt en rockklassiker. Törs man hoppas på en upprepning?