måndag, november 15, 2010

Aschberg och JO till storms mot Säpo

Min gamle chef Robban Aschberg har alltid fört en humoristisk och frejdig kampanj mot övervakningssamhället – vilket inte är så konstigt givet att han själv rimligen registrerades som ung revolutionär kommunist på det galna sjuttiotalet. Robbans kamp har tagit sig lustiga uttryck – bland annat till stöd för gamle VPK-ledaren Lars Werners utombordare, som polisen en gång tagit i beslag.

I senaste kolumnen i Aftonbladet pekar Robban dessutom på ett på ett viktigt problem, nämligen Säkerhetspolisens bristande rutiner för att förstöra gammalt material från avlyssningar.

Justitieombudsmannen har publicerat sitt utslag på webben. Det är minst sagt hård kritik.

Säkerhetspolisen har till uppdrag att bl.a. förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen. Hemliga tvångsmedel - t.ex. hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning - kan vara viktiga instrument för Säkerhetspolisen vid fullgörandet av dessa uppdrag. Användningen av sådana tvångsmedel innebär emellertid ett mycket stort ingrepp i den enskildes personliga integritet. Det är bl.a. därför av allra största vikt att användningen av hemliga tvångsmedel alltid sker enligt det strikta regelverk som omgärdar dem. Säkerhetspolisen måste självfallet ha en organisation och den kunskap som fordras för att säkerställa att användningen sker på ett rättsenligt sätt.

Det som kom fram i våras om bristerna i Säkerhetspolisens verksamhet i detta avseende var därför i hög grad anmärkningsvärt. Per Linds beslut klargjorde nämligen att Säkerhetspolisen i ett stort antal ärenden under en följd av år underlåtit att förstöra upptagningar och uppteckningar från hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i nedlagda förundersökningar, trots att åklagare beslutat att så skulle ske. Vidare kom det fram att anställda inom Säkerhetspolisen hade sökt uppgifter i avslutade förundersökningar där telematerialet skulle ha varit förstört. Detta felhandlande hade, i olika utsträckning, förekommit vid de tre operativa enheterna för författningsskydd, kontraspionage och kontraterrorism. Eftersom det inte var fråga om något enstaka misstag uppkom frågan om någon befattningshavare vid Säkerhetspolisen straffrättsligt kunde hållas ansvarig för det inträffade.