Att vidga det möjligas rum

Tre nya ord ger jag på SvDs ledarsida för de omätbara värden som konsten skapar, helt i linje med Det osynliga. Det handlar om konstskandalen på mässan Market, såklart, som gett oss både "territorialinkontinens" och "rescensentflatulens".

Lagom till att kulturutredningen presenterades förra veckan lanserades en skrift kallad Parlören (Vulkan). Där försöker kulturdebattörer från Det osynliga, en så kallad tankesmedja, sätta ord på vad man betraktar som konstens omätbara värden. Här definieras 183 nyord, såsom empativolym, möjlighetshorisont och motsägelsefullhetsstyrka.

Tankesmedjan hade tydligen inte förutsett vad signaturen NUG skulle ställa ut på konstmässan Market i helgen. Ingenstans förekommer ordet territorialinkontinens.

Verket Territorial Pissing diskuteras förvisso inte i termer av omätbara värden. Tvärtom gäller det högst mätbara sådana, varför Trafiklandstingsrådet har stämt Konstfack på 100000 kronor med hänvisning till att vandaliseringen av ett tunnelbanetåg ingick som ett led i examensarbetet på skolan. Konstfack borde betala utan knussel, precis som de borde ersätta dem som känner sig drabbade av en annan students konstnärligt motiverade framfart på psykakuten. Det är inte en fråga om konstnärlighet, det gäller hederlighet.

Galleristen Andreas Brändström, som normalt sysslar med betydligt intressantare konst i gallericentret på Hudiksvallsgatan, uppger att tunnelbanebesudlingen finns i en upplaga av fem exemplar på dvd, som vart och ett kostar ”mellan 30000 och 40000 kronor, beroende av vilket ex i upplagan man köper”. Hördes någon nämna omätbara värden?

Provokationsfetisch är ett annat ord som saknas.